Det arrangeras 75 lopp i Sverige som har fått så kallad nationell sanktion med en miklass i, men endast 21 utav dem är kontrollmätta det vill säga färre än 30 procent. Är det en tillfredsställande andel, Andreas Thornell, tävlingsansvarig på Svenska Friidrottsförbundet?
– Nej, det är det inte. Men det var först nyligen, när vi införde svenska rekord på landsväg, som vi började registrera det. Målet är att fler kan tycka att det är intressant.
– Folk kommer att titta mer på om det är kontrollmätt. Det är roligare när längden stämmer och kilometerskyltarna står på rätt ställe.
Löparna är kräsna kunder. Det kommer både samtal och mejl till förbundet efter lopp där sådana detaljer har varit bristfälliga. Andreas Thornell tittar även på kritik som framförs på puls.se.
– Det ligger i både vår och arrangörernas intresse att de sanktionerade loppen är kvalitetssäkrade.
– Kunde det inte vara ett krav att kontrollmäta banan för att få en nationell sanktion, som en kvalitetsstämpel?
– Vi har inte diskuterat det ännu, men jag är inte främmande för den idén.
Men att inte fler än en dryg fjärdedel hittills har brytt sig om att anlita en legitimerad banmätare tror Thornell kan bero på för liten kamp om kunderna.
– Lopp med högre konkurrens har haft större intresse, till exempel i Stockholm där det finns fler lopp att välja mellan. Det kanske inte heller har varit lika viktigt för motionärerna som de inbitna löparna.
Det är inte heller någon stor kostnad att anlita en banmätare. Det handlar i stort sett om rent ideella insatser där det inte brukar ställas högre anspråk än transportkostnader
– Det är klart att det blir lite pyssel. Det mäts ofta på natten för att undvika trafik och det kräver att någon från arrangörerna följer med och visar vägen. Men banmätarna är ofta väldigt konstruktiva. De mäter inte bara utan kommer med förslag på hur banan kan förändras.
När en arrangör ansöker om tillstånd hos förbundet får den betala en lite högre avgift (1000 kronor i stället för 500) för att få en nationell sanktion i stället för en distriktssanktion. De flesta deltagare märker ingen skillnad. Båda kategorierna måste ändå följa förbundets regelverk och kommer med i marathon.ses tävlingskalender. Däremot ryms bara de nationellt sanktionerade loppen i Löparkalendern, den fickstora publikationen som förbundet ger ut. Förbundet kräver dock att lopp som samlar över 200 deltagare över 16 år ska ha en nationell sanktion. Alla måste också betala en avgift i efterhand som bygger på antalet deltagare till distrikt- och/eller nationsförbund.
– Vi försöker numera också att hjälpa till med tränarutbildningen som förut bara var riktad mot barn, ungdomar och elit. Det är ett sätt att ge tillbaka lite.
¬– Om det finns något mer smidigt sätt som vi kan ge service till löparna är de välkoma att kontakta oss, hälsar Andreas.