Arne Andersson presenterade sig på allvar när han som 17-åring vann guldet på 1 500 m vid skol-SM i oktober 1935 (den tidens ungdoms-SM).
Tio år senare – i oktober 1945 – tvingades Arne Andersson sluta med friidrotten sedan han brutit mot dåtidens amatörregler. Han blev – liksom Gunder Hägg – avstängd på livstid av Svenska Friidrottsförbundet. Straffet fastställdes och kungjordes i mars 1946.

Gunder Hägg tog lätt på avstängningen, men för Arne Andersson var det ett hårt slag att tvingas lämna den idrott han älskade.
Han sprang sitt sista lopp i Visby helgen 7-8 oktober 1945.

Arne Andersson, som föddes i Trollhättan den 27 oktober 1917, representerade under sin karriär fyra klubbar; Uddevalla IS, IF Elfsborg, Örgryte IS och SoIK Hellas.

Duellerna mellan Gunder Hägg och Arne Andersson var stora idrottshändelser i Sverige under krigsåren. De två drog stora åskådarskaror till Stockholms Stadion, till Slottsskogsvallen i Göteborg och till andra arenor.
När intresset var som hetast 1944 drog en vanlig klubbmatch mellan Hellas (Arne Anderssons klubb) och Malmö AI (Gunder Häggs klubb) över 15 000 åskådare till Stockholms Stadion.
Båda fick bra betalt för dessa tävlingar vilket ledde till att de så småningom proffsförklarades och blev avstängda från friidrotten.
Hägg och Andersson möttes 23 gånger. Arne Andersson vann 9 av dessa lopp.

Arne Andersson fick Svenska Dagbladets bragdmedalj 1943 sedan han det året noterat två världsrekord; 4.02,6 på en mile (1 609 m) och 3.45,0 på 1 500 meter.
1944 var Arne Anderssons bästa år. Då vann han sex av sju möten med Gunder Hägg och noterade världsrekord på 1 mile med 4.01,6.

Arne Anderssons personbästa står sig bra än idag: Pers: 1.50,8 på 800 m, 2.21,9 på 1 000 m, 3.44,0 på 1 500 m, 4.01,6 på en mile (1 609 m) 5.12,6 på 2 000 m, 8.11,4 på 3 000 m och 14.18,2 på 5 000 m.

Fotnot: Gunder Hägg avled 2004.