Det är en dag i juni. Solen står högt på himlen och värmen i luften gör att man verkligen får känslan av att sommaren är här på riktigt. Magen kurrar och skalmans klocka säger lunchdags. Längs med Sprängkullsgatan parkerar Oscar och mitt uppe i ett samtal stänger han bildörren och promenerar in på Foo Kafé vid Skanstorget i Göteborg. Jag hör den välbekanta rösten från Konditionspodden - podden där han reflekterar kring konditionsträning tillsammans med moderatorn Frida Zetterström. 

Oscar jobbar som coach inom träning och nutritionell hälsa genom hans företag o2tri. Han är också själv triathlet - som 2016 under ÖTILLÖ, tillika världsmästerskapen i swimrun tog en silvermedalj tillsammans med Paul Krochak. Guldmedaljen skulle man kunna säga att han redan hade vunnit - och således präglat hans liv genom tio år av personlig utveckling.

För enligt Oscar är människans största problem, att vi jämför oss med allt och alla - vilket han själv upplevde när han behövde bryta IronMan i Kalmar 2009. Förvisso 10 år tillbaka i tiden, men för Oscar var det en milstolpe - då livet tog då en total vändning med riktning inåt mot hjärtat och sin sanna identitet. Även idag växer mängden sätt att koppla oss allt längre bort ifrån den vi är. Att återansluta och förankra oss med oss själva, känns därför mer aktuellt än någonsin. Jag möter - Oscar Olsson.

-Sociala medier har visat hur tydligt det är att vi bryr oss om hur andra har det. Oavsett positivt eller negativt vill vi passa in och vara som alla andra - och det är dåligt när det kommer till personlig utveckling. Det viktigaste för mig idag är att hitta vägar som skapar förändring och värde - då är det helt irrelevant vad personen till höger eller vänster gör när du skall ta dig an en utmaning. Då är det din barndom, dina förutsättningar, dina mål och din mening med vad du vill i livet som spelar roll. Vi tillåter oss själva däremot att bygga våra val baserat vår omgivning, säger Oscar.

En ung Oscar gjorde värnplikt i Karlsborg under 15 månader och än idag är han anställd på deltid som reservofficer. Efter värnplikten flög han över till Santa Monica i Kalifornien för att studera ekonomi och mode. När han kom tillbaka från andra sidanav atlanten blev han mellanchef för ett montage-bolag med fokus på att tjäna pengar och försörja sig. Det var 3 år i olika roller, städer och världsdelar.

- Jag kände mig för och gjorde det som kändes rätt för stunden. Jag var ung och försökte hitta mig själv. Något saknades och jag började då att söka en identitet kring “Oscar-atleten”, berättar Oscar.

Från Oscar Atleten till Oscar Olsson

Han byggde upp en image runt Oscar-triathleten men tappade greppet om sin egen verklighet och fokuserade mer på framtida drömmar. Det viktigaste av allt enligt honom själv var att uppnå resultat. Med ett orubbat fokus gick han stenhårt in för träningen till hans andra IronMan i Kalmar. Vi tar oss nu tillbaka till den där dagen, i augusti 2009. Väl på startlinjen står en 24-årig Oscar med drömmar. Drömmar om en “supertid”.

- Jag vara bara nybörjare så en supertid där jag befann mig då var 9 timmar 15 minuter. Efter 7 mil på cykeln så fick jag väldigt ont, men tjurskallig som jag är vägrade jag att bryta. Jag tappade allt mer tid. Kom ut på löpningen-vägrar bryta- , men efter två mil hade jag så ont att inte kunde fortsätta. Jag satt en kort stund senare i ett tält och var helt förstörd. Jag kommer ihåg att jag fick tag på en telefon och kunde ringa min mamma. Vi bestämde att vi skulle mötas vid en fotbollsplan i min närhet. När jag såg att de parkerade på andra sidan fotbollsplanen så började jag att gå sakta över.

Oscar och hans mamma möttes på mitten av fotbollsplanen och precis innan hans armar omfamnade henne utbröt en storm av känslor och Oscar uttryckte; 

-Mamma, jag är rädd.

-Men herregud Oscar, vad är du rädd för? 

- Jag är rädd för vad alla andra ska säga.

-Det var som att ha ett stort företag, tre barn och fru. Tänk dig då att du vaknar upp på morgonen. Företaget, det har din kompanjon stulit från dig. Din fru har bedragit dig med grannen. Dina barn vill inte veta av dig och Kronofogden har tagit huset. Jag var liksom, ingen. Det räckte inte att bara vara Oscar Olsson - en snäll och bra kille, berättar Oscar.

Utan arbetsmässig karriär och utan resultat ekade tomheten inombords. Han upplevde att han inte längre tränade, varken tävlade för sig själv, utan för någon annan - och vem var  - Oscar Olsson? Han blev ganska snabbt medveten om att den externa bekräftelse och sökandet efter en falsk identitet inte var sund och den dagen blev vändpunkten i Oscars liv.

“Terapin var väldigt utåtagerande; mycket måla, skrika och mycket dans” - Oscar Olsson 

-Jag åkte till Norge och gick i terapi under två veckor hos en psykoterapeut som fokuserade på barndomens betydelse. Terapin var utåtagerande; måla, gråta, skrika och dansa. Enligt mig påverkar barndomen allt genom livet. Alice Miller kan jag rekommendera. Det är enligt mig en av de klokaste människorna som har vandrat på jorden.

