Först måste jag passa på och gratulera eftersom Vi som Springer just fyllt 10 år. Hur kom föreningen egentligen till?
- Någon kallade oss loppsamlare ett resande teatersällskap. Det var ju OK.
Vi försökte verkligen hjälpa varandra med loppval, resa till och från, boende etc.
Vi hade förbaskat roligt. Så det kom väl upp att varför inte bilda en förening för oss loppsamlare. Sagt och gjort. 1994.04.07. i samband med Skara Marathon bildades föreningen med allt där tillhör.

Men namnet - Vi som springer - minst sagt udda! Hur kom du på det?
- Ja, det var ju lite tjöt om namn, och vi hade ett antal förslag. Eftersom det var vi som sprang - ofta och gärna - så startade vi med "Vi Som Springer".
Sedan lade jag till hellre än bra, då det på den tiden hackades på dessa "gångare", som höll på över 4 timmar. Ja, just det - 4 timmar. Det var då.
Tack och lov - att nu - bara man fullföljer ett Marathonlopp, så har man
gjort något fantastiskt, härligt, jobbigt, udda. Mindre än 1 procent av Sveriges befolkning har någonsin fullföljt en mara.

I resultatlistor ser man numera ofta löpare som har Vi som springer som klubbtillhörighet. Är Vi som Springer en idrottsklubb eller en intresseförening?
- Lite både ock. I dag är vi 320 medlemmar, varav 48 springer i föreningens namn.
- De andra har en hemmaklubb, de gärna springer för. Hade inte "Vi Som Springer hellre än bra" varit för långt, så hade vi gärna använt det.
Det är inspirerande, när i en liten mara på ca. 50 fullföljande, mer än fem springer för föreningen Normalt brukar cirka 60 procent av deltagarna dock vara medlemmar.

Du har själv varit ordförande i alla tio åren. Finns det någon övrig styrelse eller gör du allt själv?
- I styrelsen besätts samtliga poster av Undertecknad. Jag är alltså en
minidiktator, som styr föreningen med järnhand. Det gör ju då årsmötena väldigt enkla. (Jag försöker dock skapa en revolutionär stämning, men av någon anledning är det ingen, som vill jaga iväg mig)
Skall villigt erkännas att jag har haft mycket glädje av mina 10 år med
föreningen.

Du hinner ju också med att arrangera lopp. Ibland har det varit
maratonlopp flera dagar efter varandra, du har ordnat lopp runt Vänern
och i år ett 24 timmarslopp. Varför alltid så extrema prövningar?
- Vadå extremt. Jag anser det extremt att springa 10 km. (1955 vid 17 års ålder varnade min fader mig för mina långa löpturer. Enligt skolläkaren utsatte jag mig för allvarliga risker. Jag sprang då cirka 3 km.)
- Mitt första arrangemang kom till av psykiska skäl. För vissa var det
för långt mellan Vintermaran och Vällingby, som då var sista respektive första loppet på den svenska maratonsäsongen. Så en dag tjötade Lennart Bengtsson (SOLVIKINGARNA's dåvarande ordförande) och jag om saken. Jag tyckte de kunde fixa det, men han tyckte att de hade tillräckligt med tävlingar att ta hand om, så han tyckte att jag kunde göra det.
- 29 januari 1994 - 3dm nysnö, - 8 grader, strålande solsken.
- Ett 80-tal dök upp, helt otroligt. Första varvet var jag sur för att de kom så många. Kunde ju inte springa själv, men allt efter de 8 varven gick njöt jag bara mer och mer. Det är en fantastisk upplevelse att få ta hand om ett arrangemang. Hittade på, att de skulle vända varv varje gång, vilket gav en del sura miner. Innan loppet.
- Efteråt var alla nöjda. Sedan delade jag också ut priserna bakifrån, vilket blev än mer lyckat.
- Så sedan blev det fler och fler arrangemang, och häftigare.

Vänern Runt är fortfarande nummer 1, och kanske det kommer tillbaka.
Trappmaran med 5.240 trappsteg - vinnartid 3:45 var ju OK, eller Satmaran i Gröndal(där jag bor). Segrartid även där 3:45, så det var ju inga lätta maror.

När började du springa?
- När jag var 14 år gammal plockade gymnastikläraren ut mig och två till, och påstod att vi hade löpartalanger. Alla garvade åt valet av mig. Jag var en typisk maskare på idrottsplan.
Nåväl han fick mig att springa ett 1200-meterslopp. Heat 3, där de sämsta var. Tid 3:57. När heat 2+1 hade sprungit stod jag där som skolmästare!
1959 sprang jag 400 meter på 49 blankt, och hade chans på OS i Rom 1960 (i stafettlaget). I en trestegstävling lyckades jag bryta av
vänsterfoten och gick gipsad i 7 månader. Så det blev inget Rom.

Hur kom det sig att du började springa så sent?
- Vadå sent. 14 år gammal. Jag förstår dock frågan.
Som liten var jag en spelevink, och med hjälp av andra knasbollar, så
lyckades jag slå sönder det mesta i min kropp.
- Det underliga var, att så länge jag var hyperaktiv så kände jag inte av
mina skador speciellt mycket.
- Ja, sedan lämnade jag skolorna - efter 19 år - gifte mig, fick barn och
lugnade ner mig.
- 1970 på ett repmöte för vapenvägrare - är pacifist - sprangs ett
5-kilometerslopp. Nåväl, jag närmade mig mål och där fanns ett dike. Det hoppade jag över, sedan satte jag mig ner. Vänsterknät sa pang. Jag kördes till Lunds lasarett, där det konstaterades att knät var slut. (Som barn kvaddade jag det 3 gånger)
- Väl hemma åkte jag och röntgade det högra, som jag kvaddat 4 gånger.
Den superpessimistiske ortopedläkaren sa att jag var slut. Inom 5 år var
det rullstol som gällde.
- Nå, 1973 hamnade jag i ett arbetsnarkomantillstånd, som höll i sig.
1. Knäna bråkade mindre ju mer jag arbetade, och ju mindre jag sov. Mindre än 4 timmar natten var normalt.
2. 1981 varnade alla i min närhet för att jag skulle åka på en hjärtinfarkt
och dö. Så jag lugnade ner mig och fick mer ont. Gick till läkaren igen, som blev mäkta förvånad över att jag ej satt i rullstol. Efter nya röntgenplåtar 1982 (februarai) så var det nu dags. RULLSTOL.
- Efter en månad fattade jag ett beslut. Hade ju inget att förlora, så jag testade att hålla igång till max.
- Första kilometern tog 15 minuter. Efter en vecka var jag nere i 6 minuter, men då gjorde det ont.
2 km. Ytterligare 4 dagar och vid 6 minuterstempo sa det stopp.
3 - 10km . Samma reaktion.
Så mitt huvud sa, att korta "snabba" träningspass - glöm det. Började med maror varje vecka, sedan var 6:e dag, osv.
När jag klarade en mara om dagen efter 4 månader kunde jag dessutom hålla 5:30 fart.
- 1982. Maratonboomen. Jag måste helt enkelt klara en, och sedan sätta mig i rullstolen. Sagt och gjort. Trestadsmaran augusti 1982.
De fick bära mig till bilen efter loppet, lyfta ur mig, stoppa mig i badkaret, lyfta över mig till sängen. Där stannade jag i 3 dygn. Sedan var det dags för domen.
- Första dagarna uppe kunde jag knappt röra mig, hjälp att stå upp, det var baklänges nedför trappor. Det var ingen grann tavla.
Nåväl, 2 veckor efter loppet var jag i bättre skick än innan loppet. Så på
det igen. Septembermaran i Göteborg 5 veckor senare. Ont igen, men mindre ont. Så nu var jag fast.
- Under åren som kom gjorde jag dock ett och samma misstag om och om igen. Jag försökte träna kvalitet, och det var roligt men dumt. Skada efter skada, men OK, man måste ju chansa någon gång.
- 1989-1999 tränade jag sammanlagt mindre än 50 mil. Men jag sprang cirka 400 maror. Jag har aldrig blivit skadad i en mara, om man räknar bort när jag försökte löpa häck över ett bord inne i Örebro City och snubblade på bordskanten.
- 1999 började till och med orientera. det var dumt, men roligt. På 5 månader blev jag 2 cm mera hjulbent på högerbenet. Goodbye. 2001 blev jag till slut opererad GMC i Göteborg. De tog benbitar från min höft och la in i underbenet, för att räta upp detsamma, fick en titanskiva i knät + ett antal skruvar.

Vad är målet med din löpning?
- Att kunna överleva. Har den tron, att varje sjukdom bryter ner celler i kroppen. Man är alltså tvungen, att röra sig så mycket, så att kroppen tillverkar minst lika många.
Benbrott och liknande producerar brosk och förslappar området i fråga. Rör man dessa tillräckligt mycket tillverkar kroppen ledvätska och endorfiner.
Var kemist, så jag undviker mediciner. De gör lite nytta och en hel del skada. Rörelseenergi är renare och bra mycket bättre.
- Vi har inte fått kroppen för att sitta på våra arslen. Vi är idag alldeles för bortskämda.

Hur många maratonlopp blir det för dig i år?
- Satsar på 24. Hittills 10 + ett terränglopp, något längre. Mina planer finns på www.marathon.se/kgnystrom/ längst ner på första-sidan.

Hinner du med något annat än löpning?
- Föreningen. Förra året blev det visserligen bara 4 nummer av medlemstidningen, men i år ska det bli 6. Hemsidan tar också mycken tid.
- Golf. Är banan för mjuk, som efter regn, avstår jag dock. Handikappet är
15.8 och tidigare i dag 27:e maj kom jag 4:a bland ett 70-tal.
- I gårkväll fullföljde jag en kvällsmara i Trollhättan. Göra stigar där jag bor. Ett underbart område, Göta Älv med strandpromenad + lagun + bäckravin + skog + öppna fält.
Cyklar en och annan dagstur. När det är minst 20 grader varmt.
Mycket musiklyssnande. Favoriter - Neil Young + Ulf Lundell + Kid Thomas(New Orleans) + Bach + Rock-a-Billy + Rock'nRoll +++ Jag stänger av disco och svenska dansband.
Hur hinner du med?
- Lite sömn och det har ni väl gissat - ingen kvinna. Har försökt, men får väl inse, att det finns personer det är lättare att leva med än mig. Kom hem från USA i mars. Har ännu ej satt på TVn.
Har ingen mobiltelefon. Jag bor på landet. I knuttimrad stuga.

Till sist, vilket är ditt favoritlopp bland vanliga maraton?
- Medoc (maratonloppet mellan vingårdar i Bordeux). Givetvis.