Inför sin medverkan i Aktuellt gjorde Anders en snabbenkät om rädslorna kring löpning bland ledarna i löpargruppen TSM-running. 
• 8 av 10 av alla tjejerna tänker sig för innan de bestämmer sig för var de ska springa.
• 3 av 10 hade någon gång råkat ut för någon allvarligare incident.
– Jag trodde inte att det är så vanligt som det ändå är. Det var ganska många som i olika sammanhang fått olika tillrop och så vidare. 
– Avsändaren kanske inte tänker på hur det drabbar den som blir tilltalad på det sättet. Det är bra att det kommer till ytan och det kan kanske få manliga löpare att tänka sig för så att man inte kränker någon. 

Det är inte bara rädslan för överfall som finns där i bakhuvudet hos kvinnliga joggare, utan även att bli utsatt för sexuella trakasserier och oönskade kommentarer.
– De här de små subtila kommenterarna som har drabbat mig, berättade löparprofilen Petra Månström.
Kommentarer som:

• snyggt löpsteg,
• snygg rumpa,
• det är roligare att springa bakom dig än framför dig.

– Det är svårt att tolka från fall till fall hur kommentaren är menad sade Petra Månström. 
– Jag vill inte ha någon kommentar överhuvudtaget, jag vill kunna ägna mig åt min idrott utan att få en kommentar. Det är besvärande, jag kommer ur min fas.

Det handlar inte endast om saker som ropas utan Petra Månström liksom många andra kvinnor anpassar sitt liv efter de faror som finns:
– Jag springer bara dagtid, jag springer alltid där det är mycket trafik, jag skulle aldrig få för mig att springa i skogen, inte ens dagtid om jag är ensam. Springer jag någonstans där det är lite ensligt har jag ingen musik i öronen. 
– Så ska det absolut inte få vara, men samtidigt anpassar man sig efter hur det är, för man vill ju inte testa och se vad som händer om man utmanar ödet. 

Vad är det då som behöver göras, vad är det viktigaste?
– Kan vi inte komma överens om att de killarna som är bra, vilket är de flesta, kan de inte bara passa på och försvara oss lite mer när tillfälle ges. 
– Större delen av alla män och killar är ju schyssta och bra och fäller inte sådana här kommentarer.

En annan sak är att börja prata om det och jobba med det i löparklubbar och löpargrupper. 
– Genom att springa tillsammans och prata om det och mota bort det och hålla koll på kommentarerna, föreslår Anders Szalkai

Samtidigt medger Anders Szalkai att män kanske inte är medvetna om problemen för kvinnliga löpare, men att det också är därför de inte är engagerade i rågan.
– Därför är det bra att det kommer upp till ytan och att det diskuteras runt det. Då tror jag att fler blir medvetna om det och fler kan gripa in och göra det tryggare att springa, göra det roligare att springa utan att få kommentarer eller vara rädd att springa på olika platser.

Upplysta spår, larm, och övervakning är andra åtgärder som Petra Månström inte är främmande för:
– Ja, varför inte, alla möjliga åtgärder som går att vidta, Det är fel att det ska behöva vara så men vi måste ju samtidigt anpassa oss efter hur samhället ser ut. 

Polisen har de senaste åren då och då på olika platser i landet försökt att vara på plats i joggingspåren. Det handlar om polisvolontärer som vid speciella tillfällen som allmänheten informeras  joggar med  för att  därmed förstärka tryggheten. 

Daniel Bredenfelt i polisens volontärverksamhet manar dock alla kvinnor till försiktighet:
– Man ska väl inte jogga när det är mörkt. Man ska försöka jogga där det joggar andra människor och försöka hålla sig till upplysta platser och etablerade joggingpår så klart, säger Daniel Bredenfelt. 

Andra råd är att ha med sig mobilen och att inte springa med musik i öronen. 
Men är det verkligen rätt att ansvaret läggs på kvinnor?
– Det är givetvis fel att det ska läggas på kvinnan, säger Anders Szalkai. Det är de som utsätter kvinnorna som borde få hjälp någonstans i att inte drabba kvinnorna. Löpning ska ju vara könsneutralr. Man ska inte behöva tänka vilken runda man ska ta bara för att man är tjej eller att inte kunna springa med musik om man känner sig peppad av det.