Detta har inte varit något lätt beslut för de senaste årens bästa kvinnliga svenska långlöpare.
– Jag hade gärna velat avsluta min karriär vid EM i Göteborg i sommar, säger hon.
– Det är lite med sorg i hjärtat som jag tagit detta beslut. Det har inte varit lätt att slutligt bestämma sig, men beslutet har sakta vuxit fram.
Trots att Marie inte tävlat på elitnivå på två år har hon hela tiden sprungit tio mil i veckan. Tanken att öka träningen för att kunna ta en plats i EM-laget har hela tiden funnits i bakhuvudet:
– Jag hade hoppats att sugen efter att träna hårdare skulle infunnit sig i år, men det blev inte så, konstaterar den 45-åriga Hässelby-löparen.
– Fysiskt är det inte något fel på min kropp. Den är den mentala fokuseringen som saknas.

Marie kommer inte att sluta med löpningen bara för att hon inte längre kommer att tävla på elitnivå:
– Löpningen är en livsstil. Jag känner att jag inte kommer att kunna släppa den.
– Idag varierar jag träningen. Förr handlade det enbart om löpning. Nu hinner jag även med ridning, boxning och andra aktiviteter.
De senaste åren har arbetet på Norsholms Djursjukhus utanför Norrköping tagit allt mer tid.
Under de år Marie satsade helhjärtat på löpningen arbetade hon deltid. Numer handlar det om mer en full tid för Marie som ansvarar för en ny anläggning för rehabilitering av hundar.

Marie inledde sin elitsatsning sent. 36 år gammal bestämde hon sig för att testa hur långt hennes talang skulle räcka. När ansökan om övergång från IK Akele till Hässelby SK kom in till Svenska Friidrottsförbundet i november 1996 väckte den viss förvåning.
– Har ni börjat värva gamla tanter, undrade en av de anställda på förbundet.
Nu handlade det knappast om någon värvning. Marie Söderström hörde själv av sig och undrade om hon inte kunde få vara med i Hässelby.

Efter tuffare satsning och ett äventyrligt träningsläger i Gambia tog Marie sin första SM-medalj vid SM i halv maraton som avgjordes i Kungälv i mitten av maj. Marie var med i tättrion som gjorde upp om segern, men hade inte riktigt självförtroende för att vinna del loppet. Hon kände sig nöjd med en bronsmedalj.
Inför säsongen 1998 började Marie träna för Kent Clefberg.
– Jag ändrade mitt sätt att tänka när det gäller löpning, och jag lärde mig förstå hur träningen fungerar, berättar Marie. Kents träningsmetoder passade mig bra.
Resultaten kom snabbt.
I juli 1988 vann Marie sitt första SM-guld när hon sprang hem 10 000 meter på Stockholms Stadion.
Året efter blev det sex SM-guld; 4 km terräng, 8 km terräng, maraton, 5 000 m, 10 000 m och halv maraton. Ingen kvinnlig friidrottare har någonsin tagit mer än sex SM-guld samma säsong.

1999 debuterade Marie i VM. Hon förberedde sig inför maratonloppet i värmen i Sevilla genom att träna på rullband i garaget hemma i Linköping i hög värme och hög luftfuktighet.
Marie öppnade loppet försiktigt och låg sist av de 54 startande efter en kilometer, men sedan passerade den svenska VM-debutanten 36 löpare och slutade på 18:e plats.
– Det var ett stort ögonblick för mig att få springa i mål i mitt första VM-lopp. Jag hade klarat det, och min satsning på att träna i värme och hög luftfuktighet hemma i garaget hade hållit.

2001 gjorde Marie sitt livs kanske bästa lopp när hon satte personbästa med 2.31.28 i Stockholm Marathon. Det är den tredje bästa tiden någonsin i damklassen i Stockholm Marathon och den klart bästa svenska tiden.
Största internationella meriten är sjunde platsen i EM 2002.
– Jag fick ut mycket i förhållande till min talang. Jag tror inte att jag hade så mycket mer att ge, men man vet ju aldrig.
– Den enda som jag är lite besviken över är att jag aldrig fick springa ett maratonlopp på en snabb bana när jag var i bra form. Det hade varit kul att kunna satsa på att gå under 2.30.
– Jag har fått ut väldigt mycket av min löpning. Jag har fått resa mycket och har fått vara med i många stora tävlingar.

Under de sju år Marie satsade helhjärtat hade hon inga skador som tingade henne att vila i mer än en vecka. Kent Clefberg lyckades bra med att variera träningen för att undvika skador.
– Kent har betytt väldigt mycket för mig, säger Marie.
– Man gör inte en elitsatsning ensam. Jag hade aldrig klarat mig utan stöd från familjen, från Hässelby och från Kent.
– Jag var fruktansvärt disciplinerad när jag tränade hårt. Jag lämnade inte något åt slumpen.

Under de år Marie dominerade de svenska långloppen gjorde hon cirka 25 tävlingar per år. 2006 har hon en tävling inplanerad: Tjejmilen den 17augusti. Det var i just Tjejmilen hon en gång gjorde sin allra första start i en löpartävling, och Marie har sedan dess haft Tjejmilen som sin favorittävling tillsammans med Stockholm Marathon.