Sju på morgonen. Det duggar.
Terränglöpning är inte vad det har varit. Torra, breda vägar som lika gärna kunde ha varit asfalterade. Tacka vet jag forna tiders stigar som i själva verket var fåror som vattnet gröpt fram under höststormarna, så smala att bara en löpare fick plats i dem i bredd. Förresten, så att en löparsko rymdes i fåran…som ändå var så översvämmad att foten sjönk ner i lervällingen. Den som sprang ett lopp utan att stuka bägge fötterna var en mes.

Nio på morgonen. Tilltagande regn. 100% luftfuktighet.
Lidingöloppet sprangs ursprungligen på kostigar. Kor har ofta behov att tömma sig. Lidingöloppet var ett skitigt lopp. Man kunde skatta sig lycklig ifall korna inte var ute å vallade på tävlingsdagen. Eller tjurarna.

Elva på förmiddagen. Regnskurar.
Folk undviker vattenpölarna vid Lidingövallen. Uppvärmningen blir till nedblötning. Klisterlappen som ska fästas över påsen med överdragskläder släpper efter en halv minut. Det blåser mot sydväst, men den behåller jag på.

12.30. Start i ihällande regn.
Finns det något bättre än att starta ett lopp i sjöblöta strumpor? Skorna dansar fram över startgärdet, höger-vänster-fram. Vilken koreografi när tusen och åter tusen fötter valsar filharmoniskt över en ö som vaknat till en översvämning! Löparormen krälar i leran, vaggad i regnets rytm.

12.57 Kyrkviken väller över Lidingövallen
Än breder sig stigen längs med sjön och paraplyerna kantar vägen, men hur länge ska det dröja innan strandpromenaden blir till sjöbotten? 22 kilometer kvar upplyser en skylt vid marinan. Två änder korsar löparvägen, två maskar flyr undan lerfötterna. Är det inte en ark de spikar på, där vid bryggan?

13.26 Halva loppet återstår, måsar över Fågelöudde
Fast grusunderlag gör att det går alldeles för fort. Regndropparna hinner inte splasha på den blöta hjässan. Det har väl inte slutat? Skorna får ännu grepp i nerförsbackarna. Det är nästan sövande, men äntligen kommer en vätskekontroll. Tre muggar rakt i fejset och kroppen vaknar till liv. Synd att det var sportdryck i dem.

13.40 Hala klippor ovanför Södergarnsviken
De härliga kilometerna mellan 15 och 20 går upp och ner. Ner och upp. Ständiga skiftningar på stegen. Alla muskler får stryk i sann demokratisk löparanda. Till det bjuder Lidingöspåret denna slaskiga dag, då diset lägger sig som en filt över ön, på klippor hala såsom en städpatrull ägnat natten åt att gnugga bort ojämnheter och avslutat med att hälla såpa över dem.

14.06 Fäststämning i Abborrbacken
Humöret ökar i takt med varje höjdmeter som bestigs i Abborrbacken. Fäststämningen tilltar genom att gegga bredvid spåret. En speaker med torra skämt om nummerlappar som påminner honom om en svunnen barndoms landsvägar förlänger backen med åtskilliga meter.

14.25 Uppbrott på upplopp
På de sista meterna tornar långt om länge traditionen upp. Gräset minner om tipsextrasändningar från engelska industristäder vars fotbollsarenor alltid växt upp på de enda åkrarna som fabrikerna inte slukat upp. Spurtande löpare drattar, byxändor får en brunare nyans än inrökta manchestersoffor, skosulorna kanar mot målet. Klafs, klafs, vi är framme!