Sitter på en liten veranda på en camping vid Ungerns största sjö, Balaton. Framför mig springer det förbi den ena löparen efter den andra, med mycket varierande löpstilar. En del springer på med bra fart, andra lunkar och många går i rask takt. En del lyssnar på musik eller något annat i sina hörlurar, en passerade förbi med en liten transistorradio i handen, många springer två och två under livliga diskussioner. Jag kan inte säga att det bara är en viss typ av människor utan det är en mycket blandad kompott, ung som gammal, man som kvinna. Det är en märklig företeelse för många, även för mig trots att vet vad som försiggår och har full insikt i ultravärlden.

Här ska dom springa, varv efter varv tills slutskottet går på onsdag klockan 12 nästa vecka. En som då har tagit sig flest antal varv står som segrare. Den som vinner det här loppet behöver inte vara den som just nu leder utan mycket kan och kommer att hända på vägen. De kan bli skadade, sjuka eller helt enkelt ledsna, att som det heter ”huvudet inte längre vill”. Den mentala biten på ett sånt här lopp och förmågan att hela tiden röra sig framåt är det som i slutändan avgör vem som står som segrare. Vem det blir vet vi om knappt 6 dygn, galet va!!

Banan är 926,8 meter lång och snirklar sig genom en campingplats där ett antal stugor kantar dess väg. I stugorna har löparna sina basecamps, bord och stolar står utanför många av stugorna och på borden finns det som löparna behöver under löpningen. Gels, sportdryck, godis, nötter, frukt och mycket mer. Vi har stuga nummer 8 och det är där jag huserar. Mitt jobb består i att handla det dom önskar sig, laga mat, tvätta kläder, plåstra om, massera, plocka fram grejor, hålla ordning och framför allt peppa dom se till att dom mår så bra som dom bara kan må under en sådan här extrem situation.

Vädret under den här första dagen har varit mycket varierande. På förmiddagen innan start så tyckte vi till och med att det var lite svalt men så fort solen tittade fram så kom också värmen. Då solen försvann så rullade det in både ösregn och åska. Just nu är det svalt och småregnigt men hoppas på att det drar undan.

Hur har det då gått den här första dagen. Bra skulle jag vilja säga. Kristina som har varit krasslig senaste veckan vaknade rejält snorig och har även hostat under natten. Dock inget som verkar påverka varken hennes humör eller form. Hon har sprungit stabilt hela dagen, följt sin plan minutiöst, springa 4 varv, gå ett. När hon springer har hon bra fart och när hon går gör hon det raskt. Såväl lunch som middag har intagits gående. Humöret är på topp och hon strålar! Resultatmässigt, vilket i och för sig inte säger så mycket så här tidigt i loppet, har hon stabilt klättrat uppåt i resultatlistan. Hon ligger nu klockan nio på kvällen sju kilometer före plan.

I täten ligger en kille från Sydafrika följt av Johan Steene från Sverige. Johan Steene springer stabilt trots lite känning av en annalkande förkylning vid starten. Vi får hoppas på att han springer ifrån den under loppet.