Inte den snabbaste banan jag sprungit men fältet var det bästa så tillvida att det alltid fanns andra löpare runt mig.

Jag begav mig till England och Manchester för att få bra förutsättningar för en topprestation. Med den form jag är i siktade jag på 34.30 och jag hade bestämt mig för att våga gå ut lite hårdare än jag brukar. Om jag gjorde det? Ingen aning. Glömde min Garmin hemma och försöka se tider i farten på min spruckna Polar är inte att tänka på. Första tiden jag fick var när någon ropade vid 8 km att vi hade 28.12, insåg då att jag behövde lägga på ett kol om jag skulle komma under 35 min, lyckades nästan det blev 35 min blankt.

Känslan var bra och jag kunde öka farten på slutet. Utan att veta tror jag att sekunderna försvann mellan kilometer 3 och 4 och 5,5 - 7 km. Innan loppet visste jag att banan var relativt lättlöpt men vindkänslig denna blåsiga dag. Temperaturen var perfekt med 13 grader. Planen var således att ligga bakom och ta så lite vind som möjligt. Mellan kilometer 3 och 4 låg jag kvar för länge (kände att det var bekvämt) innan jag gick förbi och jagade ikapp löparna framför, samma sak efter 5 km. Jag är nöjd såtillvida att det är mitt näst snabbaste 10 km på väg men missnöjd att jag inte fick ut mer när formen är bra. Kände mig så stark. Sanningen är dock att man inte är bättre än sitt senaste lopp. (men det kommer mera)