Tveeggad kamp i 6-dagars
Både Johan Stene och Kristina Paltén har varit uppe i ledningen, men efter halva loppet i EMU 6 dagars börjar de många milen och bristen på sömn tära allt hårdare. Carina Boréns rapport om det tredje dygnet efter starten i torsdags berättar om onda , knän, sömnbrist och blåsor. Men också om hur vänskap byggs. H
Det händer extremt mycket på ett så här långt lopp. Att springa runt runt hundratals varv tillsammans gör något med deltagarna. Förutom att dom sliter, har ont och verkligen balanserar på eggen av sin förmåga så är det också ett forum för möten. Folk hittar nya vänner!! Från att inte känna varandra alls till att ha mycket förtroliga samtal om det mesta. Man släpper barriärer och släpper in människor, man inte kände för några dagar sedan, mycket nära, släpper på integriteten. Här sliter alla för samma sak, att ta sig genom en extremt tuff utmaning. Och vänskapen gör att man hjälper varandra att ta sig framåt, man behöver sina medtävlare för att kunna ta sig igenom loppet, det är inget man kan göra på egen hand.
Kampen på banan är tveeggad, det är en kamp mot andra deltagare i form av placeringar, det är den vanliga, ”normala”, lätta kampen den som alla känner till. Sen har vi den kampen som varje enskild löpare har mot sig själv, det är den svåra kampen, den som man som ultralöpare undersöker, är nyfiken på, en kamp där utgången är oviss. När har man vunnit den kampen? Är det om man har slagit ett personligt rekord, att man har sprungit det längsta som man någonsin tidigare gjort på just den tidsultran, i det här fallet 6 dagar eller när man står högst upp på prispallen. Eller är det om man har sprungit med en bra känsla, lyckats hålla sig hel, har mindre blåser än man brukar Sprungit ett lopp, inte den längsta distansen, men den med den bästa balansgången på eggen mellan att må bra, utmana men inte kollapsa. Omöjligt här att veta, den kampen vet bara den enskilde löparen.
Här på banan har många kamper utspelats det senaste dygnet. I damklassen sprang Kristina som en klocka, hon hade en mental dip men kom upp ur den rätt snart. Sprang på och gick upp i ledningen, förbi den meriterade japanskan. Det är stort att ligga före henne i placering, men det var 30-40 timmar in i loppet. Därefter kraschade Kristina mentalt igen, samtidigt som hon fick problem med sitt knä. I samma veva fick även japanskan problem och linkade runt banan. Kristina var in till läkaren och fick ok på att springa i tre timmar till och sedan komma tillbaka till läkartältet. Under de tre timmarna kände vi igen Kristina, hon tog upp kampen igen, sprang som en Gud och tog sig tillbaka upp i täten, kom i kapp sin plan och hittade sin motivation. Efter tre timmar var hon tillbaka till läkaren och han gav åter igen ok på att hon kunde fortsätta, om hon själv ville. Hon fortsatte och knatade på men hade åter igen tappat motivationen, hade extremt lågt tempo och var låg mentalt men kämpade på tills hon hade kommit upp i 345 km, vilket var målet enlig plan inför nattvilan. Efter en natts sömn så bestämde hon sig för att avbryta, temporärt, ge kroppen en chans till läkning. Hon vill tillbaka in i loppet och just nu sover och äter hon massor, har is på knät och hoppas därmed att hon till kvällen ska kunna vara ute på banan igen. Under tiden nu så har japanskan kommit tillbaka igen och springer nu med bra fart. I ledning nu ligger en tysk tjej Silke Gielen som springer på otroligt bra.
På herrsidan så fortsatte Oliver från Frankrike att springa på bra, lite för bra. Han tog sig inte tid att vila utan bara korta stopp för mat. Nu har han kraschat och har under eftermiddagen fått dropp, troligen uttorkad och utmattad, det återstår att se om han kommer tillbaka in i loppet. Istället har nu Johan Steene gått upp i ledning. Han är förstås väldigt sliten men vi har hittat metoder för att få honom att somna vilket har varit hans största problem under det här loppet. Men förstås även han slåss med huvudet, motivation och energier går upp och ner hela tiden. Men han är just nu precis där han vill vara, det är nu han utmanar sig, det är nu han har sin kamp och vi måste tillsammans hitta metoder för att hålla honom på knivseggen. Wolfgang Schwerk, den meriterade tysken som har sprungit över 1000 km på ett 6-dagarslopp har även han haft problem att tampas med. Igår var han sliten i en sena på foten och haltade runt banan. Tog ett som det skulle visa sig bra beslut att gå av banan under ett antal timmar för att ge foten en chans att återhämta sig. Han kylde under flera timmar och vilade, idag är han stark och springer på i ett bra tempo. Han är en mycket rutinerad löpare och en klar kandidat till seger här i Balaton.