Patrik har inte gjort någon mara sedan Valencia Marathon i november men stämt av formen på några kortare lopp men främst fokuserat på bra träning. Marathon.se och fick en pratstund via Skype med Patrik som befinners sig i Finland där han valt att lägga en del av sin EM träning.

Hålla Patrik, din profilbild på ”Skype” är Stålmannen så frågan är i du i Stålmannen form?
– Hehe, jag brukar ha ett smeknamn som är Clark Kent så jag tyckte en bild på Stålmannen passade bra i min profil.

Varifrån kommer det smeknamnet?
– Det grundar sig i att jag är väldigt serietidningsintresserad. Jag har samlat serier hela mitt liv och därifrån har namnet kommit. Jag tycker att serier är ett härligt medium där det ingår en berättelse som kopplas ihop med en förmåga att teckna vilket alltid fascinerat mig.

Som du förstår ska vi dock inte prata serier, utan det faktum att du snart ska springa EM på maraton. Du befinner dig i Finland, varför ligger du där och tränar?
– Att det just är Finland beror på att min fru är från Finland och vi brukar tillbringa stora delar av vår sommarsemester här. Det ger en chans för barnen (reds anm. Patrik har tre barn) att träffa sina släktningar här. Så det är ett väl beprövat upplägg sedan tidigare. Det finns bra träningsomgivningar här med både en tartanbana i närheten och sedan finns det böljande eller ganska kuperade landsvägsträckor här som passar bra in i träningen nu med tanke på EM-marans banprofil.

Har ”träningsbasen” varit Finland hela sommaren?
– Nej, semestern började med en veckas läger på Öland tillsammans med min tränare Lorenzo Nesi och min klubbkompis Frida Lundén som också siktar mot EM. Sen körde vi en hel del där tillsammans med David Nilsson som ju också är uttagen till EM-loppet. Det var mitt första renodlade träningsläger jag varit på så det var verkligen härligt och det blev många mil. Sen åkte jag vidare till vår sommarstuga i Sala innan det blev Finland där jag kommer vara i totalt två veckor.

På Öland hade du träningssällskap, hur har det varit de andra veckorna?
– Just på Öland var det bra sparring av David på de hårdare passen, men i övrigt har jag nästan kört alla pass själv.

Du är den svenske EM löparen som, förutom förhandsuttagna Mustafa Mohamed, kvalade in tidigast. Du valde sedan att inte springa någon mer mara, kan du berätta runt den väg du valt fram till EM?
– Det var ju länge ganska osäkert om mitt lopp i Valencia skulle räcka till EM. När jag sprang loppet där hade jag ingen tanke på att det skulle bli ett EM-kvalificerande lopp, utan jag hade som mål att göra en bra prestation utifrån mina förutsättningar som löpare. Det var först efteråt som tankarna på EM väcktes hos mig, eftersom andra runt i kring mig började prata om att det här kan nog faktiskt räcka till en plats i Europacuplaget.
- Så jag och min tränare bestämde tidigt efter Valencia att inte satsa på en vår-mara utomlands, och det bestämde vi oavsett hur det såg ut med EM-platserna. Jag har testat att kombinera en vår-mara med Stockholm Marathon och det har aldrig fungerat för mig. Antingen har jag skadat mig eller så har jag inte kunnat prestera. Så jag valde att fokusera mot en mara och det skulle vara i Stockholm, eller möjligtvis EM om jag skulle få ett klartecken till start där.
– Så målet under våren var en avstäm på en halvmara i Haag i slutet av mars som gick bra. (reds anm. Patrik satte personbästa med 1.07.40)
– EM beskedet kom ju sen runt 4 veckor innan Stockholm Marathon, så det hade ju varit lite kort om tid att lägga in en maratonperiod mot Stockholm de sista veckorna, då fokus på vårens träning hade varit att jobba upp farten mer än att nöta mil. Så det var lite ”högt spel där ett tag”, men med facit i hand blev det bra.

Hur la du upp träningen efter att du fick EM-beskedet?
– Jag fortsatte några veckor till med lite snabbhetsträning och stämde av med ett millopp på bana som gick på runt 30.40 vilket jag var nöjd med. Sen direkt i början av juni månad ändrade jag till ett mer maratoninriktat upplägg mot EM.

Så ingången till din mer fokuserade maratonperiod var konkret fartträning?
– Ja precis, det är något som jag känt att jag behövt förbättra. Tåligheten på längre sträckor känner jag att det finns där mer naturligt.

Vilken typ av pass använde du dig att för att jobba upp farten?
– Nu är ju min tränare väldigt förtrust i att variera passen, så det är ytterst sällan ett pass är likt det andra. Så det har varit allt från 1200-1500 meters intervaller ner till 800 meters med ganska kort vila. Inget kortare än så, men alltså intervaller som gav klar överfart till maratonfarten.

Körde ni dessa intervaller på bana eller mer på väg?
– En del har varit på banan, men främst faktiskt i terräng. Det brukar bita ganska bra för mig. Det är ett bra sätt att hålla nere tempot något, samtidigt som jag tycker man blir riktigt genomtränad och dessutom får man lite backstyrka på köpet.

När du sen ändrade om till den mer maratoninritade träningen, vad innebar det?
– För det första skruvade jag upp mängden successivt, så det inte blir för stor ökning på kort tid. Sen bytte vi även ut de kortare intervallerna mot längre snabbdistanser i varierade tempon för att förstärka uthållighetsbiten inför maran.

