Lena är längdskidåkaren som blev maratonlöpare och i skidspåren blev det som bäst ett SM-brons i lag innan hon avslutade skidsatsningen efter säsongen 1996/97. 2000 började hon fokusera på löpning och blev året efter trea i Stockholm Marathon och tvåa i SM på personliga rekordet 2.35.04. En tid hon förbättrade till 2.31.58 i Frankfurt fem månader senare.
2002 blev det seger i Stockholm Marathon på 2.33.48 men en stressfraktur gjorde sedan att det inte blev någon start i München-EM. Efter det lysande VM-loppet i Paris drabbades hon av en ny stressfraktur vilket hämmade träningen så mycket att det inte blev något maratonlopp alls under 2004.
Efter en bra träningsperiod i Sydafrika i början av 2005 så var siktet inställt på Sevilla Marathon den 27 februari men då sa kroppen ifrån igen.

Vad var det som hände?
– Jag var på träningsläger på hög höjd i Dullstroom i sex veckor med bland annat Mustafa Mohamed, Erik Sjöqvist och Oskar Käck och träningen fungerade utmärkt. Sista veckan fick jag känning i ena lårets baksida men det blev bättre när jag kom hem och tog det lugnare. Veckan innan Sevilla Marathon gjorde jag för säkerhets skull en magnetröntgen och den visade att jag drabbats av samma skada som efter Paris-VM – en stressfraktur i muskelfästet i sittbenet.

Vilken typ av träning har du kunnat bedriva sedan dess?
– Cykling och vattenlöpning. Första tiden fick jag ta det lugnt även med det så att skadan fick läka i lugn och ro men sedan april har jag kört framförallt mycket testcykel. I mitten av maj körde jag ett cykelpass utomhus med en klubbkompis och råkade köra på honom när han stannade och föll ganska illa. Det resulterade i en spricka på ett revben och en fraktur på höftbenet vilket gjorde att jag fick vänta ytterligare några veckor innan jag kunde börja jogga …

Kan du beskriva alternativpassen?
– Jag kör 1–2 pass om dagen på testcykel. Det blir långpass men också en del intervall och fartlek. Idag körde jag till exempel 75 minuter distans. Wet west blir det 1–2 gånger i veckan – huvudsakligen distans – men ibland fartlek. Jag har också kört en del styrketräning med kroppen som vikt för att stärka baksidan.

Hur är det på skadefronten idag?
– Jag gjorde en ny magnetröntgen i månadsskiftet maj/juni som visade att stressfrakturen nu är läkt liksom höftskadan och revbenet. På midsommarafton joggade jag 20 minuter och jag har även hunnit med ett lugnt 30-minuterspass. Det gäller att skynda långsamt och inte öka träningen för snabbt och jag känner fortfarande av lårmuskelns baksida som är lite stel.

Vilka är de närmaste målen?
– Först och främst ska jag bli frisk så att jag kan löpträna ordentligt. Min klubb Trångsvikens IF har anmält tre lag till landsvägsstafetten S:t Olavsloppet mellan Östersund och Trondheim den 13–16 juli och om jag kommit igång med löpträningen så springer jag eventuellt en sträcka. På lite längre sikt är förhoppningen att komma i form till en sen höstmara, New York City Marathon finns i tankarna.

Berätta hur en normal träningsvecka kan se ut?
– Under träningsperioderna blir det 8–10 pass i veckan. Eftersom jag haft skadeproblem de senaste åren så försöker jag att inte springa mer än 14–15 mil i veckan. På träningsläger kan det dock bli 18–20 mil per vecka.
– På söndagarna blir det i allmänhet ett långpass på 2–2.20 timmar vilket innebär drygt tre mil. Kvalitetsmässigt så kör jag tre fartpass – ett med korta intervaller och ett med långa – och ett fartleks- eller snabbdistanspass. Resten är distans som jag springer i fyraminutersfart eller långsammare.

Kan du beskriva intervallpassen mer i detalj?
– Exempel på långa intervaller kan vara 6–8x1000 m på 3.15–3.20 med 1–2 minuters vila beroende på tid på året. Korta intervaller är något jag börjat med på senare år för att bli snabbare. Jag har bland annat kört en stege på 200-400-600-800-1000-800-600-400-200 med 200 m jogg, cirka en minut, mellan varje. Hur fort loppen går har jag faktiskt ingen riktig koll på!

Och fartlekspassen?
– Fartlek kan bestå av fyra minuter i hög fart följt av två minuters jogg, fyra minuters snabb löpning och 1 minuts jogg och så vidare i olika kombinationer. Ett snabbdistanspass kan till exempel vara fem kilometer i tävlingsfart.
Tidigare så har jag nog kört lite för mycket på asfalt vilket bidragit till skadorna. Nu varierar jag mer vilket innebär ungefär 50/50 mellan asfalt och mjukare underlag.

