Vi får börja med att gratulera till din enorma prestation i din debut i ”UTMB”.
- Tack, tack, det var en häftig upplevelse.

Det blev lite förändringar i loppets upplägg innan start, kan du berätta?
- Ja, det var jättefint väder när vi kom ner till tävlingsområdet på onsdagen, men redan på kvällen samma dag började det bli sämre med åska, regn och klart kyligare temperatur. Det var som om sommaren försvann. Man såg att bergen tittade fram ibland och topparna hade blivit vita av snön som hade fallit där uppe. Eftersom vi hade rekat banan innan visste vi att det fanns några toppar med riktigt tuffa passager. Så då började man själv fundera runt att arrangörerna kanske måste köra en annan variant på loppet än normalt. Det var ju ändå runt 2500 personer man skulle skicka ut, och det skulle nog inte vara kul för arrangörerna att få en massa folk stående uppe på de där höjderna.

Oj, det är alltså 2500 löpare som startar ett så här tufft lopp?
- Det är just 2500 startplatser man har. De som fick nej förra året, nästan hälften av årets startande, var garanterad en plats i år. Sedan av de som var anmälda i år kom runt 40 procent med i loppet. Så det är många som vill springa, och för att kunna komma med ska man ha fått poäng i de kvaltävlingar som loppet har. Ett lopp som ger kvalpoäng är tex Swiss Alpine.
- Jag tror det loppet gav 3 poäng och det krävdes 5 poäng för att få en plats. Så det räcker inte med bara ett kvallopp. Jag hade just Swiss Alpine och sen TEC hemma i Sverige.

Åter till banförändringen, när fick ni besked om ändringen på själva loppet?
- Det var egentligen på morgonen samma dag som tävlingen skulle gå som beskedet kom.
Ett SMS gick ut till deltagarna om att starten var förskjuten till senare på kvällen. Lite senare kom ett mer detaljerat besked om att starten skulle gå kl 19.00 och banan skulle blir minst 100 km och endast i Frankrike. Arrangörerna hade säkert ett tufft dygn att helt plötsligt lägga om en banan för så många löpare.
- Sen runt 5 timmar innan start kom nya banan ut, med karta och höjdprofil. Det stod där att banan skulle vara 103 km, men det visade sig sen att på min klocka blev det nästan 1 mil till. Så allt blev kanske inte helt rätt vid distansmätningen på nya banan, men samtidigt måste man imponeras att arrangörerna kunde dra om en hel banan sådär kort inpå starten.

Hur påverkade det här din mentala laddning där på slutet?
- Det påverkade inte så mycket, utan hela laddningen var i princip klar. Det jag kände lite var att den här banlängden kanske passade mig lite bättre. Det här var ju närmare det jag gjort tidigare via både Swiss Alpine och 100 km loppen vilket innebar att det inte skulle vara fullt så stor skillnad mot tidigare erfarenheter.
- Så det var ju en lite positiv del i det hela samtidigt var jag lite besviken samtidigt då jag var inställd på hela original-utmaningen med löpning runt berget.
- Sen när vi väl startade loppet insåg man också att det hade varit helt omöjligt i det tuffa vädret att köra original banan. På den nya banans högsta punkt på runt 2000 meter över havet var det riktigt blött och kallt, och under de 4-5 km på den höjden blev man riktigt nedkyld.

Berätta om hur du upplevde loppet?
- Tanken var att från början inte gå på så tufft uppför. Jag har tidigare konstaterat att jag inte är någon bra uppförslöpare jämfört med ”bergsspecialisterna”. Jag är mycket bättre jämförelsevis på ”platten” och på utförslöpningen. Så jag var inställd på att inte bli stressad av att de andra körde på snabbare uppför. Målet var att hålla min egen fart uppför och sen istället ta igen på plan- och utförs löpningen.

Blev det uppför direkt i starten?
- Nej första 7-8km gick plant eller svagt utför så där låg jag med första klungan och det gick ganska behagligt. Jag tror att vi var runt 10 personer i den klungan när vi gick in i första uppförsbacken. Där delades klungan ganska fort och han som senare vann loppet, Francois D’Haene, och några till körde på ganska tufft uppför. Jag hade ju stavar och hela övriga eliten sprang utan stavar och det gjorde kanske att dom kunde springa på lite lättare i högre fart här.

Så du sprang alltså med stavar?
- Ja, man får springa loppet med stavar. Jag och vinnaren var de enda i eliten som körde med stavar. Bland motionärer som kör loppet har i princip alla med sig stavar.

Du sprang alltså med fullstora stavar hela loppet?
- Ja, startar man med stavar så måste man ha med dom hela loppet. Mina stavar var vikbara i tre delar så att jag kunde sätta fast dom i ryggsäcken om jag ville. Vid starten hade jag stavarna på ryggsäcken och sen satte jag fast dom en gång till under loppet, men i övrigt hade jag dom i händerna eller använde jag dom som hjälp i de tuffa uppförs partierna.
Det var skönt att mot slutet i loppet att även i de mindre backarna kunna trycka på lite med stavarna.

