Vem är du?
– Jag heter Lena Trillelv, är 35 år och bor i Varberg med min man Andreas och våra två barn på 4 och 7 år. Jag jobbar som sjuksköterska och även gruppträningsinstruktör – är dessutom ambassadör för Salomon.

Hur länge har du löptränat?
– Jag är uppvuxen i en friluftsfamilj i Jämtland så har alltid rört på mig. Spelade fotboll under uppväxten men var inte den som hanterade bollen bäst utan jag var den som orkade springa hela matcherna. Jag började nog springa lite mer när jag träffade min nuvarande man, han hade sprungit maraton och det tyckte jag var häftigt. Första löptävlingen var nog Göteborgsvarvet för ca 14 år sen.

Vilken löpträning gör dig lyckligast? 
– Myslöpningen, när jag får springa utan stress, gärna på ett fjäll eller strandpromenaden i Varberg. Havet och fjällen är olika men ändå lika, med en horisont som är föränderlig med vädret och oändlig.

Eller den löpningen som blir av när jag är på dåligt humör och måste ut för att rastas, då är väl kurvan som mest uppåt!

Även när hela familjen kan vara ute tillsammans och glädjas av gemensam rörelse.  Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning? – Att ta tag i dom där intervallerna.... Och att släppa på i utförslöpning.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Det fanns inget dåligt väder när jag växte upp så den kärlek för friluftsliv och rörelse som jag har idag fick jag given av mina föräldrar. De satte grunden för att detta är en del av mig idag. Sen så blir jag alltid inspirerad av andra jag möter på stigen eller på tävling.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– En positiv inställning, peppande på ett kul sätt. Att kunna vara tyst om vi vill, eller prata av sig om man vill eller att få prata ikapp om man inte setts på länge.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Skorna! Vill helst inte springa barfota och har jag bara skor så löser sig det mesta. Sen transportlöper jag till jobbet och då har jag alltid en löparväst (just nu Salomon Active skin 8) med ombyte och matlåda.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Som vanligt. Tråkigt svar kanske men jag krånglar inte till det, men äter heller inte för mycket för nära inpå. Ofta springer jag långpass i ottan och då är jag inte så hungrig utan tar nån banan och kaffe och äter mer när jag kommer hem. Jag tar det som finns hemma.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– FRIHET. Så länge jag är skadefri så finns alltid löpningen där. Jag springer för att få energi, göra av med energi, för att det är kul, jobbigt och lätt. Det är ett sätt för mig att transportera mig både till jobb, familj och utflykter. Får tid för mina tankar, eller tänker inte alls, och det är häftigt se vad kroppen klarar av. Sen vill jag förmedla en positiv inställning till mina barn om att röra på sig, vare sig det är löpning eller vara ute i naturen.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– ”Nu blir jag starkare/snabbare”

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Bästa effekten på mig är att jag blir starkare till sinnet och kan balansera vardagen bättre. Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det? – Fjällmaraton 100K/Spartan trail world championship i Årefjällen. Fantastiskt fint lopp över 5 fjäll med mål i Ottsjö. Det var tufft från 30 km, men jag tog mig framåt med hjälp av vyerna och glatt påhejande av familjen, och i mål som glad och nöjd 2a (10 totalt).

Vilket är ditt nästa lopp?
– Inte bestämt nåt än, men jag bestämde mig inte heller för Fjällmaraton förrän 3 dagar innan. Det finns många fina lopp nu i höst så det är bara att börja leta. Jag älskar att tävla och brukar tävla mig i form men det har varit mindre av den varan (både tävlingar och formen) pga förklarliga skäl. Jag tycker det är härligt att få springa banor som någon annan planerat, och på nya platser där man kanske inte varit förr. Kullamannen är häftigt på många sätt och det vill jag gärna uppleva igen.

Hur påverkar coronapandemin din löpning? – Jag springer för att jag älskar det, och pandemin har inte ändrat på det. Däremot har det ju inte varit nån tävling som motiverar till att ge det lilla extra på träning, det har blivit rätt mycket myslöpning men det är ju den löpningen jag gillar mest.

På ett annat plan så har löpningen påverkats pga att mitt arbetsschema/tider har ändrats rätt många ggr under detta år då jag jobbar under IVA/anestesi/operationskliniken. Min man arbetar även långa pass inom ambulansen och detta tillsammans har bidragit till mer pusslande inom familjen. Då har det varit svårare att planera vilket i sig har bidragit till ännu mer transportlöpning för att jag dels kanske inte vet när jag kan springa nästa gång och dels för att jag har behövt löpningen ännu mer för att rensa huvudet.
 
Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?
 – Den är inte den andra lik! Jag har inget schema eller bestämda dagar utan dagen tas som den kommer utifrån förutsättningarna. Sen har jag vissa pass jag vill få till på en vecka men det möbleras om rätt vilt. Barnen är också med ibland.

• Ett långpass på ca 25-35 km.
• 2-3 distanspass på 15-20 km (kan vara inkluderat i transportlöpningen).
• Löpning till och från arbete 3-4 ggr/veckan, med ena vägen omväg. (Kortaste vägen fram och tillbaka är knappt 10 km så om jag har bråttom och inte springer mer den dagen så har jag ju ändå fått 10 km bonus.)
• Jag vill köra intervaller men glömmer ofta bort under tiden att det faktiskt är intervaller jag kör, haha. Jag brukar få ta en kompis till hjälp... eller tävla...
• Har litet gym hemma inomhus och kör cirkelträning utomhus runt huset. En Wattbike finns som jag tar till ibland, eller landsvägscykel ute...

Följ Lena på insta @trillelv

Berättat för Kristina Lager