ANKDAMMEN I SKURUP 

Men vi börjar vårt samtal 100 år tillbaka i tiden till när man under första kapitlet i Selma Lagerlöfs bok ‘Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige’ får följa Nils när han flyger på en tamgås genom vårt avlånga land.

Nils resa börjar i Västra Vemmenhög vilket är en del av Skurup, Skåne - och det är just i den lilla byn mellan Malmö och Ystad som Daniel är uppvuxen. När vi pratar om hans hemstad, tar han snabbt upp sagofiguren för att skapa en “aha-upplevelse”  och tankarna för honom tillbaka till Ankdammen i Skurup och de årliga skolmästerskapen i löpning.

-Det är 800 meter runt Ankdammen. Jag kommer ihåg hur långt man tyckte det var och asfalten går ju till och meden bit utanför. Hade det funnits ett Strava-segment där idag hade jag åkt dit för att försöka slå det - men det finns inte det så jag funderar på att starta ett segment som heter “Ankdammen i Skurup”, berättar Daniel entusiastiskt. 

-Kör du ofta med Strava?

-Ja, det är det roligaste jag vet att vara ute och slå rekord. Varje gång man slår ett segment så får ju den som hade rekordet innan ett mail “ Oh, oh - nu har Daniel Karlsson slagit ditt rekord” Jag trivs bäst på distanser runt 800 och 1500 meter och flera segment är runt där, så jag brukar kunna göra bra ifrån mig, berättar Daniel och som den soldat han är, nickar han samtidigt lätt med huvudet.

Daniel är idag 35 år och tävlar som veteran på medeldistanserna 800 och 1500 meter. Han viker sig sällan för terränglöpning, swimrun, tough viking och andra typer av hinderbanelopp, men det han allra främst har vigt sitt idrottsliga liv åt är den militära femkampen. Löpningen har genomgående varit hans bästa gren och samtidigt fungerat som ett verktyg för att utveckla andra kvaliteter, fysiskt som mentalt. Han styrs av minutiösa träningsprogram, drivs av tydliga mål och att genom prestationer skaka liv i ett självuppfyllande bekräftelsesökande. Likt Nils Holgersson har Daniel genom livet haft personer som väglett honom och vi pratar om på vilket sätt hans 12 och 13 år äldre syskon varit en betydelsefull del i hans uppfostran.  

-Jag är en liten sladdis, flikar Daniel in. Jag har hela tiden fått uppmärksamhet och det tror jag har gynnat mig men det har säkert gjort mig lite bortskämd. Vilket också är lite av min tes varför jag håller på med idrott, vill slå rekord och vinna tävlingar - för behovet av bekräftelse, tror jag.

Efter gymnasiet var värnplikten ett för honom självklart val. Han trivs med att militärt vara i tjänst - för regeringen och för ett högre syfte, men det var också genom den fysiska träningen på regementet han upptäckte att han särskilde sig från de andra i löpning och där kommer vi återigen tillbaka till att känna uppskattning och få bekräftelse. 

-Jag var jättedålig på att bädda sängen, det fick jag aldrig beröm för. Jag var väl medel-duktig på det andra, att skjuta och sånt - men när det kom till att springa var jag bland de snabba. “ Bra jobbat Karlsson” , säger Daniel och härmar ett av sina befäl på den tiden. 

-Träningen är viktigt för mig och kanske träffar jag inte min familj så mycket som andra människor. Om jag har en vilodag vet jag hur mycket jag hinner med, och har jag satt mig in att jag ska köra vissa träningspass, men blir sjuk eller något annat händer, ja - då blir jag lite stressad. Det finns säkert en negativt aspekt till att jag ibland är lite egocentrisk, men jag har inget att relatera till egentligen och det handlar om prioriteringar. Jag kan varken några karaktärer i Game of Thrones eller är duktig på att meka med bilar, säger Daniel. 

MENINGEN MED ALLT 

Träningen handlar inte bara om resultat- utan också processmål med uppmärksamhet på genomförandet vilket skapar en större mening och gör idrotten mer ärlig och genuin. Det behöver inte bli personligt rekord varje gång - utan Daniel menar på att det är upplevelsen som driver honom. I hela sitt vuxna liv har han jobbat som yrkesofficer och sedan 2014 driver han också “sitt lilla pt-företag”Dunderform,där motivationen ligger i att se andra personer utvecklas genom att Daniel får vara en föregångsman och vägledare, så som andra har varit det för honom.

-Jag såg på din hemsida att man köpa dunder-shorts.

-Haha, ja, det är faktiskt min mamma som syr dem. 

