Anna von Schenck hittar tid att träna på elitnivå
Anna von Schenck har just avslutat en säsong där förbättrade alla sina personliga rekord. För tre veckor sedan sprang hon Frankfurt Marathon på 2.37.06 – den näst bästa svenska maratontiden i år.
Det har varit en krävande säsong för den 33-åriga småbarnsmamman som lyckats med konststycket att kombinera familjelivet och ett krävande arbete med träning på elitnivå.
Det har ofta krävts noggrann planering för att hinna med allt. Anna ger ett målande exempel från sin vardag:
– Fredagen innan jag skulle springa Luxemburg Halvmarathon var jag ledig för att hinna med barnen eftersom jag skulle vara bortrest ett par dagar. Dagen handlade om lek i sandlådan, sagoläsning och veckoinköp på Ica Maxi.
– På lördag morgon var det avfärd till Luxemburg för att springa ett halvmaratonlopp på söndagen. Tävlingen gick bra; personligt rekord med 1.14.40. Jag blev sexa i loppet, berättar Anna.
– På måndagen bar det av till Bryssel och projektmöten i fyra
dagar. Jag är projektledare för den industriella sektorn i detta
EU-projekt som involverar 40 företag och forskningsinstitut.
– Dagarna var fulltecknade av möten och sociala middagar så det blev tidiga morgnar för att hinna med de nödvändiga träningstimmarna i hotellets gym.
– De finska kollegorna i projektet berättade att de såg mig i TV vid Finnkampen och ställde sig rätt frågande till vem jag egentligen är. De känner ju till att jag har små barn och att jag vill begränsa antalet fysiska möten som kräver resor. De vet också att jag hellre avhandlar vissa frågor via telefonmöten, dock inte efter kl 16 eftersom jag då måste åka och hämta barn på dagis!
– Jag kom hem på torsdag kväll, i tid för att hinna läsa sagor och säga god natt till barnen.
Anna von Schenck bor i en villa i Nacka med sin man Henrik och deras två barn Ludvig, fyra år, och Hilde, två år.
Hon arbetar på STFI-Packforsk (Skogsindustrins Tekniska Forskningsinstitut). Anna har civilingenjörsexamen från KTH och därefter en teknisk licentiatexamen inom kemiteknik. Hon arbetar som projektledare för att driva såväl forskningsprojekt som konsultuppdrag
med fokus på energifrågor.
– Jag trivs bra med mitt jobb, det är både spännande och utvecklande, förklarar hon.
Även om Anna idag tävlar på elitnivå betraktar hon fortfarande löpningen som en fritidssysselsättning:
– Jag tycker maratonlöpning är så fantastiskt roligt! Detta är något jag enbart gör för mitt eget nöjes skull, men jag vill ändå påstå att det gör mig till både en bättre mamma samt gör mig effektivare i mitt arbete.
– Löpningen blir en ventil i vardagen som småbarnsförälder där det annars finns väldigt begränsad egen tid. Det ger kraft att klara av press och stress på arbetet!
– Visst krävs det planering för att få ihop vardagen men är det för att få tid för något man tycker är kul är det ingen uppoffring, förklarar Anna.
– Självklart har familjen högsta prioritet för fungerar inte den så fungerar inte jag!
– Men när det är viktiga lopp på agendan så är jag enormt laddad och fokuserad på detta. Tjusningen med just maratondistansen är för mig att det är ett så stort och tydligt mål. Du genomför bara 2-3 maratonlopp per år. När du tränar inför en mara kan du inte gå in halvhjärtat och tänka att du kan ge mer nästa vecka.
Det var först i vuxen ålder som Anna började med löpning:
– Som junior spelade jag tennis och dansade klassisk balett. Jag låg aldrig på någon elitnivå men missade sällan ett träningstillfälle, berättar hon.
– När jag började studera på KTH blev det svårt att hinna med de bundna träningstiderna så jag började istället springa för att hålla igång.
