Direkt efter ditt personbästalopp i Valencia kände du att du inte ville prata så mycket direkt med alla som ville veta mer om dig och ditt lopp. Varifrån kom den känslan?
– Jag kände att jag hade tagit ut mig så fruktansvärt mycket, så jag kände att jag inte riktigt skulle kunna vara fokuserad och svara bra på frågor kring loppet och min insats. Jag vet inte vad ju skulle kunnat vräka ur mig då. Men nu har jag landat och kan njuta av det jag presterade.

Kan du återberätta dina känslor under loppet, där du alltså slog ditt eget personbästa med 12 minuter?
– Jag hade en bra känsla redan kvällen innan och när jag sedan väl började springa kände jag att det skulle kunna gå bra. Jag hade känslan innan av att formen fanns där för att springa varje 5 km avsnitt på 19.30, och det var skönt att känna samma sak när jag väl var igång i loppet.

Du sprang loppet med så kallad ”negativ splitt” vilket innebär att du sprang andra halvan snabbare än första, hur kunde du öka så bra på slutet av loppet?
– När jag passerat halvmaran och fortfarande tyckte det var så kul var det bara att springa vidare. Banan var fantastisk och blev uppmuntrad av de Akelelöpare jag låg med att jag skulle våga öka. Jag kollade inte så mycket på klockan men hade en annan Akele löpare framför mig som jag började jaga. Sen med en mil kvar insåg jag att herregud jag går ju nästan mot VM tiden.(2.39.00) Då kom jag ifatt Kalle från Akele och då sa han att nu börjar den lätta delen av banan, för han hade sprungit där förra året och visste att sista milen lutar nerför lite. – Så när han sa det fick jag ännu mer energi och kroppen svarade på allt även sista biten. Jag gav verkligen allt och hade nästan tunnelseende på slutet, men hämtade mig ändå snabbt efter att jag väl gått i mål.

Vi på marathon.se skrev tidigare en artikel kring din insats direkt efter loppet, där du beskrevs som ”utpräglad landsvägslöpare”. Hur ser du på det, är det väg eller skog som gäller för dig, med tanke på starka insatser på Ultravasan och terräng-SM här under hösten?
– Ja, det är inte utpräglad landsvägslöpare jag är, för jag springer så ofta jag kan i skogen. Förklaringen till att det går så fort på landsväg är för att jag oftast springer i skogen med kupering. Jag gillar verkligen att springa i naturen och ha kupering. Så även om jag tävlar på landsväg ser jag mig mer skogslöpare. Jag tycker just naturen gör löpningen ännu mer avkopplande och givande.

Hur ser en typisk Lisa vecka ut träningsmässigt?
– Det beror lite på vart jag befinner mig och hur jag känner mig. Jag brukar ta det en vecka i taget men vill ha minst 10 mil på en vecka, gärna upp till 12 mil. Så ofta kör jag dubbla långpass tätt in på varann. Kanske 20-25 km två dagar i rad. Sen kör jag 70 minuters pass innan frukost som jag tycker ger bra, så inte bara en 30 minuters runda som start på dagen utan gärna lite längre. – Jag kör helt på känsla, men oftast hamnar min fart på runt 4.50 min/km, men då är det i viss kupering. – Sen kompletterar jag löpningen med väldigt mycket yoga också.

Kör du yoga varje dag, eller hur ser ditt upplägg ut där?
– Jag önskar att jag körde yoga varje dag, men så blir det inte. Men jag märker direkt när jag varit från yogan ett tag, då inser jag hur skönt där är och hur bra det är för mig.

Om vi blickar framåt vad är dina närliggande och långsiktiga mål?
– Jag pluggar på GIH så den löpning jag gör måste funka med skolan. När vardagen funkar bra funkar min löpning också. Hittills har det gått väldigt bra även om jag har haft väldigt mycket schemalagt. I samband med Valencia Marathon hade vi en period i skolan som gjorde att jag ändå kunde fokusera bra på loppet och träningen inför loppet. Men framöver kommer perioder med praktik ute i skolor och då vet jag inte riktigt hur det blir med löpningen. Men givetvis vill jag fortsätta utvecklas. Jag har dock inte satt upp några nya mål än, utan jag behöver en månad nu utan att tänka på nästa år. Jag tror att om jag sätter nya mål direkt finns det en risk att jag kör på för hårt. Men Ultravasan är någonting jag verkligen vill springa nästa år och kanske en vårmara om det känns rätt. Samtidigt lockar Stockholm Marathon mycket också.