Fjällmaraton firade med nya rekord
Tunglöpt tyckte löparna i de bakre leden, men framme i täten i gick det snabbare än någonsin. På lördagen avslutades löparveckan i Vålådalen med AXA fjällmaraton. Ett lopp som i år avgjordes för tionde gången och som med 761 startande är det klart största loppet i den svenska fjällvärlden.
Jag kommer upp ovan björkskogen, den värsta backen flackar ur och stigen går i ömsom trappliknande spång, ömsom i andra krumsprång upp igenom riset. Men svalare blir det inte. Jag kör huvet ner i de jokkar jag passerar och försöker fortsätta dricka och äta bra.
På lördagen avgjordes AXA fjällmaraton, den sista och den riktigt stora tävlingen i fjällmaraveckan i Vålådalen. Årefjällen bjöd på värme och strålande solsken och de senaste dagarnas regn gjorde banan något tunglöpt, åtminstone för de breda startleden - som kunde
rapportera om mycket vatten och lera efter en lång dag på fjälltoppar och dalar mellan starten i Edsåsdalen och målet vid Vålådalens fjällstation.
Tre toppar - Skalknippen, Hållfjället och Ottfjället - och 1800 höjdmeter avverkades under den 43 kilometer långa etappen.
Nytt deltagarrekord med 761 startande kunde noteras och även publiktrycket längs vägen var rekordstort, framförallt kring målet vid fjällstationen och vid byn Ottsjö efter ca 15 km löpning.
Underlaget och värmen till trots sattes banrekord på både herr- och damsidan. Bland herrarna vann Eirik Haugsnes på smått otroliga 3:24:50, en tid som många flitiga motionärer har svårt att straffa på 43 km plan asfalt. Emelie Forsberg satte damrekord på 4:01:21 och hade mer än 16 minuter ner till tvåan Emily Collinge.
Nytt för i år var införandet av en medaljtid som sattes till fem timmar jämnt för herrar och sex timmar för damer. 41 damer och 81 herrar av 153 respektive 608 startande, vilka erhöll en åtrvärd plakett föreställande en Fjällmaraton-skylt.
Förutom Fjällmaraton avgjordes även lopp på en 13-km-sträckning kring Blanktjärnarna som även den var fulltecknad och vanns av Hans Ahlberg och backsprintgiganten Yoie Bohlin, båda med tider på strax under timmen.
Marathon.se:s bloggare Robert Rundqvist har rapporterat hela veckan.
Vi saxar ur bloggen:
Jag kommer upp ovan björkskogen, den värsta backen flackar ur och stigen går i ömsom trappliknande spång, ömsom i andra krumsprång upp igenom riset. Men svalare blir det inte. Jag kör huvet ner i de jokkar jag passerar och försöker fortsätta dricka och äta bra. Kommer på mig själv med att längta upp till Ottfjällspassets espresso. Men dit är det ännu långt, först lite plan långsam jogg mellan bedövande vackra små fjälltjärnar och sedan lite nedåt innan suckarnas stenbrant upp till Ottfjällspasset äntligen börjar.
