Kan Alfred göra "en Ludmila"?
Tanzaniern Alfred Shemweta vill bli svensk och försöka kvala in till OS. Marockanen Khalid Khannouchi vill bli amerikan och representera USA. De två maratonlöparna kämpar nu med immegrationsmyndigheter i sina nya hemland om att få byta medborgarskap. Något som 100-tals friidrottare har gjort de senaste tio åren.
Alfred Shemweta som sprang sitt första lopp i Sverige i början av 1990-talet har utvecklats som löpare under sin tid i Sverige. Under 1999 dominerade han svensk långlöpning och numera bor han året runt i Stockholm.
Alfred har vunnit en mängd SM-titlar och representerat Sverige i både VM i halvmaraton och maraton. Genom sin seger i Stockholm Marathon 1999 kvalificerade han sig till SM i Sevilla där han blev 28:e man.
Årets stora mål för den 30-årige Bösöstudenten har hela tiden varit OS i Sydney, men byråkratins kvarnar på invandrarverket mal långsamt. Fortfarande har inte Shemweta fått det svenska pass som krävs enligt Internationella Olympiska Kommitténs regler för att representera Sverige i OS. (Shemweta har heller inte klarat OS-kvalgränsen än.)
En liknande kamp för världens snabbaste löpare någonsin, Khalid Khannouchi, som i Chicago marathon i höstas satte nytt världsbästa på maraton.
Till skillnad från Shemweta som inte representerat Tanzania i internationella sammanhang sprang Khannouchi för Marocko i VM för studenter 1991 och 1993. Det är grunden till att det marockanska friidrottsförbundet nu gör allting för att stoppa Khannouchis amerikanska medborgarskap och start i OS. Att Khannouchi är gift med en amerikansk medborgare och bor i New York sedan sju år tycker inte marockanerna är tillräckligt.
- Omoraliskt och oetiskt, säger Marocksos chefstränare Aziz Daouda om att Khannouchi inte vill representera Marocko i OS.
Marocko har tappat många duktiga löpare de senaste åren.
Den mest lyckosamma har varit årets terrängvärldsmästare Mohammed Mourhit, som numera representerar Belgien efter att tidigare tillhört den marockanska landslagstruppen.
Med den politiska och eknomiska turbulens som råder i östra Europa och Afrika är det många människor som är på flykt och byter nationalitet.
Listan över idrottare som bytt nationalitet är lång. Här följer ett axplock:
LUDMILA ENGQUIST Vann 1991 100 m häck för OSS (forna Sovjet) i Tokyo som Lyudmilla Narozhilenko. Ludmila avstängdes för doping 1993 men fick upprättelse 1995 samtidigt som hon flyttade till Sverige och gifte sig med sin manager, Johan Engquist. Ludmila fick svenskt medborgarskap endast några månader före 1996 års olympiska spel där hon blev Sveriges första guldmedaljör i friidrott på 20 år.
WILSON KIPKETER Kenyanen Kipketer kom till Danmark 1990 på ett stipendium, träffade en danska och gifte sig. I VM i friidrott 1995 spang han 800 meter för Danmark men året därpå fick han inte representera Danmark i OS eftersom han inte hade danskt medborgarskap och de danska myndigheterna inte ville tumma på sina krav på att man ska ha bott i sju år i landet för att få danskt pass. Kenya erbjöd en plats i OS 1996 men Kipketer tackade nej.
ZOLA BUDD Det var med den sydafrikanska barfotalöperskan som byte av medborgskap började. Budd fick ett brittiskt pass och kunde trots bojkotten mot Sydafrika delta i OS 1984 i Los Angeles.
FIONA MAY vann junior-VM som britt, gifte sig med en italienare och bytte nationalitet. Hon har vunnit både VM och OS-medaljer för Italien.
Förra sommaren, I Sevilla, blev hon av med världsmästartiteln till den kubanskfödde spanjorskan Niurka Montalvo.
Inför OS i Sydney lär debatten om idrottare som byter nationalitet återigen blossa upp. Värdnationen Australien har fått kritik för att sätta i system att värva idrottsmän - ofta ryssar.
Samma kritik riktas mot Turkiet som har värvat unga etiopiska löpare men även Qatar pekas ut som ett land som "köpt" över idrottsmän från Sudan.