I helgen har min fru Helén åkt tjejvasan. Det är skidloppet på 3 mil mellan Oxberg och Mora.
Det är något speciellt att få följa ett lopp från sidan i allmänhet och med någon man har nära i familjen i synnerhet.

När jag själv deltar i ett lopp, fast det har ju inte varit så många gånger, sluter jag mig i en liten bubbla och är otålig att komma iväg. Starten har jag i de få lopp jag sprungit inte tänkt så mycket på. Det är just bara en start. Mitt stora fokus och inre målbild har varit just målet. Dvs ändstationen som loppet har att erbjuda när man har gjort sitt yttersta. Känslan att passera en mållinje. Bara att få stanna och känna den omedelbara kontrasten mellan rörelse och vila som man får göra när man passerat mållinjen. Att kanske klarat av ett tidsmål eller bara ha klarat av prestationen att ta sig i mål. Jo, mitt fokus och största upplevelser har alltid varit kopplade till målet. Det finns många som också reflekterat över själva vägen till målet. Karin Boye skriver t.ex. i sin välkända dikt om att det är själva vägen som är målet och mödan värd.

När jag stod och tittade på Helén som försvann in i startområdet med sin startgrupp började jag fundera på om inte starten är lite underskattad. Det är ju starten som möjliggör att det överhuvudtaget finns en slutpunkt, ett mål. Det är i starten resan och äventyret börjar. Det är där kontrasten mellan vila och rörelse finns.

Jag kunde komma upp på en liten höjd och se alla spända, fokuserade, nervösa och glada ansikten hos alla som skulle ge sig iväg. Alla mot ett gemensamt mål, men med olika vägar fram till starten. Alla hade genomfört sin unika resa till denna gemensamma start på sitt lopp med sina mål.

Ett lopp innehåller en start och ett mål med en sträcka däremellan. Jag ska nog försöka vara lite mer uppmärksam vid starten nästa gång jag gör ett lopp. Det blir ju också ett härligt lopp att fokusera på då mitt nästa lopp är ASICS Stockholm Marathon 2014.

Hur det gick för Helén? Jo det gick fint. Helén tog sig i mål i Mora lite över önskad tid, men med tanke på plusgrader och varierande spårkvalité så var hon nöjd. Nöjd, det borde man försöka vara lite oftare redan vid starten då det är en prestation att bara ta sig dit med sina förberedelser.