Jag sätter mig på toaletten för sjunde gången och sprayar den full med gul, illaluktande vätska. Magen fungerar inte som den ska. Jag har jobbat i tre veckor, utan en enda dags paus. Jag hamnar lätt där nu när jag styr tiden själv och dessutom tycker det är så enormt roligt det jag gör. Min kropp tycker uppenbarligen inte att det är en bra strategi. Det tycker inte mitt huvud heller. Jag bestämmer mig för att stoppa det hela. Helgen som kommer drar jag och Fredrik ut och paddlar. Vi sjösätter lagom när solen går ner och hinner nätt och jämt leta upp en någorlunda lämplig lägerplats innan det blir riktigt mörk.

Sen sitter vi där, vid brasan vi samlat ved till. Blicken fastnar och tankarna glider iväg, samtalet också. Det är skönt när det blir mörkt och det inte går göra mycket annat än att sitta och titta in i brasan. Brasan är en speciell magnet som drar blicken till sig. När stjärnorna kryllar över himlen går vi och lägger oss. Det är tyst, det är skönt.

Jag känner hur friden rullar in. Kroppen rör sig rytmiskt i paddeltagen och höstskärgården glider förbi. Här hör jag hemma, här vill jag vara. Jag får frid. Efter tre dagar är det dags att dra upp kajakerna igen. Måndag morgon känner jag stressen spänna sig i magen och jag rusar på igen, upp i tempo. Lite besviken över att helgens frid inte sitter kvar längre bestämmer jag mig – Nä, det här går jag inte med på. Det var inte så här jag ville leva när jag blev egenföretagare. Jag snör på mig löparskorna och ger mig ut och springer. Andas in höstluften, försöker att bara titta på höstlöven. Vips! Så kommer lösningen på ett problem. Vips! Så kommer nästa. Jag ler nöjt.

Jag vet att det är så här jag fungerar. Jag skapar bäst när jag är i vila, eller snarare i aktiv vila. Jag behöver pressen av att utsätta mig för nya utmaningar, samtidigt kommer svaren och idéerna när jag släpper taget.

Nu har jag sprungit varenda dag veckan som varit, ibland två gånger per dag. Varje gång jag känner pressen stiga tar jag på mig löpskorna och ger mig ut. Jag har mindre att göra eftersom jag ser klart vad jag behöver göra, jag blir mer fokuserad på det jag gör och jag mår bättre.

Det är som vanligt – löpning hjälper mot allt.