– De sista tre dagarna satt jag på träningscykeln, berättar Christer från Houston i början på maj, ett knappt halvår efter den så uppmärksammade rymdresan.
Då har han bestämt sig för att springa Stockholm Marathon igen. Det blir fjärde gången som han genomför loppet, men de första tre var samlade efter varandra i mitten på 80-talet.
Det finns flera anledningar till det, men 50-årsdagen som firades i mars är inte en utav dem.
– Det kom upp i höstas, min dotter pratade om det och det var 20 år sen sist. Nu hade jag äntligen tid att planera in loppet. Men jag har haft problem med knäna och det var först när jag kände mig säker på att jag skulle klara av det som jag anmälde mig.
Och det var nära att partikelfysikern inte fick någon startplats. Han var ute i sista minuten när anmälningsporten stängdes igen efter att rekordsiffran 17 500 uppnåtts i förtid.
– Jag tränar för att få upp uthålligheten. För en och en halv vecka sen sprang jag 33 kilometer, så nu känns det som jag ska klara av maratonloppet även om de sista fem kilometerna var tunga.

I regel springer Christer varv efter varv i en park i Houston med bilen som utgångspunkt och vätskestation.
På 33-kilometerspasset innebar det sju varv.
– Det gick riktigt bra på det sjätte, men det straffade sig på sjunde, skrattar Christer.
Det har även blivit några rundor med en annan rymdfarare i hans besättning som har maratonerfarenhet, Sunita Williams. ”Suni” kvalade in till Boston Marathon genom att springa Houston Marathon på strax under tre och en halv timme, men kunde inte vara med i Boston eftersom hon befann sig ute i rymden. Då löste hon det hela genom att springa ett maraton på löpband i det tyngdlösa rymdskeppet! Det är alltså inte bara promenader som astronauter företar sig i rymden. Christer hann med tre sådana varav den sista tog sex timmar. Det var inte heller helt lätt att börja springa igen när Christer kommit ner på jorden igen.

– Min balans var väldigt påverkad. Det var som om man druckit för mycket. Men det gick över relativt snabbt. Den andra dagen var det knappt märkbart, och den tredje var allt som vanligt. Första gången jag joggade, fem dagar efter att vi hade landat, så fick jag mer träningsvärk än jag normalt borde fått av en sådan kort runda, berättade han för Europeiska rymdorganisationens hemsida.
NASA ställer egentligen inte några formella krav på astronauternas fysiska förmåga i form av specifika tider på olika tester, men Christer menar att han har haft nytta av att springa maraton.
– Jag har lärt mig att känna vad min kropp klarar av, att jag inte ska gå ut för fort. Numera är jag också noga med att stretcha.

Första Stockholm Marathon sprang han 1985.
– Jag tyckte att det verkade vara en kul idé. Vi var några som snackade om det. Det var soligt och varmt. Det andra året var det regnigt och kallt. Då var målet att gå under tre timmar och jag hade 1:26 halvvägs, men det tog desto längre tid på andra halvan!
Maratonkarriären kunde ha tagit slut där för efter två gånger tyckte Christer att det fick räcka.
– Jag hade inte tänkt springa en tredje gång, men det blev en utmaning. På en fest var det en kompis som sa att om du åker Vasaloppet med mig, så springer jag maran med dig. Jag tog det inte på allvar, men en vecka senare ringde han och sa att han hade anmält oss.
– Det tredje var egentligen det enda som jag sprang bra. Jag var mindre tränad och hade inte några visioner, men disponerade bättre.

Tre maror alltså med vitt skilda bakgrund och utvecklingar, men ändå samlade inom mindre än en minut, kring 3:15-3:16. I mitten av 80-talet gav det en placering kring 1500-2200 på Stockholm Marathon. Ifjol skulle det bred marginal ha räckt till en plats bland de 700 första.
– Sen flyttade jag utomlands. Jag är ingen tävlingsmänniska, men jag har sprungit några millopp här i Houston.
Det har även hans dotter Malin gjort. Hon noterade så bra tider som 18.42 på 5000 meter och drygt 40 minuter på 10 000 meter, redan som 19-åring. Tanken är att Christer och Malin ska springa maran tillsammans.
– Jag hoppas på det. Hon har haft problem med höften. Hon är anmäld till Göteborgsvarvet. Men hon har aldrig tävlat på längre än en mil förut.
Christer är inte orolig över att det exploderande kändisskapet ska bli något problem för fuglesangarna under loppet. Men så är också god psykisk form ett villkor för att bli uttagen till rymdprogrammen. Det ställs krav på hög koncentrationsförmåga, stark motivation, flexibilitet, gruppkänsla, låg aggressivitet och känslomässig stabilitet.
– Det är klart att det är lite mer press, men det ska mycket till innan jag bryter. Om jag inte skadar mig förstås. Jag går hellre ut lite löst.

Christer fick vänta i 14 år från det att han blev antagen som astronaut tills han fick komma ut i rymden, så 20 år kanske är ett lagom glapp mellan det tredje och fjärde Stockholm Marathon. Han ser inte heller några begränsningar framöver.
– Den äldsta professionella astronauten som varit i rymden var 61 år och John Glenn var väl 77, 78, även om jag inte räknar med det.
Christer ser därför fram mot nya promenader i rymden. Men innan dess väntar en härlig löptur genom Stockholm den 9 juni.