-Jag har hittat ett tunt och fint material. Det är jättesnabba och lätta att springa i och de torkar jättefort, säger Daniel.  

Daniel berättar vidare om en särskild betydelsefull person som har varit hans vägledare genom livet - ytterligare en skåning vid namn Sven Lindeberg.

-Han har coachat mig, men inte bara inom träning utan även i diverse situationer där han lärt mig vad som är möjligt att klara av. Han är både reservofficer och duglig militär samt en föregångsman när det kommer till fysisk träning och tävling genom sitt starka psyke, berättar Daniel.

Inget blir så konkret i ett utvecklings- och beteendeperspektiv som att vara officer för en ny pluton från första dagen, när de knappt vet bak och fram på sin t-shirt, tills dess att Daniel får vara med och uppleva när de efter en värnplikt på tio månader, arbetar tillsammans och löser komplexa uppgifter. -Att då bara tänka tanken att det är jag som har fått dem att göra det här är extremt motiverande för min del, säger Daniel. 

-Jag försöker alltid vara en föregångsman. Jag visar det de ska klara av. Är soldater ute och går långt med packning, då gör jag det med dem. Ska de klara vissa träff-krav när de skjuter, då ska jag vara den som först visar. Är vi ute och springer, då springer jag med dem. Är det kallt och blåsigt ute, då är jag där ute med dem. Jag svettas när det är varmt och fryser när det är kallt. Människor gör inte alltid som du säger, men de gör som du gör. Så om jag visar med mig själv först att något är genomförbart, då vet de - att med lite träning, också kan klara av det. 

-Har du barn?

-Nej?

-Men jag tror det kan gynna mig, säger Daniel samtidigt som vi skrattar ihop. 

ATT STRÄCKA UT SIN EGEN HAND 

Oavsett om det handlar om prestation eller inte har löpningen och idrotten gett honom lärdomar och verktyg att ta med i livet - framförallt när han ställs inför situationer som inte går att ta på, förens man har befunnit sig i dem. Inom det militära har Daniel varit utomlands under fyra olika omgångar. För NATO har han varit i tjänst totalt ett år och på uppdrag av FN har han lika länge befunnit sig i Mali för att hjälpa till att stabilisera landet och skydda civilbefolkningen. För honom som kapten är båda uppdragen egentligen samma hantverk och handlar om att vara beredd att möta motstånd men att också sträcka ut sin hand till lokalbefolkningen för att skapa en trygg miljö - det han själv har åkt ifrån. Mitt i ett djupt andetag börjar Daniel berätta om en upplevelse som skakade om plutonen och berörde honom personligen så pass mycket att det verkar svårt att formulera känslorna som finns inuti honom till förklarliga ord. 

- Just det här när man sitter och patrullerar, säger Daniel och sätter sig lite mer rak i ryggen, sträcker ut båda händerna i en gest för att visa att situationen just då var lugn även om de befann sig i ett dåligt område. 

-Det går inte fort, utan långsamt. Vi är väldigt försiktiga och väldigt vaksamma. Plötsligt smäller det tätt inpå en. Jag minns allt som flyger och hur jag först trodde en del från en bil var en kroppsdel från en av mina vänner. Jag tittade först runt i mitt fordon och pratar sedan i radion med andra bilar. Är du okej? frågar jag och börjar titta på pansarbilarna framför. Det var fordonet fem meter framför vårt som hade kört på en hemmagjord bomb. Vi hade tur den gången - det blev skador på fordon och material men inte på någon av mina vänner. Sedan är man direkt beredd på nästa angrepp, berättar Daniel.

“Jag har till och med kastat mig ner för min säng, för att någonting har smällt i Malmö” 

STORA PROBLEM FÖR EN , ÄR SMÅ PROBLEM FÖR EN ANNAN 

Daniel beskriver upplevelsen av att komma hem till Sverige och känslan av att stora problem för en annan, är väldigt små för honom som just kommit från en miljö där ingenting är självklart eller tryggt, mer än sammanhållningen bland hans vänner. 

-Jag stod och la upp varor på bandet en gång, men jag var ju inte van att gå och handla, så där med att vända streckkoden och sånt. Jag var lite trött mentalt, så var det en dam som stod och pustade bakom mig och jag frågade;

-“Förlåt, men vad är det?” 

-Nej, du tar så lång tid på dig på bandet, jag har faktiskt bråttom. 

