Årets löpare, utsedd av runt 25 tränare i Sverige, blev alltså Erik Sjöqvist .
I samband med utnämningen, höll Erik själv ett litet anförande om sin träning.
Marathon.se hade förmånen att få lyssna på hur det gick till att gå från motionär till EM-löpare på bara några år.

Erik spelade fotboll i unga år, fram till han var 16 år. Därefter var det bara musik och brudar som gällde. Han återupptog "fotbollsmotionen" med att spela med ett kompislag i division 7.
1996 startade dock hans löparbana i blygsam skala, genom att han blev anmäld till Midnattsloppet av sin far. Erik tänkte inte så mycket på den anmälan, utan fotbollsträningen fick räcka. Ett pass på en mil blev det dock veckan före loppet. Hans kusin däremot hade tränat hela sommaren, och kom i mål på goda 41 minuter, men var inte särskilt nöjd eftersom Erik kom i mål på 37!
Någon mer löpning blev det inte, men väl en ny anmälan till Midnattsloppet. Löpträningen stegrades lätt till några löppass per vecka under sommaren. Erik hade mätt upp en mil med bil. Varje pass var max från dörren för att försöka förbättra tiden. Det gav resultat, 33 minuter på den ganska tuffa milen på Södermalm.

Erik blev riktigt inspirerad och anmälde sig till Stockholm Marathon 1998. Han återupptog löpträningen redan under våren med sikte på maran. Den beprövade milrundan i maxfart fick sällskap av några längre pass. Runt 3-4 pass i veckan blev det. Den sparsamma träningen räckte till 2:46 på Stockholm Marathon.
Nu började Erik fastna i löpningens klor. Han fortsatte omgående att träna, ännu fler milpass under sommaren. På Midnattsloppet var Erik nästan ikapp den svenska eliten med sina dryga 31 minuter. Nästa mål skulle ha varit London Marathon under våren 1999 om inte den gamle storlöparen Hasse Nilsson hade blivit nyfiken över killen som susade förbi på Midnattsloppet, iklädd Bermudas-shorts. Hasse, som är tränare i Enhörna, en av Sveriges mest välkända långlöparklubbar, upptäckte att Erik också bodde i Sörmland, i Gnesta. Han ringde upp Erik, pratade lite träning, och lockade med honom i klubben.
Till Eriks stora besvikelse tyckte Hasse att han skulle skippa London och i stället satsa på kortare gatlopp och kanske några bantävlingar. Men under hösten 1998 fortsatte Erik sin egenkomponerade träning med de hårda milrundorna. Nu var det dock inte alltid max från dörren, utan kroppen fick bestämma. Kändes det bra gick det fort, mindre bra gick det lugnare. Hans första intervallpass någonsin inträffade i december 1998. Det var under Hasses klockning, som Erik körde 6x1000 meter. På sista intervallen hade Erik 2:51, och undrade då om det var bra...
Efter första intervallpasset har träningen successivt stegrats, men alltid i princip bestått av samma komponenter - distanslöpning på känsla där kroppen får avgöra hur fort det går kompletterat med två kvalitetspass per vecka. De har ofta bestått i ett långintervallpass (till exempel 8-10x1000 meter) och ett kortintervallpass (som 15x400 meter). Tävlingar har stundtals ersatt kvalitetsträningen.

Träningsstegringen från korpfotbollsspelare till EM-löpare har dock inte varit helt problemfri. På vägen har Erik bland annat drabbats av stressfrakturer och en hälsporre. Det har blivit löpuppehåll på upp till tre månader, och så sent som i våras fick Erik vila sex veckor från löpningen under februari till mars. Under sina skadeperioder har Sjöqvist inte direkt legat på latsidan, utan det har varit full alternativträning, ofta två pass om dagen. Tidigare bestod alternativträningen både av vattenlöpning och testcykel, men under årets skadeperiod blev det enbart cykel. Han tycker att kroppen svarat mycket bättre på testcykelträningen. Två entimmespass om dagen på cykelnsadeln under sex löpfria veckor ledde till en sensationell comeback tre veckor senare. Då vann Erik Enhörnas elittävling Påsksmällen på nytt banrekord!
För att undvika skador framöver funderar Erik att till vintern ersätta ett löppass i veckan mot testcykel. Annars fortsätter Erik på den inslagna linjen. Med konstant mycket mängd, upp till 14 mil i veckan även under sommaren, har Erik känt sig starkare än någonsin. Mängden till trots mängden även snabbare, viket 3:45 på 1500 meter i somras bekräftar.