Nu behöver jag verkligen lite medvind, måste jag väl ändå ha avverkat alla motgångar för den här säsongen.

Under gårdagens lopp var det samma visa som sist, det tar tvärstopp och syran tar över kroppen. Jag vet inte vad det är jag gör fel, har ägnat hela natten åt till att fundera på det (förutom att det är den värsta pollensäsongen på 28 år). Ni som har följt bloggen ett tag vet att jag varit frisk och skadefri och kunnat bocka av träningspass efter träningspass. Jag är mer i balans med livet i övrigt än vad jag varit de senaste två åren. Kanske att det är de där höga kraven jag har på mig själv som ställer till det, å andra sidan kommer man ingen vart utan ett stort driv. Minns såväl den första tentan på juristlinjen där jag inte fick högsta betyg. Ringde till pappa och var så himla besviken och missnöjd, då sa han "du får inte va så hård mot dig själv". Eller den stående kommentaren från mamma när det inte gått bra på en tävling "det kan inte gå bra jämt", grrr vad jag avskyr den! Den är en fin balansgång,för som sagt utan ett starkt inre driv kommer man inte långt och det kan ju vara ok, men jag vill så mycket, vara bäst på allt! Det är sådan jag är :).

Jag gillar att träna och tävla, ja det är skoj helt enkelt. Det är en skön känsla av välbehag som infinner sig efter att det där tuffa intervallpasset med kräk-känning är över. Så sluta tänker jag inte göra om någon nu skulle tycka att det var en bra idé. Envis som synden gnetar jag på ett tag till.