Henrik Ryffel är drabbad av den ärftliga ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa.
- Det är ett samlingsnamn på ögonsjukdomar som drabbar ögats näthinna, berättar Henrik. Det finns 300 olika varianter. Ibland kan det vara andra komplikationer - för min del är det löpning...

För det är inte lätt att fortsätta springa när synen långsamt blir sämre och sämre.
- Först såg jag bara dåligt i mörker. För sju år sedan började jag gå med vit käpp. Men fortfarande för två år sedan lyckades jag springa Lausanne Marathon själv, men nu måste jag ha en ledsagare med mig på lopp och om jag ska springa ute.

Henrik har sprungit sedan han var tolv år. Han har under alla åren tävlat för hemmaklubben Nyköpings BIS trots att sedan många år bor och arbetar i Stockholm.
Personliga rekorden är goda 1.11.49 på halvmaran och 2.38.24 på helmaran.
- Men 3000 meter hinder är nog den distans jag gillat bäst och som jag har gett flest framgångar.

Som 41-åring är han nu på väg mot sitt livs största löparutmaning. Direkt efter olympiska spelen tar Paralympics (handikapp-OS) över i Peking. Tack vare att Henrik klarade kvaltiden 3.20 har nu Sverige en herrfriidrottsplats för synskadade.
- Kvaltiden går ut 15 november så det var viktigt att klara den för att vi ska få en plats. Men sedan ska jag bli uttagen också - det är inte helt klart än.

För att ställa upp i Paralympcis vill Henrik kunna vara med och slåss om medaljerna.
- En tid nedåt 2.45 har räckt till medalj i de senaste mästerskapen. Kan jag bara hålla mig skadefri och träna på så borde det vara möjligt.

Loppet i Frankfurt var ett positivt besked efter ett tufft sista år. Förra julen ramlade han och bröt handen när han försökte springa själv och under året kom sedan problem med hälsenorna. Det senate året har det varit löpning varannan dag och mycket cykling. Under hösten kom sedan några förkylningar. I Växjö Marathon för en knapp månad sedan så insåg Henrik vid 35 kilometer att han inte skulle klara kvalgränsen 3.20 och gick sista biten för att spara benen till Frankfurt som var sista chansen.

- Loppet i Växjö och två långpass på asfalt var det som behövdes. Det funkar inte att bara träna på löpband om man ska springa 42 kilometer på asfalt. Men ska jag springa ute måste jag ha en ledsagare numera.

Men förra onsdagen blev det panik. Nervositeteten inför Frankfurt satte in. Henrik ringde runt till arbetskompisar och löparkompsiar eftersom han kände att det behövdes ett sista asfaltpass. Men ingen hade tid med att hänga med på ett pass den dagen.
Henrik knöt skorna och greppade den vita käppen.
- Det var naturligtvis helt idiotiskt och inget jag är stolt över. Jag kommer inte att göra om det. Jag vet inte vad jag tänkte på. Det hade ju räckt med att jag trampat snett eller ramlat så hade jag riskerat starten i Frankfurt.

Men Henrik fick sitt 50-minuterspass och gjorde sedan ett perfekt lopp med jämna halvor. 1.31.40 och 1.32.18 ledsagad av årets SM-fyra Cédric Schwartzler.
- Cédric och jag hade tränat några gånger inför loppet. Det tar en tre- fyra gånger inan man lär sig hur det funkar. Vi springer med ett rep som är 50-60 cm mellan oss så att det inte stör armpendlingen för mycket, men så fort det är något så kortar ledsakgaren av och styr mig rätt.

Ju snabbare Henrik springer desto svårare blir det också att hitta ledsagare. Reglerna säger att man får ha fyra ledsagare under ett maratonlopp. Men det är knappast praktiskt genomförbart. Vem ska betala resan för fyra ledsagare till Peking? Men Henrik har kontakt med några av Sveriges bästa maratonlöpare.
- Ledsagaren ska ju inte ha några problem att klara distansen och därför bör han ha en överkapacitet på 15 minuter. Det innebär att om jag ska springa på 2.45 måste ledsagaren vara god för 2.30.
- Ledsagaren måste styra mig förbi gropar. Det är inte rocketscience men man måste vara skärpt. I Frankfurt var vi nära att trillat två gånger.

Henrik satte sitt personliga rekord på 2.38 som "seende" i Austin Marathon 2001. Men då var tränngsbakgrunden bättre. 12 mil i veckan i snitt.
- Det gäller att våga springa på och försäka springa avslappnat. Mitt problem är att jag inte har en aning om var jag sätter fötterna. I varje lopp småstukar jag mig litegrann men jag och också utvecklat en bra vriststyrka.

Henrik är inte helt blind, men synskadan gör att han numera inte kan läsa som andra.
- Jag har just fått ett nytt talsyntesprogram som jag kan använda på datorn för Internet och epost.

Utbildad civilingenjör är han numera chef för ett börssystem på OMX, företaget bakom Stockholmsbörsen. Men det närmste året kommer mycket att handla om Peking. Närmast en precamp i slutet av november:
- Jag tycker fortfarande att löpning är så himla kul. Jag har inga problem med motivation.
Jag ska göra allt för att kunna ta medalj. Ska jag åka till Peking ska det inte vara som turist. Nu gäller det att hålla sig frisk och skadefri.