Den senaste veckan har jag märkt en skillnad i min löpning, lite lättare och bättre flyt, löpkänslan har återvänt. Äntligen!

Under våren har jag haft ett löparknä som kommit och gott och som blev lite ettrigare efter Göteborgsvarvet. Något som funkat för mig är att springa korta, snabba intervaller där jag kommer upp steget. Sista två vekorna har jag i princip inte känt av knäet och därför kunnat springa på lite mer.

När jag igår ställde mig på startlinjen var min taktik att bara gå på känsla, men våga springa på i början, jag visste att det skulle kännas lätt i början och att min brist på snabbuthållighetsträning skulle visa sig i slutet på loppet och det skulle den göra oavsett om jag gick ut lugnare. Jag tror min taktik gjorde att jag fick ut ganska mycket av min kapacitet just nu. Jag fick ett bra kvitto på var jag står och att det inte är många pass kvar innan jag är tillbaka och kan konkurrera om medaljerna i seniorklassen. Den här gången fick jag nöja mig med bronsmedalj i veteranklassen K35, det är inte fy skam det heller!

Måste bara hylla alla som hejade och ropade mitt namn längs banan, det gör skillnad, så tack för all support. Hoppas att detta är ett lopp som kommer leva vidare och att fler tar chansen att springa ett lopp mitt i centrala Stockhom. Perfekt aktivitet att göra med kollegor eller vänner som sommaravslutning inför den stundande semestern. Såg många grupper som hade after run i Rålis efter målgång.