– Eftersom jag alltid varit en tävlingsmänniska så kunde jag inte låta bli att anmäla mig till något lopp då och då. Hösten 2001 sprang jag ett halvmaratonlopp och placerade mig rätt bra. Det ledde till att Flemingsberg SK tog kontakt med mig våren 2002 med frågan om jag var intresserad av att börja tävla för dem.
– Klubben kunde erbjuda viss träningshjälp samt lite bidrag till skor. Det lät ju helt fantastiskt kul så jag tackade förstås ja.
I Flemingsberg kom Anna i kontakt med Pekka Anderman som blev hennes tränare. Idag tränar Pekka – som bor i Borlänge – Anna på distans, men han är med vid de viktigaste tävlingarna.
Vid Stockholm Marathon 2002 fick Anna, som då hette Isaksson i efternamn, ett kvitto på vilken effekt den nya träningen givit. Hon kom på tionde plats i loppet med 2.51.22.
– Det var mitt livs andra maratonlopp. Tiden var 30 minuter bättre än vad jag som glad amatör noterat två år tidigare. Loppet i Stockholm gav mersmak!
Anna blev gravid någon månad senare och i mars -03 föddes Ludvig.
– Jag kom igång med tävlandet till hösten och gjorde landslagsdebut vid NM i terräng i november –03, berättar Anna.
– Till våren blev jag åter igen gravid och januari 2005 kom Hilde.
På hösten samma år började Anna tävla igen och i december sprang hon sitt första maratonlopp tre och ett halvt år. I isande kallt väder kom hon på åttonde plats i Milano Marathon med 2.48.01.
Inför säsongen 2006 bytte Anna von Schenck klubb. Flemingsberg trappade ned elitsatsningen och Anna gick över till Hässelby SK. Samtidigt började hon själv trappa upp sin egen satsning.
De två senaste åren har träningen gått utan problem och Anna har stadigt förbättrat sina resultat. I fjol noterade hon först 2.43.57 i Paris Marathon och sedan 2.41.59 i Berlin Marathon.
I år har Anna satt personliga rekord på alla distanser från 5 000 m till maraton; 16.39,34 på 5000 m. 34.32,21 på 10000 m. 1.18.00 på halv maraton (21,1 km). 2.37.47 på maraton (42,2 km).
– I somras var jag ledig i åtta veckor, semester och tjänstledighet. Då fick jag ordentligt med tid för träningen. Det var skönt att få vara mentalt utvilad vid varje pass. Jag fick ordentligt med tid för återhämtning mellan träningspassen.
– – Det var en stor skillnad mot att försöka pressa in träning när det rågade bli en timme ledig.
– De åtta veckorna i somras gav verkligen resultat.
Under hösten gjorde Anna von Schenck flera starka lopp. Hon debuterade i Finnkampen och satte personliga rekord på både halv maraton och maraton.
– De lopp jag är mest nöjd med på 10 000 m i Finnkampen och Frankfurt Marathon, berättar Anna.
I Finnkampen drog Anna, som inte är så spurtsnabb, större delen av loppet. Hon hängde med täten till 200 m från mål och slutade på fjärde plats.
I Frankfurt fick Anna för första gången springa ett maratonlopp i perfekt väder. Assisterad av Pekka Anderman, som följde loppet på cykel, disponerade hon sina krafter väl och noterade personligt rekord med nära fem minuter.
Framgångarna i år har inspirerat Anna att satsa hårdare inför nästa säsong:
– Jag kommer att gå ner i arbetstid till c:a 70 % nästa år. Jag ska öka träningsmängden något, men det viktigaste är att få tid till återhämtning och vila vilket är minst lika viktigt på denna nivå.
– För första halvåret 2008 har jag planerat in Europacup i terräng i Frankrike i februari, ett halvmaratonlopp i Holland i mars, Paris Marathon i april och sedan Stockholm Marathon den 31 maj.