Landslagsuppdragen för en maratonlöpare växer inte direkt på träd. Jag var därför en av dem som välkomnade Stockholm marathon gruppens initiativ om en landskamp i samband med Stockholm marathon. Vi har andra landskamper inom friidrotten, nordiska inomhuslandskampen, Finnkampen och nordiska mästerskap i terräng.

Möjligheten att som svensk elitlöpare leva på sin idrott är inte det lättaste, rent ekonomiskt. Jag själv arbetar deltid och har stor uppbackning av min andra hälft och min klubb Hässleby sk. Sponsorer växer inte på träd och det är förståeligt i viss mån för vad jag kan erbjuda tillbaka i form av medial exponering (ja, det är det som har störst genomslagskraft) är minimal. Finnkampen (landskamp) är ett av få tillfällen där svenska friidrottare som inte håller världsklass får utrymme i media. Jag i min enfald hade hoppats att maratonlandskampen på sikt skulle kunna utvecklas till en nordisk kamp lika intressant för gemene man som Finnkampen, man måste ju börja någonstans.

Så hände något, allt kom att handla om pengar. ALLA prispengar skulle gå till nordiska löpare. Diskriminerande och rasistiskt var orden som dominerade i media. Vad hände med landskampen som jag var stolt över att få vara med i. Nu kan man argumentera för att en landskamp inte utesluter elitlöpare från andra delar av världen, det är inte heller något som hindrar att det är världslöpare med i Finnkampen. Skillnaden är att det inte blir samma fokus på svenska löpare och landskampen. Stockholm marathon gruppens intentioner var att stimulera svensk och nordisk löpning, precis som amerikanarna gör och som gett goda resultat (läs gärna David Nilsson inägg https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152818094257966&set=p.10152818094257966&type=1&fref=nf).

Som det hela utvecklades sig tycker jag det hade varit bättre att ta bort prispengarna för alla och lagt allt krut på att skapa den bästa landskampen. Inte i någon av de landskamper jag deltagit i har det varit prispengar, att ett hedrande landslagsuppdrag också skulle vara förenat med prispengar som möjliggör en fortsatt satsning, det var bara för bra. För det måste vara pengarna, innan annan landskamp inom friidrotten anklagas för att vara rasistisk och diskriminerande, låt vara att man inte alltid är nöjd med uttagningarna!