Det är några som undrat varför jag inte sprang 10 000 m på friidrotts-sm i Söderhamn igår. Det var sannerligen inget lätt beslut att stå över 10 000m på sm. Jag har vanligtvis inte svårt att fatta beslut, det gör jag dagligen i mitt yrke som jurist, kanske att jag varit borta från jobbet för länge. Det var först vid 12-tiden igår fredag som jag jag definitivt bestämde mig. Vad grundade jag då mitt beslut på? Formen är det inget fel, ganska bra till och med. Efter ett bra höghöjdsläger är även självförtroendet bra och jag vill gärna att det ska fortsätta så fram till VM. Flygresan hem från Flagstaff via Phoenix och Chicago var rätt ok och inte alltför slitsam, det som är tufft är tidsomställningen på 9h.
Landade i Stockholm på torsdagsmorgonen, efter några timmars sömn gav jag mig ut på en lugn jogg och den kändes allt annat än bra, fy, kände mig som en elefant i steget. Pratade med min tränare och vi bestämde oss för att ta ett beslut om start efter morgonjogg på fredagen. Fick en riktigt bra natts sömn (vilket inte är självklart när jag kommer från USA), stack ut på en jogg, kändes inte så illa ändå. Samtidigt vet jag vis av erfarenhet att tävlingsfart är något annat. Förra våren var jag i riktigt bra 10 000m-form, hoppades då att få springa ett lopp i Kalifornien direkt från höghöjd, kom tyvärr inte in i det loppet. Hittade istället ett i London några dagar efter att jag kommit hem från Flagstaff, åkte till London med bra självförtroende och hopp om ett rejält personbästa. Inte ens två varv lyckades jag hålla tänkt tempo och kroppen var helt matt och ur slag, jag bröt efter 5000m, kände att det inte var någon mening att slita på kroppen som uppenbarligen inte ville springa. Det var den erfarenheten som fällde avgörandet i hur beslutet skulle bli. Osäkerheten, att inte helt kunna lita på kroppen gjorde att jag valde att stå över, för att vara kvar i den uppåtgående spiralen. Nu tänker någon att man måste våga för att vinna och så är det, men jag sparar det till VM.

Idag lördag blev det istället ett banpass tillsammans med min tränare Anders Szalkai och träningskompis Erik, med den supporten kan det inte annat än gå bra. 5000m + 4x500m in på banken!