-För en vecka sedan hade vi i värsta fall kört på en riktig bomb och då kunde jag inte ha bråttom. Nu har hon bråttom för att jag inte lägger upp varorna tillräckligt snabbt på bandet, vilket ger mig perspektiv samtidigt som jag också får sätta mig i hennes situation. De har ju inte upplevt det jag har. Man återgår snabbt till sin egen vardag också, nu sitter även jag i bilen och är otålig om någon kör för långsamt, skrattar Daniel men bryter av skrattet när han fortsätter berätta om den posttraumatiska stress han lever med; 

-Jag har till och med kastat mig ner för min säng, för att någonting har smällt i Malmö. Men jag vet ju varför det är så, och så länge man kan resonera med sig själv och veta varför man är stressad, då tror jag det går bra. Mina anhöriga har varit ett otroligt stöd och har förstått att det första man vill göra precis när man kommer hem från Afghanistan är inte att åka på Tivoli i Köpenhamn.

ATT TÄVLA - DET NÄRMSTA EN SKARP INSATS MAN KAN KOMMA 

Löpningen har inte bara utvecklat hans hjärtas förmåga att slå och syresätta musklerna, men har även stärkt den mentala uthålligheten när en hög puls gör det är svårt att fokusera på skjutbanan eller när han med nervösa spagettiarmar skall kasta granater. Att tävla i militär femkamp berättar Daniel är det närmsta en skarp insats man kan komma. Han tränar löpning mest av alla grenar och är lika mycket på tartanen som i terrängspåret. Löpningen har också fungerat som terapi under utlandstjänster men även väl tillbaka till vardagen hemma i Malmö och på Regementet i Revingehed, utanför Lund. 

-Om man kör fast i läxan man gör, eller har upplevt något jobbigt - så sticker man ut och springer en mil i lugnt tempo. Det känns alltid bättre, säger Daniel.

VÄRDET AV DET MILITÄRA 

-Att göra utlandstjänst har till dels lockat mig som ett äventyr i sig men det primära har varit att testa min kapacitet i skarpt läge och att förvärva det jag har tränat på hemma. Jag hoppas också att jag har hjälpt människor som haft det svårt - även om det är en liten pojke som har trampat på en glasskärva och att jag på ett större plan har gjort en insats för vår regering som har sänt ut oss och därigenom höjt anseendet för landet Sverige. Det är ju inte lika mätbart som att springa milen på 34 minuter, men det är samma känsla över att ha gjort en bra insats. Att inte åka utomlands eller göra något i skarpt läge hemmavid, är lite som att köra all sin träning och att aldrig springa ett lopp. 

Nu skiner kvällssolen genom de höga fönster på Konditori Kristina. Daniel ska snart cykla den korta biten tillbaka till sin lägenhet där han bor tillsammans med sin sambo och “deras fyra cyklar på väggen”. 

- Förra sommaren tävlade vi för första gången tillsammans på swimrun. Fantastiskt roligt, uttrycker Daniel glädjefyllt.  Man ska inte tappa den andra ur sikte och vi springer med en liten lina emellan oss. Vi har varit lite rädda att vi ska bli osams, för vi är väldigt mycket tävlingsmänniskor båda två. Men för mig är det skönt att veta att ha någon som inte bara vill tävla utan också göra sitt allra bästa, avslutar Daniel. 

FAKTA DANIEL KARLSSON

Född: 1984

Meriter: 8 SM-guld och 2 NM-brons i militär femkamp. Brons i militär-OS i hinderbanestafett i Brasilien 2011. Svensk mästare på inomhus-SM i friidrott på 800 meter M35. Vunnit enstaka Tough Viking, Open Water-lopp och några mindre triathlon-tävlingar och några orienteringstävlingar.

Klubb: Ystads IF, P7 SKIF, IK Vinco eller Malmö OK.

Motto/Mantra: “Går det inte får man ta i lite till”

EN TRÄNINGSVECKA

MÅNDAG: FM: 12-18 kilometer distanslöpning. EM: Styrketräning

TISDAG: FM: Handgranatskastning EM: Löptävling eller långa intervaller.

ONSDAG: Simning distans eller teknik, 2-3000 meter.

TORSDAG: Löpning eller alternativ träning t.ex. Roddmaskin, Crosstrainer eller stakmaskin. Intervaller om jag är pigg, annars distansträning.

FREDAG: Handgranatskastning och styrketräning. Vila, om jag är sliten.

LÖRDAG: Korta intervaller och gärna lite simning. 

SÖNDAG: FM: Simhinderbana eller simträning med fokus på dyk och explosivitet. EM: Kompletterande träning om jag missat något tidigare i veckan.

Skribent: Sara Ulrika Holmgren holmgrenulrikasara.se