Mer eller mindre :). Det är inte svårt att räkna ut att min löpning tar ganska mycket tid och har ganska hög prioritet. Det är inte alldeles enkelt att få alla bitar i livet med jobb, familj, träning, återhämtning och vänner att gå ihop.
Jag har kommit en bra bit på väg och det beror på att jag har så bra människor runt mig. Arbetsgivare och chefer som är hjälpsamma och försöker underlätta för mig att kombinera min träning med ett kvalificerat arbete.
Mina stackars icke löparvänner(Emelie)som vet att de betyder så mycket men ofta får stå tillbaka för träning och tävling. Med familjen är det lite lättare, de åker med vare sig de vill eller inte :). Nej riktigt så är det inte, men de ställer alltid upp.

Min sambo är ju den som får anpassa sig allra mest, inte alltid så kul förstås. När han är med på läger har vi hittat ett bra upplägg som bygger på att han har ett eget genuint intresse för golf. På mina intervallpass är han alltid med och hjälper till. När jag springer på bana i Sedona åker vi och käkar lunch efter passet sedan spenderar jag eftermiddagen på ett spa där jag också kör mitt andra pass. Samtidigt går han en runda golf. När han är klar hämtar han upp mig och vi käkar middag tillsammans.
På mina lugna dagar försöker jag vara så flexibel som möjligt så att han kan välja tider att gå ut på banan som passar honom bäst. Idag hänger jag på Starbucks och sedan hinner jag också med en middagslur innan han är tillbaka och det är dags att åka till gymmet.

Igår efter långpasset turistade vi, först tänkte vi åka till Grand Canyon men klockan drog i väg så vi bestämde oss för att hålla oss på närmre håll och åkte till Sunset Crater.

Det är ett givande och tagande som med livet i stort.