- Jag fick frågan om jag ville springa 10000 meter i Finnkampen i augusti men tackade nej då, berättar Malin Ewerlöf Krepp. Jag har aldrig sprungit så långt på bana och efter att ha vunnit 14 segrar i Finnkampen vill så vill man kunna svara upp mot förväntningarna.
Malin fick frågan av landslagsledaren Ulf Friberg efter sin tredje plats i Midnattsloppet. När hon sedan sprang bra i Tjejmilen och vann 30 km i Lidingöloppet på 1.5746, mer än fem minuter före tvåan så insåg även Malin själv att formen nog är rätt bra.
- Platsar jag så springer jag, och när landslagets Ulf Friberg frågade om jag ville springa stafetten i Japan tackade jag ja. Jag sprang här för 15 år sedan och det känns som en bonus i livet att få vara med om det här igen.

Stafetten Chiba Ekiden är världens mest prestigefyllda stafett. Det handlar om ett mixat lag som springer en stafett på maratondistansen 42195 meter. 15 nationer är inbjudna till årets upplaga. Här alla stora nationer Kenya, Etiopien, Italien, USA och Kina och Australien. De svenska löparna får möta världsstjärnor som Australiens Craig Mottram och italienaren Stefano Baldini
I det svenska landslaget springer i tur och ordning:
Olle Walleräng, Spårvägen (5 km)
Malin Liljestedt, Spårvägen (5 km)
Joel Bodén, Hälle (10 km)
Gabriella Samuelsson, FGF Gotland (5 km)
Erik Sjöqvist, Enhörna och (10 km)
Malin Ewerlöf, Spårvägen (7,195 km)

Den som följer långlöpning vet att Malin Ewerlöf Krepp har fortsatt springa efter sin karriär som banlöpare på 800 och 1500 meter. Hon tog ett SM-brons på maraton 2007 och har även sprungit New York Marathon. Men det senaste året har det också handlat om tv-utmaningarna Mästarnas mästare och Stjärnor på is.
- Men det som jag prioriterar i livet är familjen och mina tre barn (3,5 och 6 år), säger Malin.
- Jag brukar kalla mig för elitmotionär, jag har egentligen bara som mål med löpningen och träningen att må bra och känna att jag är i form.
- Kanske skulle jag kunna ha mer att ge på längre distanser och visst skulle det vara roligt att springa EM i maraton, men jag är så rutinerad att jag vet hur mycket som krävs då. Det handlar om att dubbla träningen för att ta de där sista minuterna som krävs, och sedan vet man inte om kroppen håller. Nej, det struntar jag i.

Men på måndag är det allvar igen. Malin springer den backiga sista sträckan:
- Även om jag tränar på en annan nivå så är det alltid samma när det är tävling. Då blir det järnet, jag gör alltid mitt bästa.