Hade du tränat mycket med stavar innan loppet?
Både ja och nej. Jag hade först inte tänkt köra med stavar, utan det var efter att jag varit nere och provsprungit banan som jag bestämde mig för att jag skulle köra loppet med stavar. Det var när jag kände att dom här backarna var klart brantare än vad jag tänkt mig och klart brantare än i tex Swiss Alpine. Många av backarna skulle man tvingas gå i för att kunna ta sig uppför och då gjorde jag bedömningen att stavar skulle löna sig. Så efter att jag bestämt mig för stavar körde jag all träning med stavar.
Sen vid starten blev man dock lite osäker på om man skulle ha stavar, då den rutinerade eliten körde utan. Men som sagt både slutlige vinnare och jag körde med stavarna så det var nog bra ändå!

Efter första uppförsbacken hur flöt loppet på då?
- Jag tog det ju lite lugnare uppför, så klungan bakom täten kom nästan ifatt mig vid toppen. Men sen kom utförslöpan och trots att jag inte tyckte jag sprang på så fort såg jag, när jag kollade bakåt, att jag hade gått ifrån med ganska mycket. Så det var en skön känsla att inte behöva ta i så mycket och ändå gå ifrån.

Hur många tuffare stigningar hade ni under loppet?
- Det var egentligen fem riktigt stora toppar eller stigningar som man skulle passera.

Låg du på andraplats hela tiden sen under loppet, eller hur utvecklade det sig?
- Jag avancerade tidigt i loppet till en tredje plats, men efter runt 4 timmar kom jag ifatt en av spanjorerna som hade stannat. Han stod i bar överkropp i det snöblandande regnet så jag stannade för att kolla vad som hänt. Han hade fått ont och bad mig att jag skulle rapportera att han behövde hjälp när jag kom till nästa station. Men sen efter det låg jag på andra plats resten av loppet. Så under de sista 6 timmarna såg jag inte en enda medtävlare. Det är ju lite speciellt att springa där helt själv.

Fick du rapporter om hur du låg till och hur långt du hade kommit längs banan?
- Det finns ju inga kilometermarkeringar längs banan, utan man får hålla koll själv via stationerna och via sin egna GPS klocka. Jag visste var stationer skulle komma och näst sista stationen skulle komma vid 73 km och sen sista vid 93 km, men där var det 8 extra km mellan än vad som var angivet. Det var ju lite förvirrande eftersom man efter 8 timmars löpning klockan 3 på morgonen inte tänker helt klart. Så jag visste inte riktigt om jag hade tänkt fel angående stationens placering. Men det blev bra ändå även om jag just där var riktigt sliten i den sista stora stigningen.
- När det gäller tidsrapporter fick jag både tider bakåt och tider fram till ledaren. Sen vid stationerna får man ha personlig support av en person. Jag hade med mig Peter Fredricsson som hjälpte mig, och vid en station var även ASCIS France på plats och en person i deras supportteam gjort något även för mig och då fick ”vi en varning”. Stationsansvarig sa att vi skulle få ett tidstillägg på 1 timme om det var så att jag fick support fler gånger från mer än en utsedd person.

Du var riktigt sliten i sista tuffa stigningen, kan du beskriva hur känslan i kroppen är?
- Ja, det är svårt. Man är trött rakt igenom, både energimässigt och muskulärt. Samtidigt hade jag med mig inför avslutningen på loppet att den skulle vara svagt utför och mer lättlöpt och då visste jag att även om någon kom ifatt bakifrån skulle jag kunna gå förbi igen på slutet. Till vinnaren var tidsrapporterna hela tiden för stora för att jag skulle känna att jag hade chans att ta in det försprånget.

Nu med några dagars perspektiv till loppet, fick du mersmak för den här typen av löpning?
- Det här är ju så enormt stort i Frankrike och de närliggande länderna så det var riktigt häftigt och det gör att man vill springa igen. Sen skulle jag givetvis också vilja springa loppet i den version som det var tänkt från början. Den utmaningen lockar, även om det kräver en speciell sorts träning.

Hur ser planen ut nu framöver?
- Jag tänker ta det riktigt lugnt i en vecka, kanske går jag ut och joggar 30-40 minuter i slutet av veckan men sen hoppas jag köra igång så smått igen. Jag har tänkt försöka köra Lidingöloppet och sen ska jag till New York Marathon i november.
- Så det blir till att rikta om träningen. Inför UTMB har jag inte sprungit någon väg eller asfalt alls, så nu blir det att dra på sig de skorna igen och jobba upp farten. Inför 2013 har jag börjat fundera runt upplägget, men det känns som det blir fokus på Comrades Marathon på våren och sen 100 km VM som går i Oktober. Men inget är bestämt än för VM kolliderar i upplägget med UTMB och det lockar givetvis att köra ”hela loppet”.

Resultat herrar:
1. Francois D´Haene 10:32:36
2. Jonas Buud 11:03:19
3. Mike Foote 11.19.00

Resultat damer:
1. Lizzy Hawker 12.32:13
2. Emma Roca 13.23:37
3. Rory Bosio 13.43:10