Så fort jag kommer upp till Potchefstroom går jag ned i varv. Det enkla livet jag lever här är som balsam för kropp och knopp. Det svåraste jag har att ta itu med är vad jag ska äta till middag på kvällarna, ja, alltså vilken restaurang jag ska äta på. Laga mat behöver jag ju inte!
På väg till gymmet på morgnarna är det lite kyligt men solen värmer skönt så snart den kommer upp. Vädret är egentligen bättre för långdistanslöpare nu i april, det är inte så varmt, mer som en bra svensk sommar och det regnar och åskar mindre. Det är dock ont om långlöpare desto fler som håller till på arenan.
Hittills har jag hunnit med ett lätt tröskelpass, vill starta försiktigt, jag gjorde detsamma i december och det funkade väldigt bra. Det är så lätt att gå på för hårt när man kommer upp på höjd och det straffar sig nästan alltid med en sliten kropp som resultat. Nu när jag bara har dryga två veckor vill jag inte göra några misstag. Idag måndag hade jag mitt första långa långpass. Ja, jag vet. Långpass på en måndag man kan ju bli dagvill för mindre!
När jag inte tränar så vilar jag, dricker gokaffe eller passar på att få massage eller behandling av fysion. Hemma har jag väldigt bra support av Access Rehab som hjälper mig att hålla kroppen i form, problemet är att det inte alltid har tid för behandlingar så ofta som jag vill.