Alice Miller var en polsk-schweizisk psykoanalytiker och drevs av att söka ursprunget till psykiska sjukdomar och destruktivitet. I hennes arbete såg hon mönster kring att många av våra problem grundar sig i maktförhållanden mellan barn och föräldrar, där hon betonade barnets utlämnade ställning gentemot föräldrarna. Hon tar också upp att händelser i barndomen ofta trängs undan och blir till trauman som läggs i vårt undermedvetna vilket kan komma att påverka en individ genom resten av livet. Oscar var vilsen, men samtidigt motiverad att gå in på djupet för att hitta orsaken till sitt beteende och att hitta den person han egentligen var. 

-Personlig utveckling är en lång process och inget som är gjort över en dag. 10 år senare känner jag att jag äntligen kan bryta ett lopp. Jag kan strunta i att tävla eller hoppa över ett träningspass och fortfarande känna att jag till 94% gör det för min egen skull och inte för yttre bekräftelse, säger Oscar

Sedan 2009 har Oscar fortsatt gå i terapi och “exakt så som du och jag tränar” - beskriver han att han arbetar med sig själv. Samma år valde han att göra fler förändringar i sitt liv genom att sluta på montage-bolaget och istället påbörja studier i Kost- och Idrottsvetenskap på Göteborgs Universitet, vilket går hand i hand med att han idag arbetar med fysisk utveckling på individ- och gruppnivå. Det som gör honom mest glädjefylld  i sitt arbete som coach är när hans ledarskap får andra människor att hitta vad det är som driver dem och att kunna ställa sig själv frågan varför man gör - det man gör. 

-I Sverige är vi överlag, mig själv inräknad - dåliga på att följa vår inre röst och att våga stå på oss. Vi pratar sällan om känslor och där tror jag att vi människor tappar oss själva. Vi är otroliga vanemänniskor. Vi vill inte ha förändring, vi vill ha det vi är vana vid. Jag tror på motstånd och utmaning i livet. Men det är också upp till varje individ att hitta sina egna utmaningar och inte låta samhällets “normer” styra oss.  

“Personlig utveckling är en lång process så det var inget helande över en dag” - Oscar Olsson

Oscar vittnar idag om en mer sund inställning till sin idrott även om han berättar att det till viss del fortfarande var svårt att släppa en resultatfokuserad identitet. 

-Jag har inte funderat på det förut men press och stress som är negativa saker när man söker en falsk identitet - minskade också. Jag har mycket mindre prestationskrav nu. Att vara trygg i sig själv, att tävla för sin egen skull - och att kunna stå kvar i det är en styrka. 

Jag är mycket bättre nu på att kunna känna mig nöjd med prestationen. Det är klart att jag vill vinna, “men idag blev jag tvåa” - vilket var bra utifrån det förutsättningar jag hade den dagen. Tidigare hade jag blivit mer besviken eller sett ner på mig själv, men vi kan inte påverka våra konkurrenter. Att tävla är väldigt naket, och det är viktigt att vara nöjd med det man själv har. Det är den största vinsten för mig idag, berättar Oscar

Den ultimata kicken

Glädje - och att göra bra saker är två perspektiv som driver honom genom livet. Oscar sippar på sin dubbel espresso när han förklarar att man kan se det som två saker som symboliserar ge och få. 

-Många tänker då på jul och säger; “jag tycker alltid om att ge” Men det är rätt gött att få också. Om vi bara ger, tappar vi oss själva - vilket vi kan se i ca 50% av Sveriges befolkning som skiljer sig varje år. Enligt mig är det för att de kompromissar bort sig själva, den ena får stå åt sidan och blir olycklig. Det blir konflikter och en negativ spiral, berättar Oscar. 

Att arbeta med träning, entreprenörskap och att integrera med andra människor är saker som får hans mungipor att peka uppåt. När han hjälper andra människor att utvecklas och förändras känner han att han gör något av värde. 

-Vilket för en annan, likväl kan vara att driva ett kafé och få ge en god kopp kaffe till någon varje morgon, berättar Oscar samtidigt som han pekar bort mot espressomaskinerna bakom oss. 

- Jag vill också vara med min son - det ger mig glädje. Jag vill resa och jag vill ligga på en balkong och läsa - det ger mig glädje. När jag gör det - gör jag saker för mig själv och då är jag självisk i positiv mening. Att vara självisk är något som människor är dåliga på och då blir dem istället bittra. När jag ger, ger jag av det jag har och det jag kan. Och om du pratar om politik, religion och träning - saker som jag är intresserad av kan jag prata ganska mycket, skrattar Oscar.

Han är pappa sedan 2,5 år tillbaka och entreprenör in i själen. Idag anpassar han sin träning och mål utefter vad livet ger honom. De senaste åren har Oscar lagt fokus på swimrun-tävlingen ÖTILLÖ. Han strävar också efter att fortsätta med IronMan och ultradistanser inom triathlon även om kärleken och fallenhet är störst för just swimrun. 

-Jag uppskattar att den grenen blivit så populär, säger Oscar och fortsätter; Då har jag fått utlopp att stå på startlinjen med dem bästa och se vad jag håller för. Det är den ultimata kicken som jag, Oscar Olsson, kan få. 

Skribent: Sara Holmgren