Med vårens trevande intåg ökar antalet lopp i löparkalendern och nu till helgen går mars/aprils största lopp i när Premiärmilen avgörs i Stockholm på söndag. Många av oss löpare är inte riktigt redo ännu att utmana personbästa och jaga snabbare tider. Den långa vintern har för många inneburit att de snabbare löppassen fått bytas ut mot distanslöpning i bästa fall och i ”värsta fall” helt uteblivet löppass.

Är det då någon mening att springa de vårens tidiga lopp?
Självklart ska man springa de lopp man planerat, eftersom lopp på distanser under 15km är med rätt upplägg den bästa formen av träningsmomentet snabbdistans.

Snabbdistansen är en sammanhängande löpning i ett hårt tempo som motsvarar något långsammare fart än vad löparen maximalt skulle kunna prestera över den sträcka man valt.
Syftet är att träna upp kroppens förmåga att springa fort under en längre tid, och träningen ger bra effekt både muskulärt och på syreupptagningen. (ger kondition). En annan viktigt faktor man vill komma åt är att löparen ska hitta rätt tempo och känna var gränsen för tävlingsfarten går.

Snabbdistansen är ett tufft pass, både fysiskt och mentalt. Det är här ”loppet” kommer in som ett naturligt sätt att få in den tuffa löpningen. Inställningen när man kört att lopp som snabbdistans ska vara att resultatet är underordnat och träningseffekt är i fokus. Man ska låta tävlings atmosfär och medtävlarna inspirera och på så vis tror jag många löpare har lättare att genomför det tuffa passet. Viktigt när man kör loppet med syfte att träna är att verkligen inte låta sig dras med till att ta ut ”allt”. Då tappar vi lite av snabbdistanseffekten och passet blir lätt för hårt. Visst ska det gå fort, men det är viktigt att jobba på att hitta bra löprytm och känna att det finns en liten växel till.

Denna extraväxel kan man lägga in när man verkligen vill tävla för maximalt resultat.
Så sätt ingen prestige i vårens tidiga lopp, men använd dom som en träningshjälp att få ett utmärkt och roligt träningspass.