Förbundet jagar inte längre sanktioner
Med tävling i friidrott avses arrangemang i löpning, hopp, kast eller mångkamp där deltagarnas prestationer mäts, registreras och/eller rangordnas.
Så står det i Svenska Friidrottsförbundets tävlingsregler. Men det är det inte alla som bryr sig om. Vad skiljer egentligen en osanktionerad tävling från den som gör rätt för sig?
En direkt följd av tävlingsreglerna är att förbundet kräver att sanktion skall sökas till tävlingar. Men det hörsammas inte av alla. Flera arrangörer av tävlingar där löpning utförs i mer äventyrsbetonade former anser att de inte sysslar med friidrott. Eller också nonchalerar de förbundet. Dessutom anger reglerna att en tävling endast kan arrangeras av ett distriktsförbund, en förening eller allians som är anslutna till friidrottsförbundet. Men nu finns det företag som är huvudaktörer till tävlingar.
- Vi har slagit fast att så länge det inte är ren löpning, så är det inte vårt bord, säger Gunnar Holm, ledamot i Svenska Friidrottsförbundets arbetsgrupp för tävlingsverksamhet.
- Vi har inte den ringaste chans att ta ansvar för de loppen. De har ett högre riskmoment.
Ett par gånger om året kontaktas arrangörer av lopp som inte sökt sanktion. För det mesta säger de sig inte haft en aning om att en sanktion krävs.
- Men det är inget större problem. Jakten på sanktionspengarna har tonats ner, menar Holm.
Som arrangör får man betala dels en fast avgift (500-1000 kronor) i samband med ansökan dels en rörlig efter att tävlingen genomförts och som bygger på hur många som deltagit. Det kan maximalt uppgå till ett basbelopp (37 900 kronor i år.)
Enligt reglerna kan en sanktion nekas för att arrangören inte fullgjort sina skyldigheter vid tidigare tävling eller för att man inte bedöms klara av arrangemanget. I klarspråk innebär det att arrangören måste ha rapporterat deltagarantalet och betalat den rörliga sanktionsavgiften.
Ingen har nekats sanktion efter att ha genomfört bedrövliga arrangemang eller för att man saknar tävlingserfarenhet intygar Gunnar Holm
- Det är lite självreglerande. Folk kommer inte tillbaka till ett dåligt arrangemang. Så även arrangörerna inser inom ett par år att de måste skärpa sig, föklarar han.
Holm hoppas att distriktsförbunden ska kunna styra upp bristfälliga tävlingar eftersom de har närmare kontakt med arrangemangen. Det är också till distrikten som sanktionsansökan sänds och i 99 procent av fallen följer det nationella förbundet de beslut distrikten rekommenderar. Holm har 25 års erfarenhet av verksamheten. Det motsvarar hela långloppsutvecklingen. Dessförinnan, när han själv var aktiv, var utbudet av långlopp mycket begränsat.
Det har diskuterats om inte sanktionen skulle vara liktydig med en form av kvalitetsstämpel.
- Men då måste man ha en organisation som följer upp och kontrollerar arrangemangen, som vi gör idag med mästerskapstävlingarna där det alltid finns en förbundskontrollant, men det finns inga resurser för det.
Den friidrottare som deltar i en pirattävling (som alltså inte är sanktionerad) riskerar att bli avstängd. Men det är inget som förbundet har tillämpat på senare år. Nu har också en kommitté bildats som ska se över sanktionssystemet efter upprepade motioner om att slopa eller ändra avgifterna.