Dahlstedt säger tack men inte adjö
Lars-Eric Dahlstedt, Lidingöloppets tävlingsledare under många år, gick i och med årets tävling i pension. Därmed sluts cirkeln och han återgår till att vara den ideella resurs han en gång började som.
Lasse har annars levt med tävlingen. Han bor exempelvis bara 50 meter från banan och 150 meter från målgärdet.
Hur länge har du varit anställd i Lidingöloppet?
- Jag började 1978 med en halvtid för själva loppet och en halvtid för IFK Lidingö skid och orienteringsklubb. Från 87 har det uteslutande handlat om Lidingöloppet.
Har du sprungit själv någon gång?
- Jag brukar säga att jag springer vart sextonde år, 1971 hade jag 2.32 och 1987 behövde jag 3.31 för att ta mig runt.
Vad har du för idrottsbakgrund?
- Skidor och orientering framförallt men jag har sysslat med ett 20-tal idrotter. Jag har till exempel ett skolrekord på skridsko som inte kommer att kunna slås därför att det var en klass för oss som åkte på bandyrör.
Vilket är ditt tråkigaste minne?
- Klart att det varit många problem som vi inte alltid lyckats lösa. I år fick löparna sina startbevis utan startnummer och för några sedan kom inte överdragskläderna till målet därför att traktorn fick punktering.
Vilket år var det roligaste?
- Det senaste året är alltid det roligaste!
Vad ska du nu ägna dig åt?
- Lidingöloppet kommer fortfarande att ta en stor del men det det blir mer tid över för huset och trädgården.