Alla är vi olika men jag tycker oftast att det är roligare och bättre med träningssällskap. Särskilt om jag är lite trött och allmänt osugen är sällskap guld värt. I torsdags var jag så där trött och latmasken gjorde sig påmind. Som tur var hade jag bestämt med min löparvän Anna att vi skulle köra crosstrainer ihop. Med Anna är det aldrig någon rast och ro, full fart :), dessutom har vi massor att prata om då vi båda är verksjurister men på olika myndigheter. Vi tränade väldigt mycket tillsammans för några år sedan och jag lärde mig massor av henne, framför allt att bita ihop! Jag har några som jag tränar ofta med och det är för att vi är ganska lika i inställning, lättsamt på upp och nedjogg, fullt fokus under passet och aldrig något gnäll eller tröttsamma bortförklaringar.

I måndags hade jag förmånen att ännu en gång få hålla i en träning för några kollegor. Det var skoj att se hur det blev smågrupper i gruppen där man hjälptes åt under intervallerna. Det är väldigt kul att stå på sidan ibland och se när andra kämpar och utvecklas som löpare. För en inbiten löpare som mig är det roligt att se att fler och fler blir löpare. För de allra flesta handlar det inte om att bli elitlöpare utan att hitta en motionsform som är givande. Vi arbetar nära Hagaparken så möjligheterna till effektiv lunchträning finns. Generellt sett tror jag att fler arbetsgivare skulle tjäna på att skapa förutsättningar för träning i anslutning till jobbet.

I tisdagskväll var jag inbjuden av idrottsförening på jobbet för att prata om min löpning. Alltid kul att få prata om sig själv :). Jag vill inspirera andra till att hitta glädjen i löpningen och att princip vem som helst kan springa. Jag är inte annorlunda än någon annan (kanske lite), skillnaden är att jag gjort ett VAL att satsa mer tid och energi än de flesta andra på att se hur bra löpare jag kan bli. Jag är inte någon särskild talang, mer en träningsprodukt med en dåres envishet.