Har du några generella träningsråd till andra löpare?
– Jag tycker att man ska träna på sin egen nivå och sätta upp rimliga mål. Det är viktigt att variera träningen och köra både distans, intervall, fartlek etc och ha kul! När det gäller lopp så rekommenderar jag folk att springa de som finns på hemorten. För kvinnor så är Tjejmilen ett härligt lopp! 30.000 glada tjejer är en härlig upplevelse med en publik som hejar på alla! Vill man springa maraton så är det viktigt att var tränad för distansen innan man ställer upp.

Vilka är dina egna favoritlopp?
– Förutom Tjejmilen så är det Stockholm Marathon och GöteborgsVarvet. Att åka ner från Jämtland till Göteborg i maj är verkligen att möta våren! Ibland har jag åkt skidor i Östersund helgen före jag sprungit GöteborgsVarvet!

Berätta om ditt bästa löparminne!
– Det var VM-maran i Paris 2003! Det var mycket strul före loppet, bland annat fick jag skavsår på förlägret i Annecy vilket ledde till en infektion. Dagarna före loppet hade jag också känning i ena låret. Det var min mästerskapsdebut och jag var ordentligt nervös dagen före.
– Jag fick en svacka strax före halva sträckan passerades (1.13.57) och låg då tre sekunder efter Marie Söderström-Lundberg. Men jag passerade henne strax efter och då flöt det på bra! Vid 32 km var jag riktigt trött och med 6 kilometer kvar visste jag inte om jag skulle ta mig i mål …

Men du plockade ändå placeringar på slutet!
– Ja, men jag har aldrig varit så trött som då! Jag visste att jag hade chans att slå det svenska rekordet och det var det som drev mig. Jag fick kramp i fötterna och på sista kilometern skrek svenska ledare att jag kunde bli bland de 20 bästa. När jag kom in på Stadion såg jag på klockan att jag skulle klara rekordet och det var förstås oerhört skönt!
(Lena blev 16:e i mål och med 2.30.39 underskred hon Evy Palms 14 år gamla svenska rekord med 26 sekunder. Marie Söderström-Lundberg blev 26:a på 2.32.27./Red. anm.)

Du tävlar för Trångsviken utanför Östersund. Vad är det för en typ av klubb?
– Trångsvikens IF är en ganska gammal friidrottsförening. 2003 samlade vi ihop de bästa långdistanslöparna i Jämtland och bildade en långdistansgrupp som jag ingår i. Vi är 20–25 löpare varav 5–6 stycken är tjejer. I gruppen ingår bland annat VM-silvermedaljören på 50 km skidor från 2003, Anders Södergren. En av tjejerna är Marie Nyqvist som i år sprang Stockholm Marathon på 3.32. En annan tjej är Annika Eriksson som vunnit kriminalvårds-SM i löpning och i höst springer kriminalvårds-EM i Rom!
– Annars är det flera killar med kapacitet för 34–35 minuter på milen vilket är utmärkt sparring för mig på träningarna.

Berätta lite om din bakgrund!
– Jag kommer från Mellansel som ligger tre mil utanför Örnsköldsvik. 1990–94 gick jag på skidgymnasiet i Järpen och pluggade sedan till idrottspedagog på Umeå universitet 1994–98. Efter ett år i Mellansel flyttade jag till Östersund 1999 och har nu bott här i sex år.

Vad innebär det att vara idrottspedagog?
– Jag läste med inriktning friskvård, motion och förening och driver företaget Lena Gavelin Idrott- och friskvårdkonsult där jag föreläser om motions- och elitidrott för föreningar, företag och liknande. Verksamheten har inte riktigt kommit igång och jag har bland annat jobbat extra på ett gym.

Fritidsintressen?
– Jag gillar frilufsliv och åker bland annat Telemark. Fjällvandring hör också till mina favoriter och att umgås med kompisar.

Avslutningsvis: Är det något du vill tillägga?
– Jag tycker att det är viktigt att sätta upp mål. Det är ett sätt att behålla motivationen och inte ge upp när det är tungt. Och detta gäller inte bara inom idrotten.

Lena Gavelin ingår i Svenska Friidrottsförbundets EM-satsning till Göteborg 2006 och EM-maran är också hennes stora mål. Tidsmässigt siktar hon under 2.30.
– Men då krävs det att jag är skadefri och kan träna utan uppehåll under en längre period, avslutar Lena.

Fakta Lena Gavelin
Född: 26 februari 1974 i Mellansel
Längd/vikt: 175 cm/57 kg
Föreningar: Mellansels IF (–1998), BIF Jamtrennarna (1999–2002), Trångsvikens IF (2003–)
Tränare: Richard Kingstad, men även Ulf Friberg hjälper till
Främsta merit: 16:e i VM-maran i Paris 2003

Personliga rekord
3000 m: 9.57,4 (03)
5000 m: 16.32,61 (03)
10 000 m: 34.04,34 (03)
Halvmaraton: 1.13.03 (02)
Maraton: 2.30.39 (03)
Lidingöloppet 30 km: 1.53.13 (02)