Anders Szalkai är efter nio Stockholm Marathon loppets kanske största profil. I hemmakvarteren vid Sankt Eriksplan stod kompisar, grannar, kassörskan från Konsum...
- Ja, jag såg dem allihopa. Det kändes så skönt att avgöra just där och kunna vinna Stockholm Marathon. Alla brukar ju kommentera att man springer så mycket och vara nyfikna på hur bra man är.
Nu vet de. Nu vet vi.
- Anders var starkast idag. Jag hade ingen chans att hänga med när han drog iväg, säger Alfred Shemweta som låg med i den tätklunga på sex löpare som jagade Rachid Ait-Bensalem.
Rachid Ait-Bensalem ryckte redan efter sju kilometer och fick med sig kenyanen Augustis Mbusya som orkade hänga med första varvet.
Marockanen såg ut som en vinnare, charmade publiken med slängkyssar och som mest var avståndet till klungan 3.10.
- Ingen ville dra i klungan och när det ändå var så långt fram så kändes det lite meningslöst. Någon kilometer var vi nere på 3.30-3.40, berättar Anders Szalkai.
Men efter Västerbron kom plötsligt rapporter om att Ait-Bensalem såg stum ut.
TV-tittarna kunde se hur Rachid Ait-Bensalem fullständigt gick in i väggen. Han stannade och ställde sig i en dusch och började sedan gå och springa om vartannat. Marockanen tog sig till slut i mål som nia på tiden 2.22.07.
Kampen om andraplatsen vann Giuseppe Carella (2.18.58) före tanzaniern Julius Mtibani (2.19.13) och fjolårsvinnaren Alfred Shemweta som blev fyra på 2.19.31.