Grattis till Berlin, personbästa med nästan 5 minuter och näst snabbate tjej på maraton i Sverige i år efter Isabellah Andersson. Hur var tankarna innan loppet gällande målbild och upplägg?
–  Jag hade laddat ganska mycket inför just Berlin, så jag såg verkligen fram mot loppet. Maraton är den sträckan som jag är bäst på, så jag var jättesugen på att försöka sätta ett personbästa. Jag hade gjort 2.49 som bäst innan, och jag satte ett på förhand kanske lite tufft mål på 2.45. Men det var lika bra att ha ett högt mål och det gick ju.

Ja det var ett tufft mål, som verkligen gick hem. Hur la du upp loppet för att klara tiden?
– Normalt brukar jag inte köra med någon klocka, men nu i Berlin tänkt jag att det skulle vara bra att köra utifrån klockan, framförallt för att inte öppna i för högt tempo. Starten går nästan lite lätt utför och det kan vara lätt att springa på för fort där vilket jag tror man får sota för på slutet. Så jag stämde av farten på varje 5 kilometers-avsnitt.

Jag såg att du hade ganska stor skillnad, 16 sekunder, mellan din nettotid (tid från passering startlinjen till målgång) och din bruttotid (tid från startskottet till målgång). Stod du inte längs fram i eliten, men kom ändå på 13:e plats?
– Nej, jag stod inte i eliten utan i startgrupp B. Jag hade försökt komma in i eliten, men jag hade inte tillräckligt bra tid sedan innan för att komma med där. Men jag stod bra ändå, men i B startgruppen var det två fållor och det hände något framför vår fålla, jag tror någon trillade, vilket gjorde att vi inte kom iväg direkt. Men sedan flöt det på bra.

Hade du någon klunga att hänga på i den fart du hade planerat?
– Jag körde på själv i början men med mycket löpare runt omkring, men sedan efter runt 5 kilometer såg jag en kille, Mathias Ösmark, som jag känner igen. Han är i vanliga fall runt en 2.37-löpare, men nu visste jag att han hade haft lite skadeproblem inför loppet och kanske inte var i den formen. Han höll jämn och bra fart så jag hängde med honom, eller hade honom inom synhåll ända fram till målet. Det var en morot att jag inte skulle släppa Mattias, och det blev bra jämn fart.

Hur var känslan under loppet, hade du några svackor, eller flöt det på hela vägen?
– Det kändes som jag var hyfsat fräsch under hela loppet, jag hade ingen dip och det tycker jag är ovanligt. Det brukar alltid komma något parti där det är jobbigare, lite segare och där man ibland till och med har ”byt tankar”. Men nu flöt det på hela vägen och jag hade inga negativa tankar alls.

Hur var det sen att gå in på upploppet och se att du skulle klara under ditt tuffa mål?
–  Jag har lite dålig syn, så först såg det ut som jag precis hade missat 2.45, men sen när jag såg att det var en fyra på slutet och inte en femma, då var jag riktigt glad och lite lättad att jag hade bra marginal. Det var en fantastisk känsla.

Du har haft en otrolig utveckling som löpare. För de som inte känner till din bakgrund, kan du berätta hur löpningen började för dig?
– Jag jobbade på Ericsson och hade flyttat ner till Stockholm. Jag har alltid tränat mycket men inte löpning specifikt, och så såg jag en annons att Team Stockholm Marathon körde sommarträning inför Stockholm Halvmarathon med ett pass i veckan. Det tyckte jag skulle passa mig perfekt och att det skulle vara kul att träna i grupp. Så jag anmälde mig och började i gruppen som hade två timmar som mål. Redan efter första passet kände jag att jag nog kunde köra en lite snabbare grupp så jag avancerade till 1.50 gruppen. Sedan efter några pass till kände jag att jag skulle våga testa ännu snabbare grupp. Så jag bytte fartgrupper, men sen inför själva loppet (Stockholm Halvmarathon) var jag väldigt osäker på om jag skulle orka för jag hade aldrig sprungit i närheten så långt. Men det gick bra och jag kom i mål på 1.35.

Fantastisk bra start, men hur var din träningsgrund när du startade upp löpträningen med ”TSM”?
– Jag har jobbat som instruktör i 8-10 år där jag kört till exempel spinning, body pump, gympa och core pass framförallt. Så väldigt allsidig träning, och sedan hade jag även en viss grund från fotboll och innebandy från när jag var yngre

På vilken nivå körde du fotboll och innebandy?
– Ingen högre nivå, och jag var ofta på avbytarbänken också….så det var rätt låg nivå måste jag säga.

