Sitter på trappan till vår basecamp och förbi mig springer tre kvittrande löpare. Humörkurvorna på samtliga pekar uppåt. De springer på bra och mår bra, solen påverkar säkert en del men även att de har kommit in i loppet nu och på något sätt funnit ro i att det ska vara så här. Trots att olika typer av besvär uppkommer så finner dom ändå ro i det. Blåsor på fötterna har dom alla tre men blåsorna punkteras vartefter för att slippa trycket för det är just trycket som gör ont. En har lite ont i en höft, en annan har känningar i knän och leder ytterligare en i foten, men så är det när man springer sådana här extrema lopp. Det blir överansträngt, det onda kommer, det flyttar runt, klingar av och ofta försvinner för att dyka upp på något annat ställe.  It is part of the game!

Ett sådant här lopp kan man nästan inte springa utan en endaste skavank, det man kan hoppas på är att de blir så lindriga och så få som möjligt. Mina kombattanter har drabbats av dessa på lite olika vis. Kristina som kom ner med en avklingande förkylning har visat sig vara urstark, hon har legat före sin plan hela tiden. Efter första dygnet var planen att ha tillryggalagt 148 km men hon tog sig drygt 163 km. Som belöning till sig själv och sin starka kropp gick hon sista halvtimmen innan tolvslaget i foppatofflor. Alltid skönt att byta skor och få ett annat steg. Foppatofflor är gudomliga då de verkligen inte skavar någonstans och är rejält tilltagna för ömma svullna fötter. För övrigt så har hon inte några direkta krämpor, hon var in och tejpade om fötterna lite extra då hon kände av kanten på sulorna i skorna och punkterade en blåsa, sånt ingår liksom. Vi får hoppas att det fungerar.

Vem som helst förstår väl att ingen kan springa i 144 timmar utan att sova. Men hur mycket folk sover är väldigt varierande. Allt från att en del sover nästa fulla nätter till andra som bara sover någon timme då och då, och allt där emellan.

Att KUNNA sova bara för att man är skittrött och inser att man verkligen behöver det är inte någon självklarhet. Det kan vara svårt att komma till ro med en kropp full med endorfiner, en kropp som går på högvarv timme efter timme. Det finns lika många sätt att hantera det här med sömnen som det finns löpare på banan. Många väntar med att försöka sova till dess att de är så trötta att de bokstavligen sover gåendes. Andra planerar in sömnen i sin löpning.

Kristina har en fast plan som hon går efter, lite grann som skalmans mat- och sovklocka! Klockan 23.30 börjar hon planera sänggående med att ta en värktablett, det hjälper kroppen att slappna av och att slippa slåss med det onda i kroppen samtidigt som hon försöker att sova. 24.00 är det mat, följt av en dusch och sen direkt i säng. Första natten var planen att sova till 4.15 men redan 3.45 vaknade hon och gav sig ut. Med sig då hade hon en mugg med mjölk blandat med ½ dl grädde och chokladpulver som hon värmde i mikron och tog med ut på banan. Det gav henne en bra start, en lugnt gåvarv, varmt i kroppen och så var hon igång.

Janne följde Kristinas schema men till honom hade jag istället gjort i ordning en tallrik gröt med en matsked kokosolja som han bara värmde på i mikron.

Johan däremot gick inte och la sig, han ville vänta med att gå och lägga sig först när tröttheten verkligen slagit till. Tyvärr har han varit trött och försökt att sova under dagen men inte kunnat somna, att kunna sova är tyvärr inget kan man ta för givet. Natt två har han däremot kunnat sova och har helt klart fått en nytändning. Från att ha haft förkylningstendenser, magproblem och svårt att sova så är han nu efter andra natten i en helt annan form. Han har sovit, förkylningen har klingat av och magproblemen borta. Nu springer han på med sina som vanligt lätta steg. Härligt att se!

Strax går vi in på dygn tre och lite av förutsättningarna vet vi redan. Dom har fram till nu sprungit en ansenlig mängd kilometrar, Johan är uppe i över 315, Kristina i 285 och Janne har passerat 200 km. Placeringar gentemot andra är inte så intressant efter bara två av sex dagar i ett sådant här lopp. Så mycket kan hända under resterande dagar att ställningen kan vändas helt och hållet.

Men nog är det lite roligt ändå att berätta att Johan trots sina problem ligger på en stabil andraplats och att Kristina trots att hon varit borta från banan i nästan sex timmar under natten ändå ligger på en 10:e plats totalt. Hon ligger i damklassen tvåa efter den mycket meriterande japanskan Sumie Inagaki. Herrarnas lopp leds just nu av den smått legendariska Wolfgang Schwerk som har ett personligt rekord på 6-dagars på smått otrolig 1010km, världsrekordet är på 1036km.

På banan har också ett världsrekord satts och det är av amerikanen Bill Heldenbrand som har passerat det gamla rekordet på 251 km i ålderskategorin 70-74 år!!!! Mäktigt!!

Idag ser det ut att bli en varm dag, följt av en behaglig kväll. Men när de stiger upp i natt så kommer det mest troligt att regna. Men mer om det i nästa rapport! ’