Du har varit Nordens bäste maratonlöpare allt sedan ditt första maratonlopp 2001, är en superstjärna på Åland, välkänd i Finland men hur är det hemma i Uppsala. Känner folk igen dig?
- När jag går på stan är det inte många som gör det. Däremot när jag är ute och tränar så brukar nog rätt många veta vem jag är. Hemma på Åland är det naturligtvis annorlunda, där är jag välkänd.

Du blev europamästare 2002. Hur förändrade det ditt liv?
- Jag tycker inte att det blev så mycket som blev annorlunda. Till en början var det mycket media och så men sedan blev det vardag igen.

Du fick också Finlands motsvarighet till det svenska bragdguldet?
- I en omröstning om Finlands bäste idrottsman blev jag tvåa (Dubble OS-guldmedaljören Samppa Lajunen vann). Men tidningen Helsingin Sanomat utnämnde mig till årets idrottsman det året.

När bestämde du dig för att satsa på maratonlöpning?
- Jag började tidigt med löpning. Ganska tidigt upptäckte jag att jag kunde hävda mig bättre ju längre distansen blev - och maraton är ju den längsta. Jag var bara 23 år när jag sprang mitt första maratonlopp (Rotterdam på 2.16.24).

Dina föräldrar var också framgångsrika löpare (mamma Nina europamästare på 3000 meter och pappa Rune 13.43 på 5000 m). Din svåger Khalid Skah var både OS-mästare (10000 meter) och världsrekordhållare. Pratas det mycket löpning i familjen?
- Min pappa är min tränare så vi pratar mycket träning och utvärderar tillsammans. ...och det kan nog bli en del träningsprat till vardags också. Men annars är det nog inte så mycket sportsnack utom när jag umgås med löparkompisar - då blir det en hel del.

Parallellt med din löparkariiär har du hunnit med att doktorera i historia och bilda familj. Hur gör du för att hinna med allt?
- Jag blev färdig med min doktorsavhandling innan vi fick vårt andra barn - och det var nog tur. Min fru tar mycket, och mina föräldrar försöker ocks att hjälpa till. När jag var på höghöjdslöger i St Moritz senast så var familjen på Åland. Både mamma och pappa vet och förstår hur mycket man måste lägga ner på löpningen och ställer upp så mycket de kan.

Vilket är du mest stolt över, ditt EM-guld eller din doktorshatt?
- Doktorshatt är det nog rätt många som har. Ett EM-guld är lite mer sällsynt.

Du doktorerade på "Den politiska läroboken: Bilden av USA och Sovjetunionen i norska, svenska och finländska läroböcker under Kalla kriget." Vad är nästa forskningsprojekt?
- Under det senaste året har min mesta tid gått åt till barnen och träningen, men jag har sökt medel för olika projekt. I höst kommer jag att börja på allvar igen men jag vet inte riktigt vad det blir men det blir antagligen något inom nutidshistoria.

Kan du din maratonhistoria också?
- Jag är inte någon expert, men det är klart att jag vet vem som vann den första OS-maran och kan maratonlöpningens bakgrund..

Finland har haft hur många storlöpare som helst, Kohlemainen, Nurmi, Virén. Vem av dem skulle du helst vilja ha tävlat mot?
- I Finland pratar man mycket om att det var bättre förr men jag är inte alls säker på att det är så. Konkurrensen nu är mycket hårdare.

...men Jukka Toivola har fortfarande det finska rekordet i maraton med 2.11.35...
- Ja, jag har varit nära (2.12.10) och tänkte att jag skulle ta det i Rotterdam i våras, men det blev ett lopp i värme så jag gjorde aldrig något försök.

Vilket smäller högst, en tid under 2.10 eller ytterligare en mästerskapsmedalj?
- Tittar man på statistik är det faktiskt ganska många som springer under 2.10 varje år. Medalj på mästerskap som OS och VM skulle vara mer värdefullt för mig om jag måste välja.

Jag har hört att du på träning hemma på Åland ska ha kört ett tremilapass i medvind på 1.30, är det myt eller verklighet?
- Hmm... när skulle det kunna varit. Jag hade nog ett snabbt långpass inför Frankfurt Marathon. Vänta ...jag kollar i min träningsdagbok ... det måsta ha varit i oktober. Här är det, låt se, 35 kilometer på 1.55. 30 kilometer passerades på 1.40. Ledsen, det stämmer inte.
- Ibland kan det vara bra att ha tränngsdagboken för att kolla upp sådana här saker. Om man inte kunde kolla upp dem skulle man ju kunna tro själv att det var sant.

Så du skriver ner alla dina träningspass?
- Jag började 1989 (som tolvåring) och missade några pass 1990 men annars så har jag noterat alla pass sedan dess.

Som kuriosa eller som hjälpmedel?
- Det är bra att ha träningsdagoken som referens, se vilken träning som har gett resultat även om passen för tio femton år sedan numera mer är kuriosa för mig.

Hur mycket praktik och hur mycket teori är det i ett bra träningsupplägg?
- All träning måste ju genomföras. Man måste träna hårt för att bli bra. Sedan gäller det att hitta rätt träning och då har jag hjälp av min pappa som gör planeringen. Tränar man helt på egen hand utan kunskap så skule man ju få börja från början och göra samma misstag som de första maratonlöparna.

Jag ska inte fråga om träningsupplägget, uppladdningen och taktiken inför VM-maran. För det är väl om det du ska skriva om på din blogg?
- Jag kommer att skriva två-tre gånger i veckan. På det sättet kommer jag att kunna rapportera om mina nyckelpass, någon tävling och ett höghöjdsläger bland annat.

Janne Holméns VM-blogg startar efter midsommar