I väntan på förändring

I väntan på att foten ska bli bra så har man tid att fundera. Jag känner en stor saknad när jag inte kan springa. Nu vet jag att skadan läker och att prognosen är att skorna kan dammas av redan om en dryg månad. Fram tills dess så får det bli alternativ träning. Det finns mycket annan trevlig träning att lägga i godispåsen för en löpare:)

Ibland vet man inte vad man har förrän man mister det. Vad är det då jag saknar med löpningen? För mig är det löpningens innersta väsen i rörelsen, steget och den samlade upplevelsen. Det är inte lika mycket prestationsmålet som driver mig och har aldrig varit. Men att gå miste om en upplevelse utöver det vanliga det grämer mer än vilken ev. tid jag landar in på. Mina träningsdagböcker är fyllda av pass där beskrivningen av varje pass ligger på upplevelse kontra tid, distans och typ av terräng.

Jag har varit lyckligt lottad och sluppit skador fram tills nu. Min lärdom är att jag kommer göra något som jag inte gjort förut. Jag kommer mer organiserat följa ett träningsprogram. Självklart tänker säkert många av er som har detta i ryggmärgen. Vad är det för märkvärdigt med det tänker ni.

jag har inte varit där metalt i min löpning, men inser att jag med dessa allt mer ökade distanser behöver vägledning i fördelning mellan kortare kvalitétspass och distanspass. Den vägledningen får jag här på marathon.se. Tänkte nu inte bara inspireras av träningsprogrammen som tidigare utan faktist till punkt och pricka följa dem.

Det är ett nytt fokus och ett nytt mål för min löputveckling i höst jag ser fram emot. Ser fram emot upplevelsen att följa ett träningsprogram till punkt och pricka. Inte för att nå ett ev. prestationsmål i första hand utan för att undersöka och beskriva upplevelsen i detta.