"Första tre veckorna är jobbigast"
Antalet tjejer som springer ökar stadigt. Möt Pernilla Okon och Johanna Landén som tar sig tid några gånger i veckan för att springa och må bra.
– Jag behöver den här tiden och träningen för att orka med vardagen, säger Pernilla.
– Jag behöver den här tiden för att komma ifatt mig själv, berättar Johanna.
Pernilla och Johanna lämnar av sina minstingar på barngympan. Själva snörar de på sig löparskorna och tar tillfället i akt för ett gemensamt löppass. Även hunden Doris hänger på med glatt humör.
Vad har ni för idrottsbakgrund?
Pernilla: – Jag har alltid varit aktiv med många olika sporter under alla år. Men de stora intressena har varit ridning, orientering och löpning. Sedan har även innebandy, styrketräning och workout funnits med. Men löpningen har alltid varit som en röd tråd genom mina olika intressen.
Johanna: – Jag har också alltid idrottat. Som barn var det fotboll som var den stora idrotten. Sedan har spinning, box, pump och aerobics varit min hobby.
Hur många barn har ni och vilka åldrar?
Pernilla: – Christopher, 14 år, Christian, 7 år, Emelia, 5 år.
Johanna: – Evelina 4 år, Vincent, 2 år
Är det barnafödandet som gör att ni har tagit upp löpningen?
Pernilla och Johanna: – Nej det tycker vi väl inte. Men att jobba heltid och sedan ha barn och hem att orka med gör att det är ett väldigt bra träningssätt. Just att få komma ut, rensa huvudet och komma hem med ny energi till sin familj. Det gör vardagen lättare och mycket roligare för både en själv och våra familjer. Man behöver heller inte känna någon press för att träningen börjar en viss tid och är på någon speciell plats. Utan vi ger oss ut några dagar i veckan när tiden passar.
Ni har ganska nyligen lärt känna varandra och hittade ett gemensamt intresse i viljan att börja träna löpning?
Pernilla och Johanna: – Ja, det var så att Johanna flyttade in på samma gata som Pernilla och vi har barn i samma ålder som direkt sökte upp varandra, och på den vägen är det. Just intresset löpning kom av sig självt efter långa promenader ute tillsammans. Därefter kände vi båda att vi ville utmana och utveckla oss själva och vår styrka. Vårt mål vi satte upp var Höstmilen -08. Och nu har vi ett nytt mål, och det är Göteborgsvarvet nästa vår.
Hade det varit svårare att motivera sig om ni varit själva i er träning?
Pernilla: – Ja, det hade det varit. Jag har ju hund och är självklart ute och går varje dag, men löpning är ju en helt annan sak. För att genomföra det har det verkligen varit bra att vara två. Och att vi sätter upp lagom stora mål. Ett problem för mig genom åren har många gånger varit att jag har övertränat och blivit skadad eller sjuk.
Johanna: – Jag tycker också att motivationen inte alls varit densamma om jag hade varit själv i min träning. Många gånger känner jag mig för trött för att ta mig utanför dörren, men med hjälp av varandra så har vi verkligen lyckats.
Pernilla och Johanna: – En viktig bit är att vi aldrig ångrat oss efter ett löppass. Man får så mycket ny ork och energi.
Att vara småbarnsförälder är inte alltid en dans på rosor. Men få vågar säga att de tränar för att få egen tid för att orka med vardagen?
Pernilla och Johanna: – Det är just precis det träningen handlar om, att orka med barnen, männen, ha, ha och jobbet. Vi går ut och kör ett pass och kommer hem med ny energi och ett inre lugn. Under passets gång rensar vi bort många spänningar och tankar.
Vad brukar ni snacka om under löppassen?
Pernilla och Johanna: – Vi pratar om allt mellan himmel och jord, men mycket ventilerar vi om vardagliga problem och ting. Istället för att sitta i telefon eller på ett café och prata om familj, jobb och relationer så tar vi det under en joggingtur. Vi förenar nytta med nöje.
Hur länge har ni tränat tillsammans?
Pernilla och Johanna: – Vi började promenera tillsammans i februari, ungefär 1,5 timmarspromenader. I april bestämde vi oss för att börja springa. Hittade i tidningen Runners ett bra komigång schema på 10 veckor och på den vägen är det.
Hur långt brukar ni springa?
Pernilla och Johanna: – Allt från 3 km till 10 km. Beror på dagsformen. Men ut ska vi alltid, minst 3 dagar i veckan.
Har ni märkt någon utveckling av er löpstyrka?
Pernilla och Johanna: – Absolut!!! Visst har vi ökat vår löpstyrka sedan vi startade på allvar. Vi löper en mil idag med gott mod och har roligt, när vi började så sprang vi 1 min. gick 1 min och upprepade det 10 gånger.
Så visst är det skillnad!!
Pernilla: – För mig har det varit en stor fördel att träna lagom, jag har annars haft en tendens att träna intensivt under en kort period och sedan blivit sjuk, eller kommit av mig i min träning, tyckt att det har blivit tråkigt eller jobbigt att komma igång igen.
Johanna: – Kom igång schemat som vi följde har varit en väldigt stor fördel, det var en lagom takt för kroppen. Jag har inte åkt på någon skada eller varit sjuk sedan vi aktivt började träna kontinuerligt. Det tror jag har varit en väldigt bra grund att bygga på, sedan har vi lagt på styrkeövningar efter varje löppass. Och det gör vi också enkelt, tar närmsta gräsmatta efter löpningen och går igenom alla stora muskler i kroppen.
Beskriv känslan efter ett löppass!
Pernilla: – Jag känner mig lugn, trött i kroppen men klar i knoppen.
Johanna: – Jag känner att jag kommer hem med ett glatt humör och ny energi. Skulle jag inte ha tagit mig ut och sprungit skulle jag ha slumrat till i soffan och fortsatt och varit trött. Det är skönt att få en paus hemifrån och alla dess måsten.
Vad är det bästa med löpning?
Pernilla och Johanna: – Att man inte behöver ta sig någonstans, det är bara att gå utanför dörren och sätta igång. Man behöver heller inte passa några tider för träningspass. Går att göra i alla väder, närsomhelst och varsomhelst.
Tycker ni att det räcker med att träna löpning, eller vill ni vara med och springa lopp?
Pernilla och Johanna: – Det räcker med att träna löpning, men att ha ett lopp som mål och motivation är ändå ett sätt att sporra sig.
Något speciellt lopp ni har i sikte?
Pernilla och Johanna: – Göteborgsvarvet 09.
Har ni något råd att ge till den som vill börja springa?
Pernilla och Johanna: – Ta det väldigt lugnt och ta dig igenom de första 3 veckorna, sedan blir det roligare för varje pass. Och det komigång schemat vi följde var verkligen super att börja med.