Vilka veckovolymer pratar du om när du säger att du stegrade upp mängden?
– Mängderna har legat på runt 14-20 mil per vecka under den här maratonuppbyggnaden.
Det är i mina mått mätt mycket, och jag har aldrig tidigare tränat så mycket. Men det finns en stor skillnad också mot tidigare och där är att den här maratonuppbyggnadsfasen kommit under en ledighet.
- När jag tränat för en höstmara, vårmara eller Stockholm Marathon har träningen alltid legat parallellt med jobbet. Nu har jag kunnat lägga denna träning på min semester, och då har det funkat att springa så pass mycket. Så det är en stor skillnad att kunna vila mer mellan passen och sova lite längre på morgonen innan passen. När jag tidigare försökt stegra upp till de volymerna, men jobbat samtidigt, har jag inte kunnat tillgodogöra mig träningen eller blivit skadad.

Under den här mängdfasen, vilket är det viktigaste passet du kör?
– Jag måste säga att de är de längre snabbdistanserna där jag är uppe och kör i 70-90 minuter i ett tempo eller i ansträngningsgrad som motsvarar den jag har på maran.
Farterna kan alterneras något under dessa långa snabbdistanspass där viss del går något långsammare och viss del något snabbare än tänkt tävlingsfart. I och med att de här passen är så långa tidsmässigt blir det ofta 30 plus kilometerpass ändå med uppvärmning och nedvarning.
– Så just långa snabbdistanspass är mina nyckelpass. Passen ger både mängd, tålighet och en bra känsla vad som är en rimlig fart och ansträngning för maran.

Har du något knep att klara så hög fart under så lång tid?
– Nej egentligen inte. De här passen brukar gå ganska lätta av sig själv. Det är ju ett visst tävlingsmoment i passen eftersom dom är och ska vara lite tyngre och svårare.
Den lilla extra nerv som passen ger gör det lättare att lägga fokus på att pressa sig. Jag tycker till exempel att de mer traditionella lugna långpassen på 35 km eller något längre är svårare, eftersom jag lätt blir lite uttråkad när det inte händer något.

Nu sista veckorna in mot EM loppet går du in i ännu en ny träningsfas?
– Ja, successivt under de två sista veckorna skruvar jag ner volymen gradvis. Jag kör inga dubbelpass, utan ”bara” ett pass om dagen. Jag försöker också hålla nere på antalet ”junk miles”. Det är ingen mening samla kilometer i komforttempo, utan när jag väl kör något är det kortare eller i maratontävlingsfart.

Så under maratonfasen har du ”junk miles”?
– Ja, definitivt. Då är det ju två pass per dag och egentligen är det bara tre pass i veckan där som är tuffare. Allt däremellan är utfyllnad för att få upp volymen och stärka tåligheten i muskulaturen. Man vill få hela mekaniken att fungera fast man är tyngd av mängden i benen, vilket jag tror är viktigt för att klara sista milen på en mara.

Vad är ditt sista tuffa pass innan EM?
– Jag kör mitt sista tuffa pass på lördag. (reds anm. Loppet går på söndag veckan efter detta pass)
Då kör jag ett 50 minuters pass där jag springer i marafart. Inte riktigt i jämnfart, utan jag varierar något och springer både snäppet lugnare och snäppet snabbare än marafart.
- Sen blir det någon lättare "känning" på tisdag, men då pratar vi om 10-15 minuter där jag springer i tilltänkt maratonfart för att hålla uppe lite muskeltonus i benen.

Det är ju många av EM-löparna som stämt av formen med tävlingar på kortare distanser, men du har inte tävlat så mycket under sommaren?
– Nej, jag tävlade ju lite där i våras, men sen i sommar har jag bara kört Trosa Stadslopp. Det loppet gillar jag riktigt mycket och sprungit där massor av gånger. Så jag var riktigt nöjd att mitt i maraträningen kunna ”persa” med runt halvminuten där.
- Det kändes som ett stort steg framåt, och det var ett av de bästa kortare landsvägsloppen jag kört. Det var ett bra kvitto att den fartträningen jag körde i våras har gett resultat. I övrigt har SM och SM-milen inte riktigt funkat praktiskt med semesterplaneringen och familjen.
– Men ärligt talat behövde jag de 8-10 veckorna då jag mest fokuserade på träning för att bygga upp mig. Att tävla på kortare distanser i mina 20-milaveckor vet jag inte om det hade gett så mycket.

Om vi tittar fram mot EM, har du taktiken klar?
– Jag har väl funderat en del kring upplägget, men jag antar att vi på plats kommer ha en lagträff där vi går igenom detaljer. Men för min egen del vet jag ju att banan är tuff och krävande, och det gillar jag. Jag gillar att det är en varvbana, det brukar passa mig, och gillar att det är en tuff bana. Jag är ganska stark i terräng och tycker den typen av löpning passar mig och sen tror jag att tempot kommer bli lite mer skonsamt i täten med tanke på banprofilen. Självklart är jag ödmjuk inför uppgiften då det är många snabba herrar på plats. Målet är att göra en prestation på mitt personliga max, sen hur långt det räcker får vi se.

När åker du ner till Zürich?
– Jag åker ner onsdagen innan loppet. Jag vill ha någon dag att komma in i atomsvären på plats och det är ju landslagsdebut för mig så jag kände att någon dag innan loppet är bra. Då hinner jag kolla in banan lite och få lite känsla inför loppet.

Marathon.se tackar för intervjun och tycker det verkar som Patrik verkligen fått till maraton-träningen och ser med spänning fram mot EM loppet.