Här kan man snacka om backe!

Kom inte och snacka om Västerbron i Stockholm Marathon eller Abborrbacken i Lidingöloppet!
För dem som sprungit Dunder Dygnets slutetapp Fjället känns Västerbron eller Abborrbacken knappt som ett motlut.
Till och med en landslagslöpare som Mats Granström har svårt att få en steglängd på ens femtio centimeter när han försöker spurta uppe på kalfjället.
Banan uppför Dundrets sluttning mäter 2,7 km. Stigningen är 350 meter. För att riktigt sätta löparna på prov är det dessutom blött och mycket tungsprunget den första kilometern samtidigt som det är extra gott om mygg här nere bland dvärgbjörkarna.
Är man optimistisk och går ut för hårt blir avslutningen en ren plåga när hjärtat slår för fullt och benen värker.
– Du ska hålla samma fart uppför som utför, skriker en av åskådarna för att försöka få fart en löpare som på tunga ben kämpar sig mot målet vid toppstugan på Dundret.
Den sista stigningen upp mot målet är drygt 500 meter lång. Här uppe på kalfjället väntar ett hundratal åskådarna på de tappra löparna.
– Backen har inte skördat så många offer än så länge, så du klarar det säkert.
De flesta går större delen av backen. Några försöker jogga en kort bit där det är extra mycket åskådare, men det märks knappt någon fartökning. Endast tre orkar springa hela backen upp.
– Pappa, spring lite då, ropar en flicka krävande.
Många får jobba för varje steg, djupt framåtlutade, med händerna på knäna.
– Bara hundra meter kvar, sedan planar det ut..
Längst uppe i backen är det ett snöstaket. När löparna passerat genom en meterbred öppning i detta staket är det 250 meter till målet. Här är det inte lika brand, så flera börjar jogga.
Vid målet belönas alla fullföljande med Dunder Dygnets guldmedalj i ett snyggt etui. Det är 110 manliga och 31 kvinnliga löpare som klarar av detta kraftprov.
Efter att ha genomfört fem etappet under 30 timmar återstår sedan bara avslutningsmiddagen på Dundrets Fjällanläggning.