Jag upplever sällan stress. Jag känner mig lyckligt lottat för det.

Visst kan det stundtals vara mycket att göra, men det är sällan som mycket att göra för mig är detsamma som fysiologiskt upplevd stress.

Detsamma gäller träningen. Jag har ju provat att köra efter träningsprogram nu ett antal månader, men mer använt det som en guideline och en inspiration. Jag har följt träningsprogrammet på veckobasis, men beroende på arbete och annat har jag modererat lite efter vägens gång och känt mig lugn och glad för det. Ingen tränings stress eller ens i närheten av det ska jag ärligt säga.

Men igår hände det. Det där halsonda jag känt för ett par dagar sedan har klingat bort men vaknade idag med lite hosta och rinnande näsa. Lasse Berghagen sjunger i sin sång om Stockholm om "en blandning av sött och salt". Jag vaknade med en "blandning av gräsallergi och förkylning".

Tanken som är oundviklig är hur många dagar tar det att bli bra. Jag kände STRESS igår. Visst borde jag vara frisk på måndag??... Då har jag 5 dagar innan den 31 maj. Det borde funka. Eller hur?

Jag vill, längtar och vill igen springa på stadens gator. Från att tanken funderat kring målet under 3,30 eller snabbare så handlar det nu om att vara eller inte vara...

Förkylningstips tages tacksamt emot!! Te? Vitlök? Ingefära? Vila?

Jo, det ska bli av.