Diabetes fick Martin Lidström att träna mer - och må bättre
2007 fick Martin Lidström, som då var 45 år, diagnosen diabetes typ-1. En allvarlig sjukdom som kan förkorta livet. Martin vände med järnvilja sin situation till något positivt och nu slår han sina personliga rekord från den friska tiden på löpande band.
- Jag har aldrig mått bättre, säger den alltmer löpstarka musikern.
Diabetes är en av de stora folksjukdomarna. I Sverige räknar man med att det finns minst 350.000 människor med diabetes.
Martin förklarar skillnaden mellan diabetes typ-1 och diabetes typ-2:
– Diabetes typ-1 och typ-2 är två helt olika sjukdomar fast med samma symptom.
– På grund av dessa omständigheter skulle jag vilja påstå att typ-1 är något allvarligare, då de som har den sjukdomen måste medicinera för resten av livet.
Typ-2 kan genom livsstilsförändringar i många fall botas då kroppen faktiskt har sin insulinproduktion kvar.
Du fick diagnosen under 2007? Beskriv känslorna?
- Som en blixt från klarblå himmel. Min självbild av den högpresterande, evigt unga mannen blev helt raserad. Kvar var en då 45-årig man med en dödlig sjukdom.
På vilket sätt märkte du att diabetesen gjorde sitt oväntade intåg i ditt liv?
- Det var svårt att undgå alla otrevliga symptom som synrubbningar (såg suddigt både på nära och långt håll), domningar i ena benet och foten, viktminskning, konstant törstig, sprang på toa hela tiden, och luktade som en acetonfabrik.
Kontaktade en läkare som kollade mina värden och skrev en akut remiss till Sahlgrenska där jag blev inlagd samma dag.
- Jag har nu en fantastisk läkare, Christian Wesslau, som är överläkare på Diabetescentrum på Sahlgrenska. Han supportar mig, och jag kan ringa honom när jag vill. Svensk diabetesvård är i min erfarenhet helt otroligt bra med en engagerad och duktig personal.
Fanns det något i ditt liv du kunde ha gjort annorlunda för att slippa diabetesen?
- Absolut. Hade jag sovit åtta timmar per natt, ätit bra kost, låtit bli att stressa, och undvikit att konstant sätta mig själv under press så är jag övertygad om att jag idag hade varit frisk.
Du hade tränat löpning och annat en del innan diabetesen kom in i ditt liv?
- Jag har varit en motionärsperiodare som har testat många olika idrotter i hela mitt liv.
Tränat i två månader, haft uppehåll i fyra på grund av jobb, och ideliga förkylningar. Detta har upprepats i eviga varv.
- Från augusti 2006 har jag tränat regelbundet, tre till fyra dagar i veckan. Framför allt löpning.
Vilka skillnader blev det i ditt träningsliv efter diabetesen?
- Eftersom jag märkte vilken positiv effekt träningen hade på min diabetes, så fick jag en enorm motivation till att öka träningsdoserna som min kropp svarade bra på.
Som ett brev på posten kom också en oerhört positiv mental effekt.
- Jag mår på det stora hela mycket bättre.
Martin springer idag över fem minuter snabbare än för 24 år sedan på en halvmara, trots att han nu är 46 år och har diabetes, det måste vara en härlig känsla?
- Då sprang jag på 1.26.26, och nu senast som 46-åring i Stockholm Halvmaraton på 1.20.55. Det känns helt fantastiskt, och sätter ljuset på det härliga faktum att vi som löpare kan utvecklas och prestera otroligt mycket högt upp i åldrarna. Om jag inte missminner mig så gjorde Evy Palm sina bästa tider som 49-åring. Vilken kvinna!!
Kan man tacka en sjukdom som diabetes för något?
- Ja, för allt. Hela mitt nya mycket, mycket bättre liv!
- Jag hade aldrig stannat upp och reflekterat om jag inte hade fått diabetes. Min livskvalitet har ökat med flera hundra procent.
Hur ser din vardag ut vad gäller medicinering, kost och träning?
- Jag tar en spruta med tre enheter basinsulin Insulatard som är långtidsverkande på morgonen och en på kvällen.
- Vid varje måltid tar jag en spruta snabbverkande insulin NovoRapid.
- Jag tar mellan en till fyra enheter beroende på hur mycket kolhydrater det är i det jag äter.
Mycket kolhydrater kräver större doser med fler enheter.
…och mat?
- Under mitt löpprojekt i somras åt jag kolhydratrika frukostar.
Kolhydrater som kroppen brände under löpningen.
- Nu till vardags äter jag oftast en skinkomelett med grönsaker, två knäckemackor som har lite kolhydrater med ost, och grönt te.
- Sedan strävar jag med varierande framgång att under resten av dagen äta varierad kost med så få kolhydrater som möjligt.
Träningen?
- Jag försöker att springa varje dag. Vanligtvis blir det fem till sex dagar i veckan. Vissa dagar två pass.
- Har precis köpt ett gymkort också för att få lite styrketräning. Bra för att förebygga skador.
Min tanke är att inte styra upp träningen så mycket utan att springa för att det är roligt och för att det är en del av mitt liv.