Men efter ”TSM” sommaren och halvmaran fick du inspiration att köra vidare?
– Ja, då hade jag lärt känna lite andra som gillade löpning genom träningsgruppen. Så jag började träna med andra och några av dom var med i IF Linnea. Så dom bjöd med mig och jag började träna lite med den klubben. Men sen blev det lite för omständigt att ta sig till alla passen, så jag testade på lite andra grupper som hade sin bas närmare där jag bodde då. Så jag körde lite med Karlberg Runners och sedan med TSM igen. Så jag hoppade kring lite mellan olika löpargrupper, men sedan för ett och ett halvt år sedan tipsade ju du om att jag kunde testa ett pass med Spårvägen Friidrott och deras tränare Kent Claesson. Så jag provtränade där och det funkade bra, så från dess tränar jag med ”Spåret”.

Så egentligen är det bara 1,5 år sedan du började träna mer strukturerat med löpinriktning?
– Ja, det kan man säga. Då gick jag från att springa kanske 2-3 mil i veckan gick jag upp till 11 mil i veckan på ganska kort tid. 

Hur gjorde ni den upptrappningen av träningen?
– Jag fick ett program av Kent och redan från början innebar det 6-7 mils löpning er vecka. Så det blev att gå upp till det direkt. Men jag tror dessutom att programmet innehöll ännu mer träning, för på lördagar körde vi intervaller på förmiddagen och sen på eftermiddagen stod det 7-8 km distans på programmet. Det trodde jag dock var en felskrivning. Att köra två löppass på en dag lät orimligt, men nu vet jag dock att man kan ha dubbelpass. Men det var nog bra att jag inte körde det i början utan att jag först vande mig vid belastningen från 6-7 mil i veckan. – Så efter ett halvår på den nivån, gick vi vidare och från dess har jag dubbelpass vissa dagar.

Hur ser framtiden ut för dig löpmässigt?
– Givetvis vill jag fortsätta utvecklas, och närmst ska jag springa svenska mästerskapen i terräng. Sen har jag ett personligt mål, att jag skulle vilja springamilen på 35 minuter. Det är mitt viktigaste mål nu. Sedan får jag ha en diskussion med Kent kring nästa år, men jag hoppas på en snabb mara i vår. Men innan dess behöver jag öka på volymen ännu mer för man märker att det blir svårare och svårare att plocka minuter. Det kräver så mycket mer för att fortsätta förbättra sig.

Vad har du för drömmar inom löpningen?
– Främst är det att se hur bra jag kan bli, men visst skulle en dröm vara att få springa i landslagskläder någon gång, men jag vet inte hur realistiskt det är.

Vad tycker du själv du kan utveckla mest framöver?
– Jag behöver bli lite snabbare, så jag behöver jobba mer med fart över 5 och 10 km. Det skiljer inte jättemycket mellan min marafart och min femkilometersfart. Så där tror jag att jag har mycket att utveckla. 

Nu när du tränar så mycket löpning, hinner du köra några andra pass i veckan?
– Jo, jag kör runt fyra andra pass i veckan. Jag är fortfarande instruktör på något pass i veckan på SATS där jag kör core och spinning, och utöver det har jag börjat köra lite mer styrka med skrivstång riktad mot löpningen. Så det är lite nytt och det hoppas jag kan utveckla en del. Jag kör ”front squat”, ”goodmornings”, rodd, marklyft, djupa knäböj utifrån ett program jag fått av Kent.

Det låter som tuff styrka, vi får komma på ett studiebesök framöver. Jag såg en liten kul detalj inför Berlinloppet att du valde mellan två nya skor genom att väga dom, hur tänkte du då?
– Ja, båda skorna är jättesköna så jag var tvungen att göra någon typ av utslagning. Och eftersom skillnaden var drygt 30 gram per sko tyckte jag att det var en bra detalj att välja vilken sko jag skulle ta. Varje gram räknas och det blir ju några extra kilon att lyfta på ett maratonlopp.

Ja, detaljerna kan vara viktiga och skon funkade onekligen bra. Hur som, måste slutfrågan måste bli hur firar du det nya personliga rekordet?
– Jag firar och återhämtar mig med en massa kolhydrater på ”oktoberfest” i München. Vi åkte vidare från Berlin till München för en liten minisemester. I övrigt ska jag lägga in lite extra yoga hela veckan.

Marathon.se och Anders Szalkai tackar för intervjun