Jag börjar mitt skrivande med tveksamhet. ”Förra helgen….” Nä, det stämmer ju inte. ”Förra veckan?” Inte riktigt korrekt det heller. Nåja, strunt samma. Min poäng är att jag älskar när det inte går att enkelt beskriva när en tävling ägde rum. Många tävlingar går att beskriva med att den tog plats ett visst datum, men så fungerar det inte alltid för ultratävlingar. Jag tänker på 6-dagarsloppet i Aten som ägde rum den 13-19:e februari.

Johnny Hällneby vann tävlingen med sitt resultat på 720 kilometer. Lena Jensen kom totaltrea och vann damklassen på fin-fina 647 kilometer. Det är det längsta en svensk kvinna sprungit på ett sexdagarslopp. Dubbelt svenskt i topp! Carina har tankat ned en excelfil över deras lopp, varenda kilometer och tiden för just den kilometern är registrerad. Hon har markerat korta pauser med gult, längre med rött. Janne, Carina och jag ska sätta oss och analysera – hur mycket har de sovit? Hur mycket tid kan jag räkna med försvinner i pauser? Gör de jämnt antal mil per dygn eller är det en avtagande kurva? Blir det möjligen fler mil per dygn när de närmar sig slutet? När verkar svackor inträffa? Vi följde dem tätt under själva loppet, Johnnys support Ellen la ut uppdateringar kontinuerligt. Det är perfekt för oss att få iaktta någon som gör samma utmaning och lära av dem. Jag älskar även den här typen av förberedelser – vad verkar vara fysiskt rimligt? Samtidigt som jag är medveten om att ibland kan en totalt frisläppt målsättning, som går utanför det som verkar rimligt, vara den som flyger in i mål.

Jag tycker det känns som att det går åt rätt håll, för min egen del, med förberedelserna. Det är många olika faktorer som stämmer just nu.

Löpning – jag följer mitt schema och det går utmärkt. Jag springer de tänkta antalen milen per vecka, jag gör ett snabbare pass/vecka och uppskattar faktiskt att bli plaskblöt och springa i ett högre tempo än jag normalt gör. Jag kan känna mig tveksam inför passet men känner mig både fysiskt och väldigt mentalt stark efter passet. Jag har ingen större tanke med hur jag springer fortare – inget strukturerat intervallsprogram eller så – jag gör det som faller in just då och verkar roligt. Den här veckan körde jag en stege, 1000-800-600-400-200-200-400-600-800-1000 meters intervaller med högre hastighet ju kortare sträckan var, alla över min tröskelhastighet. Jag kör även ett långpass per vecka på 5 mil och jag känner mig stark under dem. Resten av milen blir blandad löpning.

Styrka- Jag kör två pass per vecka och märker att jag blir starkare. Mitt högerben är fortfarande svagare än mitt vänsterben och det jobbar jag på att korrigera. Jag blir mer påverkad i höger ben på längre löpningar och kan jag få högerbenet att orka längre är det bra. Jag kör även styrketräning för fötterna och stärker framförallt min vänsterfot med balansövningar. Den har jag stukat många gånger och de blir värre och värre. Jag behöver motverka den trenden.

Mat – Jag har ökat proteinintaget och lagt kolhydratintaget till framförallt efter träningspassen. Det har lett till att jag tappat ett antal kilo i vikt, och det ville jag. Jag har känt mig tung i löpsteget. Att både springa fort ibland och tappa vikt hoppas jag gör löpsteget lättare. Samtidigt behöver jag en balans. Jag mätte min kroppsfetthalt i veckan och resultatet var att jag hade 4,9 kilo kroppsfett. Det tycker jag lät väldigt lite. Om jag antar att jag rör mig 18 timmar per dygn under 6-dagarsloppet och förbrukar 600 kcal per timme, så blir det 65 000 kcal på sex dygn. Lägg till det normala kaloribehovet per dygn, utan rörelse, så hamnar jag på totalt 77 000 kcal. Lyckas jag äta 250 kcal/timme under 24 timmar får jag ett totalt intag på 36 000 kcal. Det innebär att 41 000 kcal måste komma från min egen kropp. 4,9 kilo fett motsvarar ca 45 000 kcal. Det är för lite marginal, tycker jag. Även om uträkningen ovan är schematisk tror jag att jag eventuellt behöver fetta på mig lite inför loppet.

Magen – Jag har kraftigt dragit ned på kaffe, laktos och även vete/gluten, det sista till följd av att jag förflyttat kolhydratintaget. Det har, kors i taket, lett till att min mage är bättre! Med det menar jag – ursäkta uppriktigheten – fastare konsistens på avföringen och att den kommit mer kontrollerat under löpturerna. Detta är mitt största problem, får jag ordning på det är jag verkligen salig!  Jag har även testat att springa på Huma-gel, som är gluten och laktosfritt och det har gett en stabil energinivå med relativt lugn mage. Samtidigt känner jag att jag ledsnar på gelen rätt snabbt, även om det finns över tio olika smaker.

Med andra ord, det känns som jag är på rätt väg! Återstår att göra ett bra upplägg för själva tävlingen och att börja köra mental träning. Den mentala träningen tror jag kommer vara viktig för tävlingen. Frågan är bara hur jag visualiserar en så lång period som sex dygn. Det löser sig nog när jag jobbat på det ett tag! 

*Johnny och Lena med sina bucklor. Bilden från Pace on Earth.