– Jag hade sprungit några maror, nu ville jag hamna i det där jobbiga som jag hade hört talas om, och läst om i boken Born to Run. Först anmälde jag mig till 50 km, men så insåg jag att det är ju bara åtta kilometer längre än ett maraton. Jag bytte till 100 km. Det är ju rätt långt och jag undrade när under loppet tvivlet skulle komma. Jag var sugen på att se vad som hände i skallen, och om jag kunde pressa mig trots att kroppen och psyket skrek nej.

Det blev aldrig så. När Kalle sprang i mål efter sina 100 km kändes det lätt, han lyckades till och med få till en rejäl spurt. Och döttrarna som satt hemma och tittade på webbsändningen från loppet tyckte att pappa så oförskämt pigg ut.

– Det var en helt fantastisk känsla att springa i mål. Håret reste sig på armarna. Jag hade fixat en grej som på sätt och vis hade känts som en omöjlighet innan. Jag fick värsta kicken, skrattade och gjorde high five med alla i närheten. Sen hade vi grillkväll och dagen efter åkte jag och badade med tjejerna. Men då var det svårt att gå där på stranden med flipflop, skrattar Kalle.

Blev det verkligen aldrig jobbigt?
– Jo, men det mindes jag inte förrän flera månader sedan. Jag hade lagt upp en strategi. Jag tänkte att de fem första varven skulle vara enkla – då skulle jag bara springa, njuta och ha kul. Det var sen det tuffa skulle komma. Och när jag hade tre varv kvar hade jag en lite svacka. Men jag lurade hjärnan hela tiden med nu är det ”bara” var några varv kvar. Det var dessutom en extremt varm och solig dag och jag avskyr att springa i värme. Jag bestämde mig för att jag bara fick tänka positiva tankar, så jag sprang sa högt till alla ”vilken tur vi har med vädret” – och det var nog nästan så att jag trodde på det till slut.

Tjockt pannben och rätt inställning är nog ett vinnande koncept när det gäller att springa ett 100 km lopp. För Kalle gjorde om bedriften och sprang Stockholm Ultra Marathon 2014. Och när loppet går av stapeln den 8 augusti i år – ja, då står Kalle, 48 år självklart i startfältet till sitt tredje Stockholm Ultra Marathon.

Hur lägger du upp träningen?
– Jag har några andra lopp innan. Min plan är att springa TEC i april, och sedan ska jag springa ASICS Stockholm Marathon den 30 maj. Sen är det väl mest att hålla i träningen, jag kommer att springa med TSM Running och deras ultraträning – det har jag gjort de andra åren också. Det är kul och socialt att springa långpassen i grupp.

Kalle berättar att han upplever ultralöpare som mindre tävlingsinriktade än andra löpare. Han har flera gånger under sina ultralopp fått frågan från andra löpare hur det känns, om han är trött – de har till och med bjudit honom på gel och annan energi.

– Nu behövs inte det när man springer Stockholm Ultra för det bjuds på så mycket mat och energi av olika slag där – men inställningen är rätt fantastisk. Ultralöpare är sociala, trevliga och hjälpsamma.

Har du något specifikt mål med årets 100-km lopp?
– Första året sprang jag på 11 timmar, andra året på 10:50. Drömmen är att springa i mål på under 10 timmar.

Vad betyder löpningen för dig?
– Jag har ett tufft jobb med ett stort ansvar inom energibranschen. När jag springer hämtar jag kraft och styrka samtidigt som jag slappnar av. Frihet och harmoni – det är löpning för mig!

Kalles bästa tips till dig som ska springa ditt första 100 km lopp: