Den mildaste morgonen sedan hemkomsten i tisdags så jag chansar på tunna kompressionstajts och vanliga löparvantar. Sådärsmart val, uppvärmingen går bra men bara en bit in i första farthöjningen börjar fingrarna domna bort. Tre och en halv kilometer i 4:10-4:15-tempo och så en kilometers joggvila. I marazonen prioriteras inte blodflöde i yttre extremiteter vilket inte direkt förbättrar situationen för de små fingerstackarna. Jag skakar ner armarna och försöker få lite bättre cirkulation där ute, det hjälper ganska bra. Marken är bitvis istäckt men de nya Icebuggarna griper fortsatt an perfekt i underlaget, det skramlar en del mot underlaget men det tar jag gärna.

Andra farthöjningen ut ur Åsa på cykelbanvallen mot Frillesås. Jag blir lätt lite sittande i steget och koncentrerar mig därför på att ha rak och bra rygg men en lätt framåtlutning. Slappna av i axlarna och blicken inte alltför långt bort vid horisonten. Och flyt flyt flyt - snabbt men oansträngt, så ska det kännas och ibland hittar jag rätt, ibland är det bara kämpigt. Rakan vid Rågelund och det är bara några hundra meter kvar av den andra tempohöjningen och jag kan konstatera att det går riktigt bra men gad damn vad kalla fingrar jag har. Stela klumpar hela vägen upp till handleden - det här är inte bra. Kort pausjogg och så är jag framme vid vändpunkten, den lilla hamnen. Stannar till och kikar ut över den frysta viken medan jag försöker få liv i fingrarna igen. Inte mycket att be för dock, nu är det bara att köra samma resa tillbaka igen.

Upp med farten och hitta in i flytet igen. Den tredje upprepningen är lite svagt uppför efter en kilometer och borde vara tung men jag hittar rätt in i tempot och bara glider uppför. Missar rent av paussignalen och lägger på femhundra bonusmeter innan jag tar den tredje och sista vilojoggen. Det sista fartsegmentet handlar mest av allt att bita ihop - jag ligger lite högt i intensitet för att kalla det för maraintensitet egentligen, närmare tröskelpuls här. Jag försöker ändå hålla ihop tekniken i första hand men jag kan inte riktigt låta bli att snegla på klockan - 4:20 blir 4:17 blir 4:15. Bra - tänk flyt och känsla, det hjälper. Och innan jag är färdigsprungen nedför Näsbokrokvägen har jag avverkat ytterligare fyra kilometer i 4:13-tempo. Den sista resan var ganska tuff men jag höll ihop det skapligt. Kort nedjogg så är det klart, in i värmen och tina fingrarna som var gångna väl långt bortom känsel. Imorgon blir det tveklöst ett lager till på nävarna.