- Sålunda springer jag inte längre med pulsband, och jag bryr mig inte så mycket om att ha järnkoll på vart och hur långt jag skall springa vid varje tillfälle. Oftast tar jag på mig träningskläderna och ger mig ut. Alltid lika spännande att se var jag hamnar, ha, ha.
- Det enda återkommande är att två av passen per vecka är riktiga långpass två till tre timmar, och ett är intervallpass som jag oftast då tar med min klubb -Solvikingarna.
Jag vill se mig själv som en person i konstant rörelse, det vi faktiskt är konstruerade till.
Är det något speciellt du måste tänka på i din träning på grund av sjukdomen?
- Det enda är väl att jag får vara försiktig med att ta snabbverkande insulin för nära inpå ett träningspass. Jag riskerar då ett rejält lågt blodsockervärde, och då är jag inte för tuff.
Orsaken är att träningen aktiverar samma energitransport till cellerna som insulinet gör.
Följaktligen blir det dubbel effekt, och blodsockret faller för mycket.
- Jag har nästan alltid med mig min blodsockermätare samt druvsockertabletter i mitt vätskebälte när jag tränar.
Hur mycket var du tvingad att lägga om kosten?
- Under mitt löparprojekt i somras, i princip ingenting, eftersom jag brände så mycket energi. Träningen verkar på samma sätt som insulinet i det att den öppnar cellerna för energitransport.
Sockret (glukosen) i blodet förbrukas, och sålunda sjunker blodsockervärdena.
Nu till vardags är det som sagt en ständig kamp som jag för mot kolhydraterna.
Mår du som person, alltså hela Martin Lidström, bättre eller sämre än innan sjukdomen?
- Avsevärt bättre!
Sommaren 2008 sprang du Göteborg-Stockholm tur och retur, på hur lång tid och hur långt per dag i snitt?
- Jag gjorde 115 mil fördelat på 23 löpdagar och 5 vilodagar, totalt 28 dagar alltså, och ett snitt på 5 mil per dag.
Varför utsatte du dig för detta kraftprov?
- Dels för att bevisa att diabetesen inte var något hinder. I alla fall inte för mig.
Samt att befästa min självbild av en person som är i ständig rörelse.
Vad fick du för intryck av den resan?
- Att Sverige är ett fantastiskt land och svenskarna härliga människor.
Jag förnekar inte att jag är nöjd över att ha klarat av att springa så långt.
Denna min prestation i all ära, men det var mötena med alla människor längs vägen som blev den stora grejen för mig.
- Uppenbarligen lockade mitt projekt fram det bästa hos de jag mötte, glada och nyfikna.
- Jag har utbytt erfarenheter och haft roliga samtal med hundratals människor.
Detta hade jag inte alls förväntat mig.
Lärde du dig något om dig själv?
- Jag hade aldrig stannat upp på detta sättet någonsin och reflekterat så mycket.
- Jag vill inte längre leva mitt liv i den snabba filen. Följdaktligen sålde jag min V8 BMW direkt när jag kom hem och köpte en liten Opel Astra som med min körstil bara drar 1/3 så mycket bensin. Jag lockas dessutom inte längre av att köra som en dåre.
Några nya projekt på gång?
- Just nu gäller det att komma i form för New York Marathon. Annars så är det att nästa år springa ner i Europa. Vilken sträckning, vilka distanser, och under vilken period har jag inte funderat ut ännu.
Blir det fler spännande lopp under 2008 och 2009?
- Det enda som är kvar under 2008 är just New York Marathon.
Under 2009 kommer jag att springa Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Lidingöloppet, Stockholm Halvmarathon och New York Marathon.
- Utöver detta vill jag prova på ett par ultralopp, typ Uppsala 100.
Jag skulle ha sprungit Uppsala 100 nu den 13 september, men blev jättesjuk strax innan och kunde inte åka. Jättebesvikelse då jag anmälde mig redan i våras, och verkligen sett fram emot den tävlingen.
Har du några råd att ge till den som insjuknar i diabetes?
- Tänk positivt!!
- Se det som en tillgång. Kroppen säger till dig att någonting är fel.
- Detta ger dig en möjlighet till att stanna upp och reflektera över ditt liv för att få till stånd ett mer hälsosamt liv.
- Med träning, bra kost, och mycket sömn (minimum åtta h per natt) får du ett mycket bättre liv, och kan ta ett minimum av insulinsprutor.
- De fina medicinerna i form av insulinsprutor garanterar att den annars faktiskt dödliga typ-1 diabetesen nu inte behöver bli ett hinder överhuvudtaget i någons liv.
Förutsatt att den drabbade sköter sig naturligtvis.
Martin Lidströms personliga rekord:
Maraton: 3.03.20 (mål att gå under 2.50 under 2009)
Halvmaraton: 1.20.55 (mål att gå under 1.17 under 2009)
En mil: 36.13 (mål att gå under 34.00 under 2009)
Fem km: 16.50
En km: 2.56 (bara sprungit det en gång på Solvikingarnas KM :, ska gå under 2.45 under 2009)
