Tiden blev 1,18,16. Personbästa med 1 minut och 26 sekunder, det gamla pers:et från DN Stockholm halvmaraton i september var 1,19,42.

Jag hade betydligt högre ambitioner än så, med all rätt trodde jag, om man tittar på den träning jag genomfört sedan mitt gamla pers. Antingen har jag lurat mig själv eller så hade jag inte dagen.

Från 5 km var det tungt inget flyt i löpningen, kändes bara forcerat. Stannande och vilade lite (ca 30 s)strax innan 16 km. När en klubbkompis sprang förbi och tyckte att jag skulle haka på hade jag vilat färdigt och sprang i mål :). Det var en snabb bana med mycket publik längs med hela banan.

Det speciella med halvmaraton och särskilt maraton är att har man inte dagen just tävlingsdagen kan man ju inte pröva lyckan nästa helg igen.

Helgens lopp hade dock det positiva med sig att jag är än mer tacksam för att jag hade en sådan bra känsla den dagen jag gjorde min maratondebut i Dubai!!

Efter loppet låg jag ett par timmar i sängen och tyckte synd om mig själv (besviken). Sedan tog jag tag i mig själv och följde med ett gäng från Team Stockholm marathon och åt en god middag, mycket trevligt. Kvällen avslutades i hotellets bar med en riktigt bra Mojito. Sedan var det insomnia fram till kl. 4 på morgonen, låg och ältade loppet, till ingen nytta! Och inte blev det någon shopping den dagen heller.

Söndagen sov jag ut innan jag gick till gymmet och körde 1 h crosstrainer. Vädret var fantastiskt så jag köpte frukost på ett cafe och satt i solen och njöt och tittade på alla Köpenhamnare som susade fram på cykel.

Stockholm stad har verkligen en hel del att lära av Köpenhamn när det kommer till att underlätta för cyklister. Cykelbanorna är dubbelt så breda som i Stockholm och jag såg inte en enda bil parkerad i cykelbanan.