Anna Rahm - en tuff debutant
Anna Rahm, 22-åring från Umeå, och tävlande för Rånäs 4H, är årets snabbaste svenska tjej på maraton. I sitt första lopp på distansen söndagen 26 september blev hon tia i Berlin Marathon på 2.37.22.
Grattis till ett bra lopp, till klubbrekord i Rånäs, distriktsrekord för Uppland och att du är den tionde snabbaste svenskan genom tiderna! Är du nöjd med debuten?
- Absolut! Jag hade inga förväntningar alls, jag var mest sugen på att prova att springa och känna hur det var. Att det sedan gick så bra var bara en bonus.
Berätta om hur du lade upp taktiken för loppet?
- Eftersom det var min första mara så var det lite svårt att veta hur jag skulle lägga upp loppet. Men jag och Teddy (Jonasson, Annas tränare; red anm) hade kommit överens om att jag skulle försöka lägga första halvmaran på ca 1.20, det vill säga en kilometerfart på ungefär 3.46 min/km. Det kändes som om jag sprang väldigt lugnt första km men den gick ändå på 3.35 så jag försökte att sakta ner ytterligare.
- Första 15 km var otroligt bekväma, men jag höll igen för jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera senare under loppet och jag tänkte att det är nog bäst att spara lite på krafterna.
- Eftersom jag var så pigg kunde jag verkligen passa på att njuta av loppet och stämningen. Vid 13 km fick jag sällskap av en kille från Schweiz och vi sprang tillsammans till cirka 30 km.
- Vid halvmaran var jag fortfarande otroligt pigg men jag mindes alla historier jag hört om att "maran börjar vid 30 km" och liknande så jag sprang fortfarande och höll igen lite. Men jag passerade 30 km och allt kändes fortfarande bra, men nu började benen att stumna lite. Jag sprang dock bara vidare och sista milen fick jag passera en hel del trötta löpare. Kilometerna rullade på snabbt och sista 2 km i centrala Berlin var det en stämning som är svår att beskriva.
Du har ju sprungit många andra lopp, hur tycker du att det var att springa i Berlin i jämförelse?
- Det var helt klart ett av de roligaste loppen jag sprungit! Stämningen efter banan var fantastiskt - på vissa ställen var det sånt liv att man nästan blev döv. Det var folk överallt, musik och visselpipor. Sedan var det speciellt att springa i mål mot Brandenburg Tor. Dessutom var det ett otroligt välorganiserat lopp. Allt fungerade väldigt smidigt.
Hann du med att turista?
- Nja, inte direkt. Jag hann dock se 42 km av stan. Eftersom jag var rätt pigg under första delen av loppet kunde jag titta lite på alla kända monument vi passerade. Annars så spenderade jag nästan hela helgen på hotellet. Dagen innan vill man inte gärna gå får mycket i onödan och efter loppet var jag inte heller så sugen på att traska omkring.
Är du tillbaka i Sverige nu, hur ser vardagen ut för dig? Jobbar/pluggar du - och var bor du?
- Jodå - jag kom tillbaka till Sverige i måndags. Jag bor i Uppsala där jag läser på tredje året på juristutbildningen.
Du är ju född och uppvuxen I Umeå, hur kom det sig att du började med löpning
- Jag har alltid hållit på med idrott men fram till att jag var 19 år var det fotboll och innebandy som gällde. Men jag har också alltid tyckt om att vara ute och jogga och jag blev övertalad att springa ett 5 km lopp sommaren 2000. Det gick väldigt bra och jag fick kontakt med ett gäng som undrade om jag ville hänga med dem och träna någon gång i veckan. Sedan rullade det bara på och jag fick kontakt med fler löpare och tränare. Sedan förbättrade jag mig ganska snabbt och det gjorde att jag blev ännu mer inspirerad.
Rånäs 4H har ju tidigare mest varit en medeldistansklubb, varför sökte du dig dit?
- Det blev ganska naturligt när jag flyttade till Uppsala för två år sedan. Jag fick veta att Rånäs hade ett gäng som tränade i Stadskogen varje måndag så jag sprang dit en kväll. Jag fick genast ett väldigt bra intryck av klubben, framförallt av vilken härlig stämning som var bland löparna. Sedan dröjde det inte länge förrän jag skrivit på.
Är det någon speciell träning som du tycker har gjort dig bra?
- Jag har alltid sprungit mycket och kört ganska mycket kvalité för att springa så pass långa lopp som jag gör. Men en träningsform som jag märkt har påverkat mitt löpsteg i positiv riktning en hel del är Wet West träning. I våras var jag skadad och tränade då en hel del i vatten, och jag tror att det har bidragit till att det har gått så pass bra i höst.
Kommer du att springa Stockholm Marathon 2005?
- Skulle hemskt gärna vilja men tyvärr går loppet vid en ganska olämplig tid på året. Jag kommer även näst år att springa en hel del kortare lopp och om jag ska springa en mara i början av juni påverkas hela vårsäsongen. Men jag kommer absolut att springa Stockholm Marathon någon gång!
Har du satt några mål för de närmaste åren?
- Jag har väl tänkt att springa två maror nästa år, en tidigt på våren och en senare på hösten. Sedan kommer jag nog att springa en del halvmaror, banlopp och lansvägslopp. Sedan så är SM alltid kul. Ett långsiktigt mål är också friidrotts EM i Göteborg 2006.
Vinna eller göra bra tider, vad är viktigast för dig?
- Det beror helt på vilken typ av lopp det är. På SM och Finnkampen är det enbart placering som viktigt, men i ett lopp som i Berlin är tiden helt klart mest intressant. Generellt kan jag väl säga att tiden är viktigare på banlopp än i terräng och landsvägslopp, de tiderna är lättare att jämföra.
Vilka förebilder har du från löpningen?
- Jag har ingen direkt förebild, utan jag inspireras av massa människor i min omgivning.
Hinner du med något annat än att träna?
- Jadå! Det finns ju 24 timmar på dygnet! För det första så pluggar jag ju juridik på heltid och studierna tar en hel del tid, sedan så vill jag gärna hinna umgås med kompisar och leva lite studentliv i Uppsala. Jag jobbar också extra ibland i en butik i Uppsala.
Vilka löppass är de roligaste/värsta?
- De absolut roligaste passen är långpassen! Men jag har mer och mer börjat att tycka om intervallerna också, helst de långa med lite vila. De värsta passen måste väl vara typ 200 meter på bana med lång vila. De är väl inte min starka sida direkt.
Vet du vad klubbrekordet i Rånäs 4H är för män?
- Jodå det vet jag. Tror att det är 2.31.48 och om jag inte har helt fel är det väl du som har det?
Rätt, satt i Stockholm 1984. Kommer du att slå det?
- Jajamensan!
Jag och Marathon.se önskar dig lycka till!