Lena, som tävlar för Hässelby i friidrott och Domnarvet i orientering, var inte någon nybörjare när hon inledde satsningen mot att tävla på 42,2 km. Hon hade då redan visat sin klass som löpare genom att ta medalj på halvmaraton-SM.
I fjol debuterade Lena i landslaget i friidrott. Hon sprang då både VM i halv maraton i Köpenhamn och maraton vid friidrotts-EM i Zürich.
I år var friidrotts-EM i Beijing i augusti ett stort mål. Lena säkrade VM-platsen genom en stark insats i ASICS Stockholm Marathon den 30 maj. Efter sitt livs bästa maratonlopp kom Lena på sjunde plats i den tävlingen med tiden 2.44.17.
I det regniga vädret fick hon jobba hårt under slutmilen för att inte tappa för mycket tempo. När Lenas sambo David Andersson vid 37 km ropade att Lena hade god chans att ta en V/M-plats var hon inte riktigt på humör för arr lyssna på en sådan uppmuntran:
– Jag skiter i VM. Jag ska aldrig mer springa ett maratonlopp, tänkte Lena.
Hon kämpade sig dock i mål och kunde följa upp segern i höstens halvmaraton-SM med en silvermedalj u maraton-SM.

KORT VILA
Lena Eliasson unnade sig inte mycket vila efter den fina insatsen i ASICS Stockholm Marathon för två veckor sedan. Redan sex dagar senare tävlade hon i Världscupen i orientering och skötte sig så bra att hon blev uttagen till orienterings-VM i sprint och i sprintstafett.
– Jag hade bara joggat ett par dagar mellan maran och Världscupen, berättar Lena.
– Till min förvåning fick jag mjölksyra i armarna under orienteringen. Det var ett tecken på att jag inte var helt återhämtad efter maratonloppet och det blev något av en chock för kroppen när jag nu tog i för fullt.
En vecka senare, den 13 juni, gick det lättare att tävla. Då sprang Lena tredje sträckan för Domnarvet som vann världens största budkavle-orientering för kvinnor; Venla i Finland.

UNDERLAGET AVGÖRANDE
I orientering tävlar man i mästerskap på tre distanser; sprint, medeldistans och långdistans. Der skulle vara naturligt att antaga att Lena med sin maratonstyrka borde vara bäst på långdistansen där tiderna ska ligga på 80-90 minuter. Men hon har istället lyckats bäst i sprint där tävlingstiden ligger på 12-15 minuter, alltså knappt den tid som Lena behöver för att springa ett 5 km-lopp på landsväg.
Förklaringen är underlaget. I långdistans avgörs i skogsmiljö medan sprinten avgörs på vägar i stadsmiljö.
Trots Lenas maratonstyrka saknar hon lite av den speciella styrka som krävs för att springa långt på mjukt underlag i skog. Sprint avgörs däremot på samma underlag som Lena är van vid från landsvägslöpningen, och det löpsteget passar henne bättre.

SIKTAR PÅ NY MEDALJ
Lena har ett par VM-medaljer i sprint, och hoppas kunna utöka den medaljskörden i sommar:
– Jag siktar på medalj. I förra VM var jag femma. Det grämer mig fortfarande att jag tappade medaljen under avslutningen av det loppet.
VM i orientering avgör i Inverness i Storbritannien i början av augusti. Sprintgrenarna, inklusive det individuella kvalet avgörs den 1¬–3 augusti.
VM i friidrott avgörs i Beijing i Kina i slutet av augusti. Damerna springer maraton den sista tävlingsdagen som är den 30 augusti.

Förutom dessa två mästerskap ska Lena i sommar hinna med höghöjdsträning i S:t Moritz i Schweiz, två perioder om vardera två veckor. Två världsmästerskap under samma månad kan verks lite väl mastigt, men Lena tycker inte att det är några problem:
– ¬Orienterings-VM blir för mig ett bra formtest inför Beijing.
– Jag får släppa av på träningen inför orienteringen. Det minskar risken för att jag skulle träna för mycket inför friidrotts-VM.

EN UTMANING
Lena har under senare år emellanåt fått rådet att koncentrera sig på orienteringen, där hon tillhör världseliten, eller att satsa enbart på löpningen, som är den större sporten av de två.
– För mig är det en utmaning att försöka lyckas i båda sporterna, säger hon.
– Jag jämställer att hålla världsklass i orientering med att hålla svensk toppklass i löpning
33-åriga Lena är sin egen tränare. Hon använder dock orienteringstränaren Kalle Dalin som bollplank, även när det gäller löpträningen.
– Jag talar med olika erfarna personer när det gäller upplägget inför ett maratonlopp.
Om Lena åker till Inverness för att tävla om medaljerna i sprint så har hon inga förväntningar på någon topplacering i maratonloppet i Beijing:
– Det blir ett spännande lopp. Kan jag förbättra mitt personliga rekord är jag nöjd.
– I orientering har jag ofta varit en bra mästerskapslöpare. Hoppas jag ska lyckas göra ett bra lopp även i friidrotts-VM.

• Till sist: Känner du dig som orienterare eller löpare?
– Jag är en orienterare som också tävlar i löpning. Att tänka så tycker jag ger mig en liten fördel inom löpningen där jag alltid kan känna att jag